trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 9 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Ödet
Jag såg honom idag. Jag såg honom faktiskt idag. Gick med min lillasyster ut från tunnelbanan vid Sergels torg. Vi skulle möta mina fina fastrar som är här på besök från Nordamerika för lunch. Jag hade haft några bra timmar på jobbet. Köpt lussebullar till mina arbetskollegor. Fikat. Utfört en riktig uppgift. Där. Mitt på Sergels torg är han. Sitter i en buss. Jag tittar på honom. Han tittar inte på mig. Han har vänt bort huvudet. Jag vet inte om han såg mig. Vet inte om det var för obekvämt att titta på mig. Min lillasyster sa att han måste ha vänt bort huvudet med mening. Att det såg onaturligt ut. Att han måste ha sett mig. Jag blev iskall inombords. Kroppen frös till is och jag visste inte hur jag skulle kunna ta ett steg till. Men jag visade ingenting utåt. Hela mitt inre stormade och paniken fyllde mitt bröst. Men jag visade ingenting utåt.
 
Min syster, mina fastrar sa att jag såg bra ut. De ljög. Jag var likblek. Jag är likblek för det mesta men nu var det särskilt påtagligt. Jag hade inte tvättat håret på flera dagar. Överdoserat torrschampo. Jag såg verkligen inte bra ut. Kanske såg jag okej ut för att vara där jag är just nu. Men inte perfekt. Inte såsom jag vill att han ska minnas mig. Från och med nu ska jag banne mig göra allt jag kan för att se fantastisk ut varje dag. För han är överallt. Han är överallt.
 
Hur troligt är det att jag skulle gå rakt in i honom? Stå två meter ifrån honom. Det är så otroligt osannolikt. Men om det händer igen. Då ska jag se fucking fabolus ut.
 
Hans hår var kortare klippt än vanligt. Jag klippte alltid hans hår. Hans lockiga, fina, fina hår. Brukade försöka lämna det lite längre högst upp så att en antydan till de där underbara lockarna syntes. Han ville helst ha det kort. Som en militär. Jag var verkligen inte så duktig så det blev inte alltid perfekt men han älskade när jag klippte honom. Han älskade det verkligen. Han brukade be mig om det. Ofta. Jag tyckte att det var lite jobbigt, blev så stressad att jag skulle klippa fel. Han brukade sitta på kanten av badkaret. I kalsonger. Med en påse i handen där vi la hans avklippta lockar. Jag hade alltid bara underkläder på mig och när jag klippte framtill sa han att det var hans bästa stund. Då jag stod tätt inpå hans ansikte med min kropp och pillade med hans hår. Gjorde mitt bästa för att göra honom fin. Och han brukade pussa mig på bröstet. Och hela han utstrålade tacksamhet. Tacksamhet och kärlek.
 
Jag älskar verkligen hans lockar. Älskar hur de på något sätt definierar honom. Gör honom speciell. Idag när jag såg honom där i bussen var håret kort, kort klippt. Så kort att inga lockar syntes. De lockar jag förälskade mig i. De lockarna är borta nu.

Kommentarer

  • Johanna säger:

    Jag hoppas att du är stolt över dig själv! Du skrev tre positiva saker om din dag u samma mening. Du hade presterat på jobbet, var med någon du älskar påväg med något du såg fram emot. Hoppas att du förstår hur grymt det första stycket du skrev är. Och nu har du sett honom och dessutom överlevt. Bra jlbbat

    Svar: Tack bästa Johanna. Det var den bästa dagen jag haft på två månader. Trots det osannolika, obehagliga mötet. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 02:16:52
  • Fanny säger:

    Hej vännen,

    Jag har följt dig från början. Velat kommentera men inte vetat vad jag ska säga, då vad man än säger låter så... meningslöst när man är mitt uppe i det. När det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. I natt bestämde jag mig för att kommentera. I natt, när jag och min pojkvän bråkat efter att ha varit ute med kompisar. I natt, när jag stått i duschen och gråtit en halvtimme då allt har blivit FEL. Jag ligger i sängen nu och läser din blogg. Gråter å dina vägnar, dressa lockar du klippt. Verkligen sörjer, lockarna, ditt förhållande, allt jag har gjort fel, tårarna forsar. Om det är båg

    2013-11-09 | 04:19:31
  • Fanny säger:

    (Fortsättning på föregående kommentar, då den råkade skickas...) ... Om det är någon tröst alls, så finns det människor som gråter med dig, för dig och även å dina vägnar. Jag har gått igenom en liknande situation för fyra år sedan, jag är nu här och gråter för dig och ditt förhållande och mig och mitt nya förhållande. Det förhållande jag hadenför fyra år sedan och som jag trodde var mitt allt är inte en del av mitt liv längre. Ibland, sällan, i mina drömmar, men det är den nya mannen i mitt liv hag fäller tårar för nu. Samt dig och att du behöver vara så stark nu. Många kramar och massa kärlek.

    Svar: Tack Fanny. Och styrka till dig. Jag hoppas att du efter tårarna kan känna glädje igen. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 04:28:26
  • Annaj säger:

    Bra Sara, precis som Johanna kommenterade längre upp så skrev du om positiva saker från din dag. Det är bra. Varje litet steg framåt ÄR ett steg steg framåt. Och du, det här med att du vill göra dig fin är också ett tecken på framsteg - MEN är det inte för din egen skull du ska göra dig fin? För att få DU ska känna dig och uppfattas som DU vill? Det är då den starka Sara kommer fram tror jag. För vart leder det att göra sig fin för hans skull? Bakåt? Sara, det är framåt som gäller ju. Kram

    Svar: Jo. Du har rätt. Helt rätt har du. Så ska det vara. Man ska alltid göra sig fin för sin egen skull. Men samtidigt känns det just nu livsviktigt vad han ser. Det gör det bara. Även om jag håller med dig på alla sätt och vis.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 09:40:25
  • A. säger:

    Du ska göra dig fin för din skull. Men när han ser dig så ska han se en självständig tjej som inte har gått under för det han har gjort. För du är starkare än så. Det var han som vände bort huvudet, han som skämdes. Det ska han. Du är så jävla stark Sara. Jag hoppas verkligen du förstår det.

    Svar: Jag hoppas, jag hoppas jag kan förmedla det och inte detta förkrossade spöke som nu vandrar på gatan. En dag ska jag utstråla nåt verkligt bra. Jag ska försöka. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-09 | 19:25:01

Kommentera inlägget här: