trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 28

Kategori: Allmänt

En klänning

I början, innan jag visste om henne, hade jag en fix idé om att jag skulle köpa en klänning. En klänning som skulle hänga i garderoben tills den dagen han ville träffa mig igen. Och den dagen skulle jag lysa. Den dagen skulle jag utstråla styrka och kraft. Utstråla allt det jag ville vara och allt det som han ville ha.

Det värsta är inte att leva utan honom idag, imorgon eller månaden ut, det värsta är att den dagen jag väntar på kanske aldrig kommer att komma. Att han bara är borta ur mitt liv för evigt. Att jag inte fick säga farväl, inte fick se honom i ögonen en sista gång, inte fick känna hans famn en sista gång. Han rycktes från mig på en sekund. Och även om jag har haft över elva veckor på mig att bearbeta, acceptera och förstå, känns det som att det fortfarande bara har gått en sekund. Jag ser honom framför mig som om han nyss var här. Jag känner hans lukt som om jag nyss vilat på hans bröst som jag brukade. Jag känner hans värme mot min hud som om han nyss hållit om mig. Jag känner trycket från hans hand i min som om vi nyss gått hand i hand som vi alltid gjorde.

Jag har inte köpt den där klänningen. Allt tappade betydelse när jag fick reda på sanningen om hans otrohet och hans nya relation. Alla såna saker blev värdelösa. För då handlade det bara om överlevnad. Jag vill fortfarande köpa klänningen. Jag vill ge min längtan, min önskan, min dröm, ett konkret uttryck. Men sen måste jag hänga undan den där klänningen. Hänga bort den där jag inte kan se den. För jag vet att den inte kan ha en plats i min garderob just nu. Min garderob måste fyllas med kläder vigda för andra tillfällen. Tillfällen som jag vet kommer att inträffa, som jag själv kan planera och påverka.

Klänningen får inte finnas i mitt liv just nu. Men jag vill så gärna köpa den ändå. Skickar ut en önskan i universum om att jag en dag ska få ta fram den där klänningen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: