trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Mössa, fotomin, armhåleparfym och megamys

Mina systrar och jag var alldeles nyss ute på hundpromenad. En himla trevlig hundpromenad. Hunden var glad, systrarna var glada. Jag hade världshistoriens fulaste mössa på mig. Hittade den under mammas rensning och tyckte att den såg skön ut. Och så skön den var. Dock inte lika skön som den var ful. Vit, stickad, stor och jätteplufsig. Formad som en kon. Systrarna skrattade. Och tog kort såklart.

Vi pratade om än det ena, än det andra. Mest pratade vi om min närmast utomjordiskt usla förmåga att se ens någorlunda bra ut på kort. Alla typer av kort. Enligt mina systrar gör jag alltid den klassiska släktminen vilken utgörs av ett krampaktigt leende med stängd mun. Den är vansinnigt snygg som ni förstår. Och vad det verkar helt omöjlig att undvika.

Därnäst frågade jag mina systrar om inte de också ansåg att den naturliga lösningen vid en "armhålesvettkris" var att dutta lite parfym i armhålorna. Det var nämligen precis det jag gjorde igår efter jobbet när jag insåg att AW:n skulle ackompanjeras av mina svettiga armhålor på grund av glömd deodorant. Oh yes. Hittade ett litet prov av parfym som jag tryckte upp. Helskotta vad det sved. Men funkade, det gjorde det minsann. Trots det menade de på att det inte var go to-sättet vid svettkris. Kan vara svedan de vänder sig emot då kanske.

Den här lördagen har i alla fall varit bra. Korta, korta stunder av svidande smärta i hjärtat, men annars bra. Renande rentav. Rensade skit. Köpte saker till bara mig. Kläder. Skor. Jag vet att det är sjukt, men det känns jättejobbigt att använda mina gamla kläder. Några saker har jag såklart använt. Men mycket bara ligger där. Andas ångest. Andas dåtid. En tjej på mitt jobb, som jag inte känner särskilt väl, har till och med lovat att bära rött en hel vecka om jag börjar använda min gamla garderob. Hon har alltid bara svart på sig annars. Äger inte ens ett rött plagg säger hon. Det är lustigt. Lustigt hur alla möjliga människor i min omgivning sträcker ut handen. Sträcker ut en hand, ett finger eller en hel arm. Det är fint.

Nu ska jag tvångsmysa med systrarna lite till. Och eventuellt med hunden. Det beror litegrann på vilken lukt han har lyckats få till idag. Vissa dagar luktar han nämligen så gott att man nästan vill äta upp honom, liksom en sån där valplukt, men andra dagar stinker han både bajs och annat äckligt. Jag hoppas på valplukt. Och så megamys på det. Ett långt härligt megamys.