Dag 27
Kategori: Allmänt
En svacka
Som ni kanske märker är jag i en lite längre svacka nu. Det är hans systers besök i helgen som river i mig. Målar upp fruktansvärda scenarion i mitt huvud. Och ni behöver inte säga det, jag vet att det är dumt och att det enbart förstör och gör ont. Jag hoppas att jag på något sätt kan skaka av mig det. Mamma brukar säga att man ibland behöver vara lite som en gås. Bara låta allt rinna av sig. Jag vet att det låter galet, men jag försöker föreställa mig en gås. Försöker vara lite mindre torr tvättsvamp. Inte suga åt mig allt tills huvudet är tungt som en sten av hemskheter.
Igår pratade jag med världens bästa faster i telefon. Det var bra. Sen åt jag en glass med en syster och en fin liten kusin och tittade på Love Actually. Min absoluta favoritfilm genom tiderna. Finns ingen bättre. Så jag försöker. Försöker plantera andra tankar, fina tankar, i huvudet. Även om bröllopsscenen kändes i hjärtat. Den kändes.
Trots sällskap av familj, glass och film följde sen en hemsk natt. Jag har inte sovit många minuter. Jag har gråtit igen. Gråtit hela ansiktet svullet. Gråtit så att ögonen svider. Jag måste gå ut till köket nu. Vill inte att min mamma och mina systrar ska märka något. Men jag vet att tårarna lämnar tydliga spår i mitt ansikte. Ett numera härjat ansikte. Ett ansikte som inte vill möta den här världen.
Jag hoppas att mörkret som omsluter mig just nu lättar snart. Det hoppas jag verkligen.
