Dag 285
Kategori: Allmänt
Jag älskar dig och att vara ett par
R och jag. Vi har sagt "jag älskar dig" till varandra. Det var han som började. Så vill jag minnas det i alla fall. Ja, jag vet. Vi sa det alldeles för tidigt. Alldeles för brådmoget. Förmodligen innan vi ens vet. Förmodligen innan vi ens vet om vi verkligen älskar. För inte kan man veta sånt efter bara en månad? Eller kan man det? Allt jag egentligen vet med säkerhet är att jag från djupet av mitt hjärta både vill och en dag snart, snart kommer att älska honom. Älska honom innerligt. Kanske gör jag det redan, bara att skyddstrådarna håller i mig lite hårdare än vad jag egentligen önskar. Trots det sa jag häromdagen orden. "Jag älskar dig, R." Och vet ni. Även om jag nu ifrågasätter och analyserar dessa ord, kändes det hundra procent rätt där och då. Det fullkomligen pulserar i kroppen av känslor för denna människa. Han har nästlat sig in djupt under mitt skinn och naglat sig fast.
Just nu ligger jag i sängen med en kopp te i handen och tittar på honom. Sovandes, med täcket virat runt sig på ett märkligt sätt och med en papperstuss instoppad i näsan ligger han där. För ja. Den där kalasförkylningen jag skrev om i förrgår, den har lämnat mig och satt klorna i honom nu. Herre, vilket dåligt samvete jag har för detta. Usch. Idag ska vi fylla mammas bil med snorpapper och åka och hälsa på hans familj. Ratsch säger det - plåstret åker av fort nu. Igår var min ena syster här och åt godsaker hela kvällen. Det är som att vi är på turné där vi vill visa hela världen att det är på riktigt. Nu är det vi. R och S. En pojkvän och en flickvän. Två personer som hör ihop. Ett par.
