trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 13 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Kämpa
Jag vill inte att minnena bara ska vara minnen. Jag vill att det ska vara den historia jag berättar för mina barn när de frågar om hur mamma och pappa träffades.
 
Gråter på toaletten. Igen. Dessa jävla tårar som aldrig slutar komma. Skvätter lite vatten i ansiktet. Tittar mig i spegeln. Jag lever. Jag orkar. Jag klarar. Några timmar jobb till. Fokusera. Sen min första volleybollträning på flera år. Kämpa. Jag ska ta tillbaka mitt liv. Här och nu måste jag ta tillbaka mitt liv. Hitta gnistan. Hitta kraften. Det finns bara en väg. Framåt.

Kommentarer

  • A. säger:

    Du är så bra! Det är klart att du ska ta tillbaka ditt liv, och du kommer fixa det galant. Hoppas du får bästa möjliga dag. Kram

    2013-11-12 | 13:22:43
  • Emma säger:

    Bra med volleyboll!
    Då får du både röra på dig och träffa lite folk, två saker som brukar göra att man mår lite bättre :)

    2013-11-12 | 13:30:07
  • T säger:

    Du fixar det! Vi tror på dig. Det kanske tar tid men du orkar mer idag än vad du orkade för en vecka sen. Volleyboll igen? Skit bra!!

    2013-11-12 | 13:31:28
  • Li säger:

    När jag var som mest ledsen, läste jag följande ord på Sandras blogg ("niotillfem"), ord som hennes mamma sa till henne:
    "Min mamma sa till mig i somras i telefon när jag satt på olika trottoarkanter och grät att du måste respektera din sorg på samma sätt som om att han har dött, för det är precis det som har hänt med ert förhållande. Och även om det låter makabert finns det mycket sanning i det. Det som han var för mig finns inte kvar. Tillåt dig själv att sörja det och respektera din sorg."

    De orden hjälpte mig oerhört. Vill du läsa hela inlägget som Sandra skrivit (som handlar om tips för att komma över någon - jag fick hjälp av det mesta hon skrivit där), så klicka på denna länk:
    http://rodeo.net/niotillfem/2013/04/att-komma-over-nagon/

    2013-11-12 | 13:53:34
  • Jennie säger:

    Du är bäst! Du är så himla stark. Jag har varit med om något liknande, och är just nu påväg tillbaka. En dag trillar man över en viss tröskel. Det sker bitvis. Det finns många trösklar och trappsteg, och det börjar så smått. En dag kommer det gå två timmar utan att du tänker på honom. En dag kommer du inte komma ihåg vissa speciella datum. En dag kommer det inte längre göra ont i bröstet när du tänker på honom.

    Jag tror på dig så innerligt. För jag vet, jag vet, jag vet att det finns en väg tillbaka! Du blir starkare, även om det inte känns så. Du kommer gå vidare, även om det inte känns så. Du kommer älska någon annan igen, även om det inte känns så.

    Framtiden är din!

    2013-11-12 | 13:53:57
  • Jennie säger:

    P.s. den här är fantastisk http://blogg.dn.se/fragainsidan/2010/06/17/hur-hanterar-jag-mitt-brustna-hjarta-7580/ d.s!

    Plus nio till fem som Li ovan länkade till. Läs läs läs varje dag!

    2013-11-12 | 13:55:59
  • Maria säger:

    Jag har inga råd att ge, vet inte vilka peppande ord jag ska säga. Jag hittade en länk till din blogg idag och klickade in. Jag har inte jobbat på flera timmar nu, inte bokfört eller fakturerat ett jäkla skit, utan bara läst. Hade jag varit hemma, hade jag storgråtit. Sådär som jag hulkar till The Notebook. Men jag är på jobbet, visserligen själv på kontoret eftersom alla andra är i möte, men ändå på jobbet. Så då gråter jag inte, jag låter det stanna vid det där trycket bakom ögonen och bihålorna.

    Jag är så otroligt tagen, gripen, berörd. Jag tror på dig och vet att du kommer ta dig ur det här. Det kanske inte är någon tröst nu, men så är det. Jag vill inte att du ska klandra dig själv för att du inte gjorde mer. Det värsta med otrohet och att göra slut för att "känslorna inte finns kvar", är enligt mig att man inte ens ger den andra personen en chans att bestämma över sitt eget liv. Det är egoistiskt. Att ta ifrån den andra personen dess rätt att bestämma över sitt eget liv, att förändra saker till det bättre, det är fel. Det gör mig så ledsen, arg, besviken, att han har gått och försökt lösa problemen i ert förhållandet helt på egen hand, misslyckats, och sedan låtit dig ta smällen. Att han har lämnat dig utanför de problem som funnits, och mentalt förberett sig på att det kunde sluta såhär. Och under tiden, genom sin bearbetning, fört dig bakom ljuset med tatueringen, lägenhetsköp, prat om barn och giftermål. Det är fel, så himla fel.

    Förlåt, jag vet inte om det här på något sätt hjälper dig, jag ber om ursäkt om jag drar ner dig på något sätt.. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Och det kommer jag göra, med största sannolikhet mer än ett år framöver. Vi är många som finns här.

    Svar: Fina du. Precis det som du skriver om är jag så oerhört ledsen för. Om han bara hade sagt något. Om han bara hade låtit mig vara med. Istället gjorde han allt för att jag skulle tro att vi var lyckligare än nånsin. Jag förstår fortfarande inte. Jag vet att det är sjukt, men jag gör inte det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 13:57:23
  • Camilla säger:

    Tänkte också länka det inlägget som "Li" gjorde här ovanför! Läs Läs Läs och så slänger jag iväg en fet cyberkram till dig, du klarar den här jävla skiten.

    2013-11-12 | 14:35:41
  • läsare:) säger:

    Hej vännen! Jag känner inte dig men det tar otroligt att läsa dina smärtsamma texter. Det du går igenom är inte lätt och det är okej att gråta ut allt! Det gör ingenting om du gråter hemma eller på jobbet, på tunnelbanan eller i matbutiken, det är fullkomligt okej!! Du har förlorat någon som har varit hela ditt liv, och du är såklart i chock :( Jag önskar jag kunde göra nånting, tänker verkligen på dig, har du inte några vänner du kan vara med? Eller dina föräldrar? Be dem att dem måste finnas där. Sen är det en process du måste ta dig igenom själv, och det är okej att glömma livet, att inte bry dig om någonting och bara få känna sig tom, för det skulle jag fan också gjort!

    Du skrev att du inte kunde tro på att han är med någon annan nu, jag tror att du fortfarande är kvar i hans kärlek, att du sörjer den, för du vill så gärna ha tillbaka den, och det är okej, verkligen okej, det kommer ju ta ett tag innan du inser att förändringen satt sig, men efter, när du sörjt klart, när du börjar inse att det inte kommer bli så, så vänd på det hela. När du inte längre kommer behöva honom, i vardagen, du vet, att man tänker att man önskar att han funnits där, så kommer du själv att finnas där för dig själv, jag säger inte att du ska glömma, för det gör man inte.. Tiden läker alla sår. Men jag tror på dig, och din inre kraft, jag tror på att alla människor kan ta sig igenom det värsta, även om vi får med oss ärr, så går det fortfarande att le i framtiden!

    Sen, du kanske har tänkt på honom som den enda i ditt liv, men jag tror verkligen på att det finns fler människor på den här jorden, och att man i ens liv, stöter på en eller tre stycken som kommer sätta spår i ens hjärta.

    Kärlek är svårt, det tar på en, men glöm inte att du heller inte är själv. Att det finns andra som genomgår det här på olika delar av jorden, och att det han gjort inte är okej. Det är inte okej.

    Jag hoppas du blir bättre med tiden, massa kramar <3

    Svar: Jag har bra fina vänner. Men just nu orkar jag inte göra saker. Jag blir bara ledsen. Bor hos mina föräldrar och systrar nu, klarar inte att bo själv i min lägenhet. Tack för att du bryr dig fina du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 15:05:43
  • Carro säger:

    Du kommer fixa det här, ett steg i taget. Man måste vara ledsen man måste vara förstörd. Kanske kommer allt senare vända till ilska eller bara plana ut.
    Och frågan är när du säger att du saknar honom och vill ha tillbaka honom. Vill du ha tillbaka honom som den person han är nu, eller vill du ha tillbaka det ni EN gång hade, den personen han EN gång var. Han är inte samma person längre. Det skulle aldrig bli likadant som innan. Istället skulle huvudet fyllas med oron och tankarna om han skulle göra det igen. Du skulle förmodligen aldrig kunna känna samma trygghet som du en gång gjort och vad skulle du då säga till era barn? allt det lyckliga... och sen var pappa otrogen med sin kollega för att mamma plötsligt inte dög?
    Du är starkare än så, du är värd mer än så. Du ska aldrig acceptera att bli behandlad så. Det är inget måste att man ska leva i en relation man kan klara sig bra även på egenhand. Man måste först ha en relation med sig själv för att sen kunna ha någon med någon annan.
    Ge det tid, du har många svåra faser framför dig men det som inte dödar det härdar vare sig man vill det eller inte. Du kommer hitta en man en dag som kommer respektera dig, som kommer ge dig allt som kommer göra alla de här minnena till en fin historia och din verklighet kommer bli din lycka.
    Jag tror på dig, det kommer ordna sig det gör det alltid! Styrkekramar <3

    Svar: Du har rätt. Först relationen med mig själv. Det kanske är nåt fel på mig, men trots att jag använder mitt fulla intellekt vill jag ha honom. Men historien är fläckad. Det är den. Stor kram Carro
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 15:32:31
    Bloggadress: http://justblonde.blogg.se
  • Emelie säger:

    Träning är en skitbra grej, kickar igång en massa sköna hormoner i kroppen och får en att fokusera på annat för en stund. Ett tips är att prova boxning av nåt slag, gött att kicka skiten ur något som lite anger management liksom. Kram

    2013-11-12 | 15:34:48
  • Michael säger:

    Jag var själv helt sänkt för ett par år sedan efter ett kraschat förhållande. Var terapeuten som trodde att jag hade koll och visste hur man hanterade livets smällar.

    När vi själva är mitt i det är man avklädd och fullständigt sårbar. Har inte heller några råd till dig, eftersom vet hur svårt det är att ta till sig dem.

    När jag ser tillbaka var det öppningen till att börja älska mig själv. Tidigare hade jag enbart en intellektuell förståelse av vad det betydde: "visst älska sig själv." Är det en sak smärta kan lära oss är det just att älska sig själv på riktigt.

    Min önskar är att du skall få kraft till att ta dig upp ur sängen varje dag, äta din frukost göra dig i ordning och ta dig hemifrån och göra allt det som är nödvändigt.

    En dag kommer solen att värma ditt ansikte och du kommer återigen att kunna le och skratta. Kram

    Svar: Återigen tack Michael.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-12 | 16:15:22
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/

Kommentera inlägget här: