Dag 182
Kategori: Allmänt
Lust
Gud, klockan bara tickar och tickar mot tolvslaget men jag kan banne mig inte slita mig från min Tinder. Det är en drog. Tummen rör sig i ljusets hastighet över tangenterna och jag växlar snabbt mellan olika konversationer. Känner mig som en supernätdejtare (nåja, chattare i alla fall). Jag har redan fått till typ fyra dejter? Fyra dejter med vad som verkar vara fyra vettiga killar? Är de psychon? Är de gravt förvirrade som vill gå på dejt med mig? Vad händer? Vad i helskotta händer?
Ja, jag är i alla fall konstant distraherad. Så mycket kan jag garantera er. Konstant distraherad och rentav lite pirrig? Pirrig för att jag potentiellt skulle kunna bestämma träff med någon. Få bli kramad. Få känna någons kropp mot min. Få vältra mig i uppskattning. Få en glimt av en annorlunda framtid.
Allt det här skrämmer mig. Det skrämmer mig något ohyggligt. Och nu pratar vi bara att kramas. Nu pratar vi bara att ha en riktig konversation med någon. Bara det lilla skrämmer nästan slag på mig. Hur ska jag då klara att göra något mer? Ibland känns det faktiskt nästan skrattretande.
Jaja, viljan och lusten finns i alla fall där och även om modet saknas gläds jag innerligt åt både vilja och lust. Kanske mest lusten. Fasiken vad min kropp behöver känna lite lust. Ibland kan jag höra den vråla efter lust, passion och engagemang. Det behöver inte ens vara för en annan människa, det kan vara för vad som helst. Bara lust. Åh, det är så skönt att känna någon typ av lust igen. Så skönt.
