trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 10

Kategori: Allmänt

Sömn
Drömmarna har härjat fritt i mitt undermedvetna i natt. Jag har vaknat svettig många gånger. Gripits av en smula panik. Men vet ni. För första gången sen den 5 september har jag somnat in utan sömntablett. Jag hade två nätter av i princip total sömnlöshet bakom mig. Jag var så trött så att det kändes som att jag skulle svimma. Kvällen igår bestod av middag med farmor, farfar, syster och två fina fastrar. Därefter följde filmen ”Farsan” på TV. Den började okej. Jag tänkte att jag klarar det här. Det är en feel good-film sa farmor. Jag klarar det här tänkte jag. Jag klarade det, men det gjorde ont. Det skapade ångest och tårar. Tårar som ingen såg för jag gömde dem väl. Att se kärlek, att se kärlek mellan två unga människor, två unga människor som skaffar barn, som lever det liv jag trodde var mitt, det smärtar. Det är som att se mitt eget liv passera och sen inse att nej, jag har inte det där längre. Han är borta. Min bästa person är borta. Jag är ensam. De tankarna kan jag inte ignorera. De skapar alltid ett stort berg av saknad och sorg i mitt bröst. Och det gör ont.

Sent, sent på kvällen, det var nog natt, gick vi och la oss, min syster och jag. Jag klickade in mig på datorn. Känslan var att det skulle bli en till sömnlös natt. Trots sömntablett. Jag var orolig för att min kropp snart inte skulle klara mer. Att den skulle säcka ihop av utmattning. Men att hjärnan skulle fortsätta spinna. Skulle fortsätta producera mardrömsscenarion som jag inte skulle kunna värja mig mot. Jag gick in på nytillkomna kommentarer. Där fanns mycket fina saker skrivna. När jag läste vad Noor hade skrivit hände något. Pulsen gick ner. Andetagen tog sig längre ner i lungorna. Jag berättade för min syster. Vi skrattade. Vi skrattade faktiskt. Jag tror att jag skrattade på riktigt.

Noor skrev så här:
"Vännen. Jag läser, och läser och jag knycker till med nacken så alla hårstrån dansar för en sekund. Jag ryser. Och sedan fäller jag en sorglig tår. För att dina drömmar krossades så här. Dina drömmar, som du trodde var av stål å som blev av spunnet socker. Jag kryper ihop i min säng, kastar en sista blick på dina ord, och tvingas läsa om din verklighet. Din historia är inte påhittad. Den existerar. Dessa själviska rovdjur finns bland oss. Med en människas skepnad. Det gör ont. Å sen finns du, du som beskriver honom som om han vore ditt solsystem och att det enda du vill är att få vara omfamnad av värmen från hans strålar..

Min vän, precis som du är han inte mer än en människa. Vad han än har låtit dig genomlida. Han vet säkert inte själv vart han ska ta vägen, innerst inne. Om inte smärtan äter upp honom varje natt, än, så ska den infinna sig för honom också kommande nätter. Ingenting här i livet är beständigt. Inte för honom heller. Hans tillfälliga lycka kommer vara som bortblåst och han ska vandra runt som en vålnad av den han en gång blev mot dig. Han ska inse att kärlek inte alls är som sånger och melodier vi hör. Och när förälskelsen klingat, vem och vad ska han luta sig tillbaka mot då? Henne? Knappast. Grunden deras så kallade förhållande byggdes på? Fuck No!

En dag kommer han inte vilja höra längre när sångare försöker måla upp kärleken som han insett inte kan beskrivas. För vad han ska känna, kommer inte ens du lyckas sätta ord på. Du som redan fått känna så mycket. För ingen har patent på smärta. Vi upplever den alla.

Men, var säker. Dagen för honom kommer komma, då han inser att han förlorade sin diamant, medan han var upptagen med att plocka sten. Den dagen hoppas jag innerligt han får ta konsekvensen.

Tills dess, fortsätt slipa på kanterna av den redan vackra diamant du är."

Tack för alla fina kommentarer hittills. Och tack bästa Noor för att du gav mig förutsättningar för en natts sömn. En natts sömn utan sömntabletter. Den framgången, hur märklig den än verkar, bär jag med mig framåt nu.

Kommentarer

  • Emmie säger:

    http://rodeo.net/niotillfem/2012/06/lander/

    Det här inlägget hjälpte mig mycket under mitt uppbrott.
    Hoppas det kan hjälpa dig också <3

    2013-11-09 | 11:49:11
  • Anna säger:

    Exakt så kommer det vara.
    Förr eller senare kommer allt komma ifatt honom och han kan inte blunda för det längre. Den tiden kommer bli svår för honom. Han kommer inse hur han har behandlat en människa som han älskat. Han kommer inse hur fel allt gått till. Den dagen kommer han vilja ha ditt stöd och din hjälp för att ta sig vidare. Då kommer du ha gått vidare och inte vara intresserad av att hjälpa honom. Han kommer inte vara din bästa vän längre.
    Han kommer inte kunna få hjälp av sin nya tjej. Deras förhållande är byggt enbart på lögner och förälskelse i något nytt. Vad händer när den nya, spännande har försvunnit och de ska in i vardagen? När hon inser att han bara överfört allt i ert förhållande till deras. Men att hon inte är och aldrig kommer kunna ersätta dig.

    En vacker dag kommer han att inse det och då är du lång borta redan. Jag förstår dock att det inte känns så nu, men det kommer att ske.
    Du har redan nu tagit dig en lång väg och lättare kommer det att bli.
    Jag känner verkligen med dig. Jag tänker på dig och din situation flera gånger om dagen. Önskar man hade något att säga som skulle göra allt enklare. Tyvärr finns det inget.

    Svar: Tack Anna. Det är ofattbart för mig hur han kan leva vidare sitt liv så här medan jag lever i mörker. Det är ofattbart. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 11:49:44
  • Malin säger:

    Allting kommer ifatt var så säker. Han kommer verkligen känna sig som den största idioten som gått i ett par skor, vilket han också är. Du verkar vara en jättefin person och jag tänker ofta på dig och det du går igenom. Jag önskar och hoppas att våra kommentarer kan hjälpa dig lite, om det så bara är för en sekund.

    Jag har alltid tyckt att det är viktigt att gå igenom saker, analysera och plocka isär varje liten del för att sedan kunna gå vidare i livet. Man måste få vara förbannad, ledsen och känna den där hopplösheten för att tillslut inse att man ältat klart och att man är redo att gå vidare med sitt liv. Jag tror att du är på god väg.

    Du kommer ta dig igenom det här och du kommer att vara stark och DU ÄR stark. KRAMAR.

    Svar: Det gör de, Malin. De hjälper. Jag analyserar sönder saker. Det har jag alltid gjort. Så också med det här. Bara det att jag här inte kommer fram till några lösningar. Det är det värsta. Men det är bara att fortsätta. Fortsätta leva. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 11:59:29
    Bloggadress: http://maley.se
  • Emma säger:

    Det gör ont i mig när jag läser dina texter. Du har påverkat mig något oerhört, jag tänker på dig flera gånger om dagen. Pratar om dig med andra, om det hemska som har hänt dig. Kommer på mig själv med att jag inte har någon aning alls om vem du är eller hur det verkligen känns...

    Ditt hjärta är krossat och jag vill så gärna att det ska bli helt igen så du ska kunna må bra och kunna se en annan framtid än den du hade föreställt dig. Jag hoppas att du någonstans inom dig känner att det finns ett slut på allt det här dåliga och att det kommer att lösa sig till det absolut bästa tänkbara.

    Någon dag, om inte så länge (det är jag rätt säker på), kommer han att vakna i sin nya säng och få panik över att du inte är där. Han kommer att inse vad han har kastat bort för en flirt med någon som kan tänka sig att bli ihop med någon som är förlovad. Han kommer att ångra sig och du kommer att stå stark. Du kommer att ha tagit flera steg på vägen där han vände dig ryggen men själv kommer han ha tagit flera steg tillbaka.

    Svar: Hej Emma. Jag är en vanlig person. Så känns det. Många säger till mig att jag ofta känner för mycket, ofta tar på mig andras bördor, och nu, när det här har hänt, vet jag inte hur jag ska kunna bära min egen sorg. Men som sagt så många gånger förr, jag måste försöka.
    Jag förstår inte hur han har lyckats radera mig så här. Vi var varandras allt. Det är jag säker på. Förstår inte hur han bara kan byta liv. Hur det inte kan göra ont för honom. Det gör ju så ohyggligt ont för mig. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 13:49:41
  • Teddy säger:

    Mycket kloka ord av en mycket klok människa.
    Exakt så kommer det att vara.
    Du lider omänskligt mycket nu. Du är redan på botten, han är inte där ännu.
    Han lever i lalaland, i en förälskelse som är byggd på falska grunder. På lögner. Vad vet de om varandra?
    NADA!!!'mm
    Sådan kärlek håller aldrig. Den har ingen grund, ingen stabilitet.
    Och medan du samlar erfarenhet, medan du upplever smärta och ja - kommer bli erfarenhet rikare så lever han i en illusion.
    Men sedan den dagen han valde att trampa på erat förhållande. Sedan den dagen han bestämde sig dör att svika dig, sedan den dagen är hans egen förlust skriven.
    Sedan den dagen har hans egna nedräknande inför ett kommande uppvaknande startat.
    För han kommer vakna upp.
    Och det kommer att vara en bitter eftersmak. Den kommer vara så bitter och det kommer att vara så kallat, där på andra sidan att helvetet vore en dröm.
    Den dagen kommer. Var så säker.
    Tills dess, så är vi med dig.
    Kram på dig.

    Svar: Tack bästa Teddy. Du skriver så fint. Är bara rädd att han faktiskt ska lyckas knyta skygglapparna så hårt runt sig att han aldrig tänker tillbaka. Att han trivs så bra med henne att han aldrig mer tänker en sekund på det vi hade. Åh, det gör så ont. Kram tillbaka till dig.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 15:51:12
    Bloggadress: http://caitlin.blogg.se
  • Josefin säger:

    Förlåt om det låter som en floskel men jag tänker såhär:
    Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
    Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
    Och i det landet som du och L bodde i, kommer det för alltid vara ni som är det fina.
    Era bilder på sedlarna.
    Ingen annan kan nånsin kliva in i det landet, eller ta den platsen som var din.
    Den killen som L är där, är för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek, samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från början till slut inuti dig.
    Han var den där mannen i ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
    Just nu ser du det vackra i ert land, det kommer du göra i framtiden också.
    Och ja, det kommer du att småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig i framtiden. Men.
    Jag har rest mellan många sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare och ännu mer demokratiskt än det förra.
    Därför att det som var fint i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet. Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas L om några år.
    Jag lovar.
    Efter en tid tänker man att “hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
    Men om en tid kommer du se att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir bättre och bättre på det.

    Svar: Det är oerhört vackert beskrivet. Så är det också. Det han delar med henne kommer inte vara detsamma som det han har delat med mig. Men det gör också jätteont. Att han bygger något alldeles eget och unikt med henne. Usch, va ont det gör. Han har såklart rätt att göra som han vill, men usch, va ont det gör. Det som jag har skrivit om förut, att han har tagit det som var vår kärlek och gjort det till deras. Han har tagit sakerna, gesterna, sättet att agera, men såklart kommer det inte vara samma kärlek. En vän sa till mig att det är ju det enda sättet att visa kärlek han känner till. Det är därför han gör så. Stor kram och tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 15:53:15
  • Josefin säger:

    Så skrev en tjej till niotillfem när Ludvig gjorde slut. Tycker det är så himla makalöst fint sagt.

    2013-11-09 | 15:54:24
  • Teddy säger:

    Och du. Det kommer komma en dag då han fryser till is då han ser dig.
    Du kommer då antingen att vända bort ditt huvud och låtsas som att det regnar eller så kommer du att hälsa glatt och vissla vidare.
    Det är upp till dig hur du än kommer att göra.
    Det är skit samman egentligen.
    Det kanske kommer att rispas till lite i hjärtat ditt men den rispat kommer att vara så ytlig att det inte kommer behövas mer eftertanke.

    2013-11-09 | 15:54:32
    Bloggadress: http://caitlin.blogg.se

Kommentera inlägget här: