trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 9

Kategori: Allmänt

Tröjan
Det fanns en tröja. En sån där collegetröja. Stor och mysig. Den köpte vi i New York. Jag övertalade honom att ta den. Under sommaren visade det sig, som så ofta förr, att den där tröjan var världens bästa för mig att dra på mig kalla kvällar. Den var hans, luktade honom och det var som om jag var helt omsluten av honom. Den där tröjan hade jag t.o.m. med på min jobbkonferens i slutet av augusti. Han packade ner den åt mig. För att jag inte skulle frysa på natten. Vilket jag alltid gör om jag sover själv. Fryser, fryser, fryser. Det har bara varit frusna nätter nu.
 
Den där tröjan tog han med sig. Den är hemma hos henne nu. Jag undrar: har han gett den till henne? Tar hon på sig den på kvällarna och drar in hans lukt, den där underbara doften som jag är beroende av, som jag brukade ligga och känna varje kväll i sängen. Som jag brukade springa fram för att få känna när vi varit ifrån varandra. Gör hon det nu? Drar in hans lukt? Kopplar den till kärlek? Sätter hon på sig den tröjan och känner sig trygg?
 
Det är saker som inte betyder något. Obetydliga saker. Materiella saker som inte har något värde egentligen. Men de maler i min hjärna. Har hon hans tröja? Den tröjan som gjorde mig trygg, varm. Som gjorde att jag kände hans närvaro, hans kärlek, hela tiden. Varför  konstruerar jag de här bilderna i hjärnan? Varför kan jag inte få det att sluta snurra?

Kommentarer

  • Michael säger:

    När jag läser dina ord SER jag dig och vilken fantastiskt fin människa du är. Varm, känslig (på ett positivt sätt) och romantiskt. Släpp aldrig in cynismen i ditt liv. Kram

    2013-11-08 | 09:13:53
    Bloggadress: http://separation.se/blogg/
  • V säger:

    Styrkekramar i lass! <3

    2013-11-08 | 09:38:57
  • Carro säger:

    Jag har inte läst längre än till dag tre ännu men tårarna bränner innanför ögonlocken, Det du varit/är med om förtjänar ingen människa och du är värd så mycket bättre. Du är en otroligt stark människa som klarar av att skriva om detta så öppet och du har en enorm talang med att skriva. Vill bara skicka miljoner med styrke kramar till dig och det här kommer du klara av, det här kommer du ta dig igenom! Stor kram till dig!

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 10:19:10
    Bloggadress: http://justblonde.blogg.se
  • Laura säger:

    När jag läser dina tankar så tänker jag på hur stark du är och hur mycket du vill lyckas att se ljuset. Dvs om lite mindre än 365 dagar, är ditt mål och ljus. Det är en väldigt stark egenskap hos dig, hur svag du än är, och hur dåligt du än mår. Din historia har funnits i generationer då kvinnor och män har fått gå igenom denna smärta, men, detta är din historia och du skriver precis hur du vill, utan att tänka på någon annan.

    Jag har lärt mig att hopp är det sista som dör inom en, och att hopp är det enda som får en att känna styrka. Din hopp, är din styrka, spelar ingen roll om det är om ditt ex, hopp om att må bättre så är det hopp som ger dig styrka. För du förstår, hopp förändras, och för varje dag som går förbi så ändrar du synen på hopp.

    Jag har en blogg, en blogg jag haft i fyra år, och jag är en skribent som skriver om kärlek. Jag låter läsare skicka in anonyma love notes som det kallas, där man skickar in sin historia, man brukar få mycket respons tillbaka, och om du känner att du vill skriva av dig, gör det. Skicka in dina känslor till [email protected]

    Jag vet inte om du kanske kan må bättre men jag har två kategorier som kanske kan passa dig, den ena är Love notes som är skrivet av andra och "written by me" där jag skrivit texter om kärlek.
    Kan vara skönt att läsa andras historier ibland :)

    Hursomhelst, så vill jag bara säga att tid är det enda som kan få dig att må bättre. Våra ord stöttar dig, men tid är din riktiga bästa vän. Jag tror att du aldrig kommer att glömma ditt ex, han kommer att bli ett err, han är ett ärr, och psykologiskt sätt, vart tredje månad så läker såret sig, den kommer aldrig försvinna för den kommer att bli ett ärr, och den kommer att bli mindre, men aldrig att försvinna. Och det är nog det bästa, för det ärret är det enda som kommer att få dig att bli en bättre du, en du med framtidsdrömmar och en du som kommer att bli lyckligare än någonsin.

    Att skriva av sig som du gör, visar vilken karaktär du har, och vad du vill uppnå. Att skriva av dig, och det är något extra ska du veta. Du skriver för du trivs att skriva, fortsätt! Och läs min blogg ibland om det hjälper dig, för jag brukar hjälpa kvinnor, har hjärta tusentals under mina 4 år.


    Everything will be okey in the end, and if it's not ok, it's not the end!

    Kram :)

    Svar: Jag ska läsa Laura. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 10:25:44
    Bloggadress: http://dayswithlaura.spotlife.se
  • Malin, gravid med tvillingar säger:

    Gud va fint du skriver!
    Kramar

    2013-11-08 | 11:42:37
    Bloggadress: http://Malinhedblom.blogg.se
  • emma säger:

    Hej! Fick nys om dig blogg idag av en vän och sitter på bussen och läser och försöker hålla tillbaka tårarna, för jag kan känna känslorna.. Jag har inte upplevt exakt samma sak för det är olika för alla men en väldigt mildare svek men känner igen alla känslorna..

    Att nån du inte känner sitter och skriver om tips kanske man inte tar in.. men har varit i kortare i förhållanden då detta har hänt och något jag hemskt nog fått lära mig är att sörja personen som svikit mig.. personen som va min trygghet, min kärlek är borta och den är en annan person nu.. när man sörjer har man rätt till alla känslor, man får bara arg, ledsen och förtvivlad.. men man överlever även fast det inte känns så.. Du är enormt stark och jag beundrar dig och jag hejar på härifrån.. Du är bättre, och nånstans finns det någon som längtar och väntar på att träffa precis Dig.. många kramar

    Svar: Tack Emma. Många kramar.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 14:45:58
  • Anonym säger:

    Du går verkligen igenom något jobbigt men någon gång måste du få höra att du går över gränsen.
    Varför ens spekulera om hans tröja? Han är med en annan tjej! Han har valt det. Släppt det och försök gå vidare. Det räcker!

    Svar: Hej. Jag är ledsen att du känner så. Och tro mig, jag är oerhört ledsen för att jag själv känner så här. Jag är plågsamt medveten om att han har valt henne. Jag vet också att det inte finns någon annan väg att gå än att försöka gå vidare. Men det som jag skriver här är inte censurerat. Det är bara det som rör sig i mitt huvud rakt upp och ner. Det är inte en guide i hur man kommer över en hjärtesorg. Det är min berättelse, min sorg, mina känslor. Jag har valt att dela den berättelsen med er. Men jag kan inte skriva sånt som jag tror är rätt. Sånt som jag tror att andra vill läsa. Jag skriver det jag skriver för att försöka göra de tankar jag bär på lite lättare. Det är inte alltid logiska och rationella tankar. Snarare tvärtom. Det är ett fruktansvärt kaos i min hjärna och det är det som kommer ut här. Jag hoppas att du har förståelse för det.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 14:56:12
  • Jessica säger:

    Anonym: Varför ens kommentera så? Har du varit med om något liknande? Har du förstått konceptet med bloggen?
    När man går igenom sånt här går det inte bara att stänga känslor och tankar och leva på som vanligt, man kan heller inte kontrollera sina tankar, när man väl börjar så är det kört....

    Svar: ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 15:56:12
  • Linda säger:

    Skriv precis så som du känner och vill! Det här är för din skull, ocensurerat! Att skriva och få ur sig saker brukar hjälpa mycket bättre än att analysera med sig själv, så jag tycker du gör rätt i att skriva som du gör.

    Jag hejjar på dig och tro mig du är starkare än vad du tror! Styrekramar

    Svar: Tack Linda. ❤
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-08 | 16:18:50
Kommentera inlägget här: