Dag 166
Kategori: Allmänt
Pannkakor, godis och infall
Det här med att bestämma sig för att bli lite nyttigare och inse att dagens matintag bland annat har bestått av sammanlagt åtta ituklippta och uppstekta pannkakor i kanel och socker med både jordgubbssylt och nutella till... Ja. Det är inga pluspoäng på självbehärskningskontot men en himla massa poäng på andra konton. Njutningskontot till exempel. "Göra farmor och farfar (som stekte pannkakorna) glada-kontot". Och såklart "lev nu-kontot".
Som om inte pannkakorna vore nog har jag, systrarna och pappa suttit och fullkomligt frossat i lösgodis hela kvällen. Nej, fy fan, det är inte trevligt. Både jag, en av systrarna och min pappa har ett lite läskigt okontrollerbart hetsätarbeteende när det kommer till godis. Det är faktiskt obehagligt. Och framförallt illamåendeframkallande. Usch.
I höstas när jag mådde riktigt dåligt åt jag absolut inget godis (åt just inte mycket av något alls). Kommer ihåg att jag på något sjukt sätt var nöjd med det. Nöjd med att jag äntligen släppt sockerberoendet. Haha. Det kom tillbaka. Det jäkla sockerberoendet kom tillbaka. Och även om jag i en optimal värld inte skulle stoppa i mig ett enda sockergram (ja, det är extra dåligt för en sån som mig som har tarmsjukdomar och annan skit), så ids jag inte riktigt lägga energi på att stoppa godisätandet just nu. Nej, det får vara. För nu i alla fall.
Sannolikheten finns i och för sig för att jag imorgon får ett infall som gör att jag slutar med godis abrupt. Jag får faktiskt såna där infall nästan jämt. Haha, det är verkligen en sak som är säker med mig. Man kan alltid räkna med ett jämt flöde av diverse infall och idéer av olika slag. Ja, vi får helt enkelt se vad morgondagen för med sig. Rätt spännande egentligen. Kanske blir det något radikalt. Kanske bestämmer jag mig för att bestiga ett berg. Eller så använder jag bara mina högklackade på jobbet. Eller kanske jag gör en fläta längs med hela huvudet. Eller varför inte lite övning av handstående (som fortsättning på ett infall häromdagen om att jag banne mig vill bli grym på att stå på händer igen). Ja, det känns som att det nog kan bli både det ena och det andra. Den som lever får se.
