trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 18

Kategori: Allmänt

Drömmar och rädsla

Natten var vidrig. Jag hade en bra dag igår och var övertygad om att jag i natt äntligen skulle få sova ut. För jag var så trött. Jag var så trött och längtade efter att få lägga mig i sängen. Men jag rår inte över mitt undermedvetna. Där saknar jag helt kontroll. Mina drömmar den senaste veckan har varit okej. De har varit bättre än vad de en gång var. De är inte lika svarta. Och det svarta är inte lika frekvent förekommande. Men i natt var drömmarna kolsvarta. Igen.

I början drömde jag bara att han var med mig. Att vi gjorde saker som vi brukade. Sen när jag vaknade trodde jag att han skulle finnas där. Att han låg bredvid mig. Jag sträckte ut handen och försökte ta tag i hans arm. Varje morgon var jag tvungen att påminna mig om vad som hänt. Och varje morgon grät jag tills det inte fanns några tårar kvar att gråta. Såna drömmar har jag fortfarande ibland, men inte hela tiden.

Sen kom drömmarna där han lämnade mig. Om och om igen lämnade han mig. Sa: Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig. Jag älskar inte dig.

Efter det kom drömmarna där han stod med henne i handen. Sa till mig: Jag väljer henne. Jag vill aldrig mer se dig. Han höll om henne. Kramade henne. Och sen gick de iväg.

Sen, sen kom det jävligaste. Vid några tillfällen har jag drömt att han dödar mig. Jag har drömt att han faktiskt dödar mig. Tar upp en pistol och skjuter mig i bröstet. Tar en kudde och kväver mig. Om och om igen. Jag har vaknat skrikandes. Genomblöt av svett. Med en puls som om jag sprungit flera mil.

När jag vaknar tar jag med mig drömmarna in i dagen. Bilderna går inte att skaka av sig. Ibland när jag går och lägger mig har jag varit rädd. Rädd för att mardrömmarna ska besöka mig igen. Rädd för vad mitt undermedvetna ska producera när jag inte har någon kontroll att stoppa det. Det är det värsta. Att sakna kontroll. Att stå maktlös inför vad ens hjärna producerar. Maktlös inför kroppens reaktion. Maktlös inför vad som väntar i framtiden. Jag är så rädd. Rädd att det inte ska bli bra. Rädd att jag aldrig någonsin ska känna glädje igen. Rädd att mitt liv ska bli tomt, ensamt och svart.

Jag trodde att jag var över de värsta drömmarna. Men så är det inte. Nu är jag rädd igen.

Kommentarer

  • Amanda säger:

    Det kommer att bli bra men det kommer nog att ta tid.
    Hoppas att du en dag får upp ögonen och ser ditt ex med samma ögon som vi läsare gör. Att han är ett själviskt svin som bara har tänkt på sig själv trots att ni levt ihop så länge.
    Jag vet att om 365 dagar så har du blivit en stark människa igen som njuter av livet!

    Svar: Jag hoppas det. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-17 | 12:08:08
  • A. säger:

    Det är okej att falla. Alla gör det. Viktigast är att du reser dig. Det var en piss natt ja, men du har en hel dag framför dig att göra något bra av. Det fixar du !
    Kram

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-17 | 14:50:18
  • Theresia Eriksson säger:

    Jag har funderat länge på att skriva till dig men jag har inte vetat vart jag ska börja. Det är så mycket jag tänker kring din situation och jag önskar att jag kunde ta bort all smärta som tynger dig och få dig att må bättre. Jag önskar att jag kunde göra mer än bara skriva en kommentar på din blogg. Jag har läst den varje dag och försökt att förstå hur han kunde göra så mot dig. När jag är på jobbet tänker jag på det och när jag åker tunnelbanan hem tänker jag på det. Jag måste skriva till dig nu för jag vill göra något, jag vill hjälpa dig på det sättet jag kan och det är att skriva till dig, så att du vet att det sitter många bakom skärmarna och tänker på dig, stödjer dig och tror på dig.

    Vi läser för att vi har respekt för dig, en ofantlig respekt. För att vi tycker du är stark, modig, ärlig och otroligt godhjärtad. Vi alla tycker att en sådan person är värd att stödja. Vi läsare är här för att påminna dig om det när du har det som absolut jobbigast. Det här är det som jag har väntat på att säga till dig, jag vill berätta att du inte förtjänade det här, och du ska ALDRIG tro att det var ditt fel!

    Jag vet hur du känner, jag har alltid varit en person som skyllt allting på mig själv. Varje olycka, bråk, misstag, allt har varit mitt fel. Jag vet hur de tankarna smärtar och jag vill säga till dig att det som hände inte handlade om att du gjorde något fel utan det var han som var självisk, omogen och rent utav dum i huvudet.
    Visst, man kan skylla på att du inte gav honom det han behövde, att han ville annat, att han inte fick utrymme i relationen. Kanske var det något som han skulle säga rättfärdigade hans handlande men det kommer det aldrig göra. Men jag ska säga vad han kunde ha gjort, han kunde ha fört en dialog med dig, försökt jobba på era problem (det var han som hade problem och inte du, du kan inte göra något åt saken om du inte vet vad som är fel), han hade inte behövt spela på som att allt var perfekt, han kunde ha varit ärlig, han hade inte behövt vara otrogen, det var ingen som tvingade honom till det, det var inte hans sista utväg, det var inte hans enda alternativ. Han var otroligt feg, han var svag, han är fortfarande ett litet barn som bara kan tänka på sig själv och inte förstå konsekvenserna. Du gjorde inget fel, du var kärleksfull och du fanns där för honom. Han däremot gjorde exakt ALLTING fel. Han skulle vara personen som stod dig närmast, som du kunde lita på och han förnedrade dig, spottade i ditt ansikte och behandlade dig som en hög med skit. Jag blir så upprörd när jag tänker på det. Du är en sån underbar person som förtjänar så mycket mer och han förstörde dig, bara för att han var feg och för att han är en liten människa.

    Fina, fina du. Oavsett vad han säger, om han är arg och skyller på dig för att hans liv är förstört, om han försöker få dig att tro att du bär skulden i detta måste du veta att vi alla står bakom dig, ingen av oss tycker att det är du, vi alla tycker att det är han. Han är arg på dig och självklart är han det, antagligen har han just nu så mycket skam i kroppen över det han gjorde mot dig så han kan inte reagera på något annat sätt. Han är för rädd för att förstå att det är han som är skithögen. Men en dag kommer det slå tillbaka på honom och då kommer han känna den smärtan du känner, han kommer att inse hur otroligt dum han varit. Han kommer inse att han förstörde en underbar person som gjorde allt för honom och han kommer ångra sig. Men då kommer du vara hundra år före honom och han kommer titta på dig och känna förlusten. Du kommer att vinna i slutändan, vi alla vet det!

    Kanske kan detta meddelande inte hjälpa dig ur detta helt, men jag tror jag pratar åt alla läsares vägnar när jag säger att vi tror på dig och vi finns här och vi kommer fortsätta ge stöd genom kommentarerna. Ta ett steg i taget, ta din tid och en dag står du där på andra sidan, vilken resa det kommer vara! Och vi alla kommer att finnas här, du behöver inte vara rädd för att vara ensam, för du kommer aldrig att vara ensam i det här <3.

    Många kramar från alla läsare

    Svar: Theresia. Finaste du. Tack. Från djupet av mitt hjärta, tack. Dina ord betyder oerhört mycket. Verkligen oerhört mycket. Jag vet att du är en fantastiskt fin person och jag tar till mig allt du skriver. Just nu, klockan ett en söndagsnatt är det fruktansvärt tungt. Men jag vet att jag har mycket att vara tacksam för och jag vet att det måste kunna bil bättre. Någon dag. Många många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-17 | 17:10:55
    Bloggadress: http://greenscreen.blogg.se/
  • Suss säger:

    Av egen erfarenhet så vet jag numer att tiden läker såren, även om man tror att det aldrig någonsin kan kännas bättre. Den kvällen när jag läste några mail som jag aldrig borde läst trodde jag att jag skulle dö. Jag fick panikångest och hyperventilerade en hel natt, sov inte en sekund utan bara grät och såg olika scener framför mig i huvudet. Och så fortsatte det, natt efter natt.. Men det blev hela tiden lite bättre, steg för steg men med en hel del svackor. Ingen annan person är värd att jag slutar leva pga hans svek. Idag är jag starkare än någonsin och det kommer du också att bli. Många kramar och lycka till!

    Svar: Jag hoppas det. Är glad för att du klarade det. Du är stark. Hoppas att jag också kan uppbåda lite sån styrka. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-17 | 17:15:41

Kommentera inlägget här: