trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 164

Kategori: Allmänt

Bemästra ensamheten

Oj, vilken tung vecka. Tung på flera olika sätt. Mycket jobb, lite sömn, tveksam mathållning och hög press. Det gör att det är svårt att hålla fokus på de bra sakerna i livet. Jäkligt svårt. Samtidigt har veckan bjudit på många trevliga saker. Jag har skrattat säkert hundra gånger. Jag har sovit mellan världens bästa systrar utan en enda mardröm. Jag har träffat världens härligaste kvinna. Jag har blivit bjuden på persisk lunch av en kollega som inte bara är snäll utan dessutom fantastiskt rolig. Som om det inte vore nog följde jag med på AW efter jobbet idag. Förvisso bara en knapp timme, men ändå. Det är någonting. Någonting riktigt bra.

Nu ligger jag hemma i soffan. Hemma hos mina föräldrar vill säga. Ingen är hemma förutom hunden. Det är första gången jag är ensam en hel kväll. Första gången på sju månader. Jag har köpt cola zero, pringles, naturgodis, mörk choklad med hallonbitar, vindruvor, sandwichar och selleri (?!). Så det går inte någon nöd på mig. Jag har ju faktiskt ett överflöd av godsaker här. Ändå känner jag ett sånt läskigt obehag. Det liksom kryper lite i kroppen och oron hugger i bröstet. Egentligen är det väl bara ensamheten som spökar antar jag. Och den jäkeln måste jag ju möta förr eller senare. Möta och hantera. Möta och bemästra.

Kommentarer

  • Emma säger:

    Jag har alltid älskat min ensamhet. Alltid prioriterat den högt och värdesatt den över mycket annat. Sen blev jag tillsammans med en kille och jag blev ett med honom. Jag ville aldrig vara ensam utan alltid vara med honom. Sen tog det slut, mot min vilja. Min livs kris, livet blev så mörkt. Och ensamheten som tidigare varit min bästa vän blev min fiende. Men vet du vad? Det tog några månader sen hittade jag tillbaka till mig själv och tillbaka till allt som JAG älskat när livet enbart handlar om mig. Ensamheten är lika underbar som den en gång var. Hoppas du också kan lära dig att gilla ensamheten med dig själv, för den är verkligen fantastisk!

    2014-04-11 | 23:43:37
  • H säger:

    Hoppas du har eller har haft en mysig kväll! Klarade av min första eftermiddag/kväll helt själv i lägenheten igår utan tårar och ångest, så himla stolt över mig själv är jag! Ville bara dela med mig av det framsteget till dig för även fast jag inte känner dig så tror jag faktiskt att jag har dig att tacka för mycket! Hoppas du vet hur mycket du hjälper både mig och andra bara genom att dela med dig av dina tankar. Önskar dig en superbra helg! Kram!

    Svar: Åh, va glad jag blir. Och bra att du är stolt över dig själv. Det ska du vara. Kram ❤️
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-04-12 | 00:24:53
  • Anonym säger:

    När det känns ensamt så glöm inte att vi är så många som sitter bakom dataskärmarna och tänker och hejar på dig och läser varje ord du skriver. Aldrig ensam <3 KRAM!!

    Svar: ❤️
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-04-12 | 00:32:38
  • Malin säger:

    Orden bemöta och bemästra var mycket bra ord du hade med i inlägget. Jag har aldrig tänkt så.
    Man hamnar emellanåt i situationer där man måste möta folk man inte riktigt klickar med till exempel.
    Du är så klok och en riktig fighter! :)

    Tack!

    2014-04-12 | 06:03:11
    Bloggadress: http://www.malinasworld.blogg.se
  • Charlotte säger:

    Jag hatade alltid att vara ensam förr. Innan jag träffade min pojkvän och i början av vårt förhållande. Så fort jag var själv hade jag nästan ångest, ringde vänner och gjorde allt i min makt för att slippa vara själv. Efter universitet flyttade jag in hos min farmor och farfar och min pojkvän flyttade in hos sina föräldrar. Min farmor och varför bor mitt ute i ingenstans och jag träffade min pojkvän varannan helg ungefär. Hade inga vänner runtomkring. I början var det hemskt, jag grät mycket och kände mig så ensam. Men sakta men säkert började jag lära mig att vara själv. Jag gick på promenader, läste böcker och tittade på tv serier ensam på mitt rum och plötsligt insåg jag att jag lärt mig att gilla att vara ensam. Nu ett par år senare bor jag med min pojkvän och ibland har jag dagar då jag är helt ensam i lägenheten och det är så grymt skönt, när för bara några år sedan hade jag avskytt det! :)

    2014-04-12 | 10:59:47
Kommentera inlägget här: