Dag 276
Kategori: Allmänt
Idiotiska tankar och perspektiv
Jobbig natt med en massa tankesnurr och svettiga lakan. Okej morgon med lång dusch, osedvanligt bra klädval, fin hårdag och experimentsminkning. Kalasbra lunch med svinbra grabb som ville vara nära, nära, nära just mig. Superduperhärlig eftermiddagsfika med snickersglass och absolut underbar kollega. Trött, sömnig och tråkig bussfärd till landet. Fin och mysig drinkstund med farmor, farfar och pappa. Småtrist, evighetslång men jättegod middag med en hel massa släktingar. Det var dagen det.
Jag älskar min familj och jag älskar landet men jäklar vad jag längtar hem. Efter bara en timme här har jag på riktigt svårt att koncentrera mig på samtalen som förs runt omkring mig. Mina tankar finns kvar i Humlegården. Kvar i Humlegården dit jag och R styrde stegen idag efter uppäten lunch. Kvar i Humlegården på gruset under träden med mina armar tätt omvirade runt R:s kropp och mina läppar hårt tryckta mot hans. När vi stod där sa jag att jag tyckte att det var jobbigt att jag redan saknade honom, jobbigt att han redan lämnade ett tomrum efter sig. Han frågade om det verkligen var så dåligt. Jag nickade. Då sa han bara tyst: "Men jag ska ju ingenstans". Åh, jag vet att det borde skänka lugn. Lugn och ro i mitt bröst. Men det är fortfarande ett kaos utan dess like.
Jag har aldrig någonsin känt så här och är fullkomligt lost. Vet inte vad jag ska göra av mig själv. Vill vara lugn och säker. Så som han är. För ja, han verkar fullständigt lugn och säker på sig själv, säker på att jag vill träffa honom, säker på att jag verkligen är tokkär i honom. Vad är det för fel på mig som inte kan framkalla ens lite av den säkerheten? Precis i denna stund känner jag mig ytterst osäker på om han ens vill träffa mig igen. Och absolut varje gång vi ses smyger sig den plågsamma tanken om att det kanske är sista gången jag får träffa honom in och sabbar för mig. Det måste ju vara något slags rekord i idioti.
Nehej. Det måste få ett slut. Måste sluta hetsa och börja njuta. Börja leva. Det ska i och för sägas att jag på riktigt skötte mig bättre idag än förut. Under den där stunden i Humlegården kände jag mig fullständigt närvarande och levande. Det ska bli mer sånt. Redan på söndag faktiskt. Åh Jesus, vad jag längtar dit. Först ska jag bara syster- och kusinknarka en smula. Göra mamma, pappa, farmor och farfar lite glada. Få en gnutta perspektiv. Jag har verkligen insett det - att perspektiv är superviktigt för mig. Utan perspektiv hamnar jag ofta i en bubbla där jag fastnar i tankar och känslor som lätt blir destruktiva. Så, det är faktiskt bara bra med lite paus från vad som nu än må orsaka bubblan - och i detta fall är det givetvis pirrgrabben/flingen/potentiella love of my life som är orsaken. Paus och sen påt' igen. Så blir det. Och hoppsansa va bra det blir.
