Dag 18
Kategori: Allmänt
Drömmar och rädsla
Natten var vidrig. Jag hade en bra dag igår och var övertygad om att jag i natt äntligen skulle få sova ut. För jag var så trött. Jag var så trött och längtade efter att få lägga mig i sängen. Men jag rår inte över mitt undermedvetna. Där saknar jag helt kontroll. Mina drömmar den senaste veckan har varit okej. De har varit bättre än vad de en gång var. De är inte lika svarta. Och det svarta är inte lika frekvent förekommande. Men i natt var drömmarna kolsvarta. Igen.
I början drömde jag bara att han var med mig. Att vi gjorde saker som vi brukade. Sen när jag vaknade trodde jag att han skulle finnas där. Att han låg bredvid mig. Jag sträckte ut handen och försökte ta tag i hans arm. Varje morgon var jag tvungen att påminna mig om vad som hänt. Och varje morgon grät jag tills det inte fanns några tårar kvar att gråta. Såna drömmar har jag fortfarande ibland, men inte hela tiden.
Sen kom drömmarna där han lämnade mig. Om och om igen lämnade han mig. Sa: Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig.
Efter det kom drömmarna där han stod med henne i handen. Sa till mig: Jag väljer henne. Jag vill aldrig mer se dig. Han höll om henne. Kramade henne. Och sen gick de iväg.
Sen, sen kom det jävligaste. Vid några tillfällen har jag drömt att han dödar mig. Jag har drömt att han faktiskt dödar mig. Tar upp en pistol och skjuter mig i bröstet. Tar en kudde och kväver mig. Om och om igen. Jag har vaknat skrikandes. Genomblöt av svett. Med en puls som om jag sprungit flera mil.
När jag vaknar tar jag med mig drömmarna in i dagen. Bilderna går inte att skaka av sig. Ibland när jag går och lägger mig har jag varit rädd. Rädd för att mardrömmarna ska besöka mig igen. Rädd för vad mitt undermedvetna ska producera när jag inte har någon kontroll att stoppa det. Det är det värsta. Att sakna kontroll. Att stå maktlös inför vad ens hjärna producerar. Maktlös inför kroppens reaktion. Maktlös inför vad som väntar i framtiden. Jag är så rädd. Rädd att det inte ska bli bra. Rädd att jag aldrig någonsin ska känna glädje igen. Rädd att mitt liv ska bli tomt, ensamt och svart.
Jag trodde att jag var över de värsta drömmarna. Men så är det inte. Nu är jag rädd igen.