trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Ljuset försvann

Kategori: Allmänt

Går från tåget till jobbet. Försökte peppa mig själv till att göra det här till en bra dag. Försökte hitta styrkan. Sen helt plötsligt hände något. Allt kom över mig. Mest saknaden. Den är värst. Och jag får inte stopp på tårarna. Vet inte hur jag ska kunna gå in till jobbet. Vet inte hur jag ska klara det här. Saknaden tar över mig fullständigt och lämnar inget kvar. Inget kvar som orkar vara starkt. Inget kvar.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Du fixar det! Ta sekund för sekund, och blir det för jobbigt stannar du upp och andas. Du kommer ta dig genom den här dagen också, precis som du tog dig genom gårdagen! Styrkekramar

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 09:17:26
  • S säger:

    Tänker på dig och skickar iväg lite styrkekramar <3

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 09:40:43
  • Ann säger:

    Kära okända vän.
    Jag är också en av de läsare som följer dig dagligen genom din svåra tid, men som inte kommenterat förut. Jag har varit i liknande situation och känner så väl igen den fysiska smärta i hjärtat som du beskriver. Jag är glad över att du ändå "får ur" dig allt. Att du pratar om det med vänner och familj. Att det finns människor omkring dig som orkar lyssna, och att du skriver. Det betyder att du inte trycker ner allt det jobbiga i din ryggsäck och släpar det vidare genom livet. Det kommer du ha nytta av senare.
    För stunden är det verkligen bara att ta varje timme som den kommer. Att tillåta sig att sörja. Att acceptera och kapitulera inför det faktum att så här är det just nu.
    Det kommer inte vara såhär för evigt, men just nu är det såhär.
    If God brings you to it, he will bring you through it!
    Man måste inte tro på Gud för att ta till sig detta, men det är sköna ord att vila i när det är är som jävligast. Önskar dig en lugn helg med hyfsat mycket sömn.
    Styrkekramar!

    Svar: Hej Ann. Jag insåg att det blev värre när jag inte fick kommunicera tankarna i huvudet. Då växte de sig oproportionerligt stora och skapade onödig panik. Det gör de ibland ändå, men det är bättre när jag nu kan få ut det obehindrat. Jag hoppas innerligt att det inte kommer vara så här jämt, är så rädd för att jag faktiskt inte kommer komma vidare, just nu känns det så. Jag älskar den där människan för mycket och jag vet inte hur jag ska kunna släppa det. Jag ska sova mycket i helgen. Tack bästa Ann.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 10:14:22
  • Venessa säger:

    Tänker på dig! Hoppas din dag blir bättre<3

    Svar: Det blev okej. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 10:47:00
  • Matilda Karlsson säger:

    KRAM! <3

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 11:32:35
  • K säger:

    När du mår så här och ljuset försvinner, börja andas djupt och lugnt (det låter som the oldest trick in the book som förmodligen inte funkar, men det gör det). Varje gång du andas in, låt dig känna alla de jobbiga känslor du har, allt som får dig att vilja ge upp. Men varje gång du andas ut släpper du ut de känslorna, och låter dig själv kännas tom, fri. Gör så tills du är lugn igen.
    Vi är många som tänker på dig och skickar dig styrkekramar och kärlek, det känns så långt borta men försök suga i dig allt det positiva.

    Svar: Tack tack tack. Jag ska faktiskt pröva det. Det liknar det sjukgymnasten sa. Det är skönt att kunna skriva här och veta att någon vet hur mörkt och fasansfullt allt är. Så är det också underbart att få skriva att det lättade. Då blir det mer på verkligt för mig också. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-22 | 14:13:26

Kommentera inlägget här: