trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 27 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Vill berätta vad han har gjort mot mig

Jag vill skriva något till honom. Jag vill berätta vad han har gjort mot mig. Uppmärksamma honom på de vidrigaste detaljerna i hans beteende. För jag är säker på att han aldrig har reflekterat över det själv. Det är jag helt säker på. Och jag vill inte att han ska få leva vidare med henne, i tron om att han inte har gjort något fel. Jag vill att han ska veta vad hans handlingar faktiskt har gjort med mig. Hur nära det har varit att de faktiskt tog livet av mig.

Jag har skrivit, men inte skickat, brev till honom. Många. Men inget känns rätt. Inget känns som det jag helst vill säga. Just till det här finner jag inte orden.

Utöver att skriva till honom vill jag, kanske orimligt och ologiskt, skicka save the date-kortet till henne. Det känns viktigt av någon anledning. Jag vill visa henne vad han gjorde med mig samtidigt som han inledde relationen med henne. Visa henne vad vi hade som de sen stampade på. Som de sen kränkte och förnedrade. Vill visa henne save the date-kortet som han skickade ut till sin familj en dryg vecka innan han gjorde slut. Uppmärksamma henne på att det var så han valde att behandla mig. Uppmärksamma henne på vad han faktiskt gjorde på kvällarna när han kom hem till mig efter att ha matat henne med att det var slut mellan oss för länge sen, att han inte älskat mig på länge.

En del av mig vill göra detta. Skicka, berätta och desperat försöka banka in i deras huvuden allt djävulskap de har utsatt mig för. Inte låta dem fortsätta sitt förbannade liv som om inget hänt. En del av mig, just nu den större delen, vill inte göra någonting. Vill inte förlora min värdighet. Vill inte göra någonting för att uppröra. Vill inte göra någonting som kan ge respons. För jag klarar inte någon kontakt just nu. Är livrädd för vad som skulle hända. Är livrädd för vad jag skulle göra med mig själv då. Är absolut livrädd.

Kommentarer

  • Michael säger:

    Ett kärleksfullt råd: skicka ingenting. Tystnaden är ditt bästa och starkaste vapen just nu. Tystnad, hur svårt det än känns för dig. Låt det bli ditt mantra: "jag lämnar under inga omständigheter ut mitt eget värde." Du är en lysande ovärderlig diamant och dess värde ligger i att det finns så få av dem = lika med dina ord till honom=få. Tystnad sätter alltid griller i huvudet på folk. Självrespekt trots smärtan!

    2013-11-26 | 21:13:01
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • Anonym säger:

    "Sometimes you have to forget what you want, to remember what you deserve"

    Jag vet hur det känns. Hur hela ens värld rasar under en. Men det är okej att vara ledsen, att vara arg, att älta allt och gå igenom detaljer och tankar gång på gång på gång. En dag vänder det, men låt det ta sin tid. Du kommer att klara det, när du tittar tillbaka på allt så kommer du vara starkare än nånsin.

    2013-11-26 | 23:03:16
  • Anonym säger:

    Du är stark.

    Kram.

    2013-11-26 | 23:03:41
  • Anonym säger:

    Jag säger som Elaine, skriv, mejla, terra honom! Släpp ut det. Du måste få ut allt innan du går vidare. Tystnad räcker inte till i den här situationen, TYCKER jag. För det han gjorde är hemskt och du har all rätt att "skälla ut honom" det är fan det minsta du kan göra.
    <3

    2013-11-27 | 00:12:18
  • Emeli säger:

    Skriv massor av brev, skriv av dig allt du vill säga. Skriv till både honom och till henne men vänta med att skicka dem.
    Jag kände precis som du efter att ha blivit dumpad en gång och skrev ett långt brev till honom. Det var inte elakt på något sätt utan bara förklarade hur jag kände det efter allt han gjort.
    När jag hade skickat det hände.... Ingenting.
    Det var ännu värre att veta att han fått brevet och struntat i att svara. Så utsätt dig inte för den risken är mitt råd för det gör ont och han har redan gjort dig tillräckligt illa.
    Men att få ner tankarna på papper kan hjälpa mycket för då kan du kanske släppa dem om bara för en liten stund och få ro.
    Styrke kramar!

    Svar: Tack Emeli. Jag gör så.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-27 | 00:24:48
  • Noor säger:

    Vännen, skicka ingenting. Du, och endast du har ansvaret över ditt liv och mående. Ge varken honom den makten, igen, eller henne, genom att skicka något. För det gör du. Oavsett respons. För det är inte så att han kommer få ett "AHAA!!" moment och springa hem till dig? Eller hur? Och hon kommer inte få ett "guilty" moment heller och släppa honom. No way!

    Om något, kommer det stärka deras förhållande. Tror dem. Det kommer bli ett sådant typiskt "hinder" dem klarar sig igenom "tillsammans" som ett "team" för att "hålla" ihop från "hon" (du) som bara vill "förstöra". Du förstår vad jag menar. Ge honom inte det. Ge henne inte det. Ge DEM inte det! Du ska inte ge någon av dem något mer ju.

    Den överlägset viktigaste egenskapen är tålamod. Tillåt tiden ha sin gång. Tystnad är också en typ av verbal plåga (en stark sådan).

    Svar: Som vanligt. Tack Noor. Har skrivit det en gång redan idag, men skriver det igen. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-27 | 00:40:55
  • Anonym säger:

    Jag har känt precis som du gör när jag var i en liknande situation men mitt råd är gör det inte. Jag kunde möta mitt ex ett år efter vårar uppbrott (inte planerat utan ute) med min värdighet i behåll. Jag hade inte gjort något jag behövde ångra utan det var han som var liten istället. Det var han som skämdes så mycket att han var tvungen att kräkas, och han visste vad han hade gjort mot mig. Det kändes som en seger efteråt. Jag vet att du inte kan tänka på det här nu, men man hittar faktiskt alltid någon bättre. Jag hejar på dig!

    2013-11-27 | 04:02:38
  • Anna säger:

    Håller med Noor. Ge dem inte de.
    Jag har varit i liknande situation och hörde av mig. De vände bara dem mot mig och gav de någonting att gemensamt kämpa mot. Vilket gjorde att de va tillsammans längre än de säkert annars skulle varit.
    Jag slutade höra av mig, gick vidare, dejtade, träffade en kille jag gillade.
    Då hörde han av sig och ville va vänner då de gjort slut. Då förstod han hur han behandlat mig och att han förlorat mig. Då fick jag min chans att också berätta allt för då lyssnade han.

    Finns ingen mening att du berättar hur du känner nu. Ingen av de två är intresserade av att lyssna.

    En vacker dag kommer allt falla på plats. Han och hon kommer att inse vad de gjort samt att de byggt sitt förhållande på lögner. Och den dagen kommer du vara starkare än någonsin!

    Kram

    Svar: Ber om ursäkt för sent svar. Tack för ditt råd. Jag tar det. Kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-27 | 06:10:37
  • Teddy säger:

    Hej vännen.
    Jag kan hålla med dina läsare på den fronten.
    Skriv, skriv så att fingrarna glöder och tillåt dig att skriva, naket, avskalat.
    Men behåll breven för dig själv för tillfället.
    För lämnar du dessa brev alldeles för tidigt så kan det istället vara så att dina ord blir som kladd på papper.
    Dvs helt meningslösa.

    Försök överleva och leva i nuläget. Att vara här och nu ser jag att du försöker. Bravo.
    Av dig ska han ha total tystnad.
    Han är inte mottaglig och han är faktiskt inte värd att få veta det här.......just nu.
    För det kommer komma en dag som sagt då han kommer att komma med svansen mellan bena. Får du själv besluta om du vill ge honom dessa brev eller helt enkelt behålla de för dig själv.
    Och du- etiden de spendera nu kommer vara rosa fluff fluff. Ett tag.
    Men även rosa fluff fluff bleknar.
    De har ingen grund och det lilla de byggt upp är byggt på lögner, svek och "gå-bakom-ryggen" fasoner.
    Falskhet. Ingen kan leva och överleva på sådana grunder.
    Och när dagen kommer då allt fluffigt blir kantigt och dimmigt, så får du själv välja om du vill ha tillbaka en man som är kapabel till sådant bemötande.

    (Bra saker sker sakta)
    Kram vännen

    Svar: Hej Teddy. Ber om ursäkt för sent svar. Ville bara säga att jag berörs alltid mycket av det du skriver till mig. Alltid. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-27 | 08:37:42
    Bloggadress: http://caitlin.blogg.se
Kommentera inlägget här: