trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

C.R.A.Z.Y.

Jag kom hem till ett tomt hus. På bordet stod falukorv och potatismos. Absolut ingenting i mig suktade efter den maten. Funderade någon minut och tog sen det mogna beslutet (låt mig leva i en illusion) att skippa maten till förmån för något godare. Sagt och gjort. Grävde fram en cola zero-slatt, tog ut en sandwich ur frysen (som sedermera blev två sandwichar) och letade fram en gammal påse chips. Inte direkt en gastronomisk höjdpunkt, men det är ju som bekant något i den där obehagliga kombinationen av fett och socker som gör att man blir lite glad. Förvisso en falsk, kortvarig glädje, men ändå. Jag tar den. Jag tar den nu och jag kommer säkert att ta den många gånger i framtiden också.

Ibland tänker jag att mina berättelser om vad jag äter måste uppröra en del därute. Jag menar, hur kan jag tro att jag någonsin ska kunna må bra om jag hela tiden stoppar i mig skit? Ärligt talat, så har jag ångest för min mathållning ganska ofta, men samtidigt har det utvecklat en sorts märklig glädje som kommer varje gång jag får känna mig lite rebellisk och äta vad som helst när som helst. Men hörni. Tänk om det är det rebelliska som är nyckeln? Att inte vara så jäkla korrekt och sansad jämt? Haha, tänk om jag skulle dra fram det där strået av wild and crazy och verkligen göra något? Göra något på riktigt. Ja, jag vet att det inte gick så jättebra förra veckan när jag upplevde ett liknande rus, men skam den som ger sig. Jag ska banne mig fundera ut något. Något C.R.A.Z.Y. Jag berättar så snart jag kommer på vad. Lovar.