trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 159

Kategori: Allmänt

Va skönt
Va skönt det är att kränga på sig en snortrång kavaj över svettiga armar. Så skönt.
 
Va skönt det är att stå i ett hörn och gråta på gymmet. Särskilt när mascaran rinner ner i ögonen och svider som om det vore ett gift. Så skönt.
 
Va skönt det är att gå i de kvarter som en gång var våra kvarter, med gråten i halsen, frysandes i snålblåst med en grådaskig himmel som närmsta sällskap. Så skönt.
 
Va skönt det är att sitta och vänta som jordens största mupp på ett sms som aldrig kommer. Så skönt.
 
Ja, livet är bra skönt ibland.
 
Och nej, jag är inte bitter.

Kommentarer

  • Sanna säger:

    Hej, forlat, det har har inget med ditt inlagg att gora men maste skriva. Fattar du vad du har skapat? Ser du vad som hander harinne i din blogg?

    Mitt ute pa hemska internet dar alla ar elaka mot varandra sa har du skapat en plats dar folk bryr sig, ger fina, snalla rad och delar med sig av sina egna historier och problem och hjartesorger. Jag blir alldeles gratmild nar jag tanker pa det. Jag lar mig saker av att lasa alla kommentarerna under dina inlagg, det ar sa fint och manskligt.

    Och allt det har kommer fran dina vackra ord, ditt mod i att oppna dig sa mkt och vara sa sarbar och akta. Det finns en san hunger i vart samhalle efter akthet och narhet, och du har skapat en fristad dar vi tar hand om varandra.

    Kom ihag det, vilken kraft det finns i dig. Du ar fantastisk.

    2014-04-07 | 21:17:35
  • agnes säger:

    känner samma sak. livet är så jävla skönt när ensamheten äter upp en och man inte finner någon mening med allt.
    jag känner samma sak.
    medsyster,

    2014-04-07 | 21:20:42
  • Anonym säger:

    Du är inte ensam..

    2014-04-07 | 21:22:01
  • Anonym säger:

    Kämpa, vännen. Kämpa. Du kommer att klara detta. Du är starkare än du tror. Kram.

    2014-04-07 | 21:35:16
  • Lovisa säger:

    Idag var inte en trevlig dag för mig heller, med stress, pluggångest och dåligt väder. Det vänder <3

    2014-04-07 | 22:18:12
  • Emeli säger:

    Tack och lov att den här dagen aldrig kommer tillbaka då❤️
    Kram på dig!

    2014-04-07 | 22:58:00
  • sonja säger:

    har du skrivit något till honom? eller väntar du på att han ska skriva först? han kanske tänker samma isf. man vet ju inte förrän man frågar. skriv: väntar du på att jag ska skriva först?
    ;)

    2014-04-07 | 23:07:41
    Bloggadress: http://aspergerkampen.blogg.se
  • Sofia säger:

    Word Sanna!! Håller verkligen med, det är fantastiskt det du har skapat!

    2014-04-07 | 23:14:27
  • N säger:

    Hej!
    Har läst din blogg sedan början och gråtit för din skull, nu sitter jag själv och gråter åt mitt elende istället.
    Jag har precis gått ifrån min pojkvän.. Efter lång tid då jag kämpat på. Min kille var en underbar men kontrollerande person, allt eskalerade och tillslut bestod vardagen av psykisk misshandel. Det slutade med fysisk misshandel och jag är helt förstörd.

    Jag undrar om du kan ge mig något råd eller uppmuntrande ord? jag vet att felet är hans och att det inte är okej att behandla någon så illa, men jag kan inte hjälpa mitt dumma hjärta som saknar och längtar. Jag har försökt allt men sorgen är total. Han var ju min bästa vän innan allt de här, jag älskar honom och även fast personen jag blev kär i inte finns så har mitt hjärta svårt att acceptera.
    Kan inte sova eller äta ordentligt. Känns som att jag är halv nu. Vem är jag utan honom?
    Vet att mina tankar är konstiga men vad ska man göra?
    Kram på dig!

    2014-04-07 | 23:34:19
  • Maja säger:

    Hej N!
    Jag var med om liknande en gång. Mitt råd: om du inte har, skaffa en bra psykolog. Gå i terapi, blanda in vänner du litar på, stäng inte in dig i dina egna tankar. Se till att några eller någon du litar på är såpass insatta att de kan ge dig perspektiv och dra dig ur dina sakna-attacker. För de kommer. Jag tappade fotfästet, litade inte på mig själv, trodde han hade rätt. Jag isolerade mig, sökte inte hjälp (tänkte att det inte var "allvarligt nog") och slets mellan känslor av saknad av och rädsla för honom i kombination med ledsenhet och självanklaganden. Vad jag vill säga med det är inte att du har samma situation framför dig utan detta: jag är övertygad om att man behöver ha andra att luta sig mot ganska hårt ett tag i din situation. Man behöver hela tiden påminnas om varför, vad som egentligen hände, vems felet är. Så: skriv en lista över allt ont han gjort dig. Läs den när du saknar. Du har gjort HELT rätt. Saknaden KOMMER att gå över. Han hade säkert fina sidor som du saknar men de räknas faktiskt inte i fall av misshandel. Det är som en känslodetox. Sakta kommer det tonas ut. Håll fast i din kärlek till dig själv, dvs fortsätt gå och vänd dig inte om.
    Det går över. Jag VET hur fruktansvärt det är. Du har gjort helt rätt. Kram!

    2014-04-08 | 01:23:57
  • hanna säger:

    Låter som en inte allt för sprudlande dag. Men det bästa är att det gör ingenting!

    En sak som jag lärt mig av tidigare erfarenhet och försöker tänka på när jag liksom har en svacka i en svacka (dvs dålig dag som inträffar under en överlag dålig period): Jag hade skitdagar även innan! Även om man inte kan jämföra dem på graden av skit så tror jag det är viktigt att komma ihåg att det svängde även innan. Det brukar hjälpa mig att inte fastna i "det kommer alltid va så här etc".

    2014-04-08 | 06:24:54
Kommentera inlägget här: