trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En dag bland alla andra och en avklippt tunga

Sitter ute på landet igen. Sitter framför tv:n med föräldrar, systrar, farmor och farfar. Idag har vi åkt lite färja, närmare bestämt färjan till Åland och tillbaka. Man kliver på, köper alkohol, godis och parfym, äter smörgåsbord och så kliver man av. Fem timmar - sen är det klappat och klart. Vi inledde turen med att ha ett riktigt familjegräl. Som tur var, var jag inte alls involverad, men såna där bråk gör mig ändå alltid alldeles uppstressad. Utöver det har jag oroat mig för farmor och farfar hela dagen. Oroat mig för att de inte ska orka, oroat mig för att de ska överanstränga sig. En hektisk dag för sinnet på många sätt, men samtidigt väldigt mysig och härlig såklart.

Igår körde jag och R någon typ av "träning". Haha, ja det får stå inom citationstecken, för sån allvarlig träning var det då verkligen inte. En rask promenad på Djurgården, följt av cirka två övningar hemma på R:s golv. Men alltså - det var bra! Bra och roligt att göra även en sån sak tillsammans. Efteråt hängde vi i hans lägenhet, eller, "sin borg" som han kallar den. Sin borg dit han inte gärna vill släppa in folk. Lite läskigt var det att vara där hela kvällen. Lite läskigt att göra alla dessa "första gången-saker" tillsammans.

Igår natt hade jag ytterligare någon form av liten melt down. Drabbades av panikkänslor av sorten att jag kommer bli förd bakom ljuset och sedermera lämnad. Kan bara inte förstå att jag är tillräcklig för denna R, och även om jag är det nu, känns det omöjligt att jag skulle vara det in the long run. Vid ett tillfälle sa jag till och med till honom att han är en sån som lämnar och jag är en sån som blir lämnad... Åh. Liksom what?! Vad är jag för psycho som säger såna saker? Och vad är han för superkille som bara fortsätter berätta hur mycket han tycker om mig trots allt mitt enerverande pladder. Jag vill bara klippa av mig tungan. Börjar han ogilla mig en dag är det helt och hållet på grund av tankar jag har placerat i hans huvud. Gudars skymning, jag är ju hopplös.

Imorgon ska jag försöka ta itu med det dåliga samvetet, aka min icke-omhändertagna lägenhet. Sen ska jag träffa några av R:s vänner. För första gången någonsin. Herre Jesus, får panik bara jag tänker påt'. Men. Det får vara morgondagens bekymmer. Nu ska jag vila. Vila till havets fridfulla skvalpande och syrsornas irriterande ljud. Ett av två rätt i alla fall. Ett av två.