trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 286

Kategori: Allmänt

Förälskelse och ett trasigt hjärta

Förälskelse. Ömsom en plötslig smäll i ansiktet, ömsom en varm, trygg kram, ömsom överlyckliga skutt i bröstet. Jag har känt kramarna. Jag har känt hur det skuttar i kroppen. Men oj, vad många smällar som har kommit min väg också. De har inte kommit min väg av slump, jag har på helt egen hand smällt till mig själv flertalet gånger. Tvivlat, oroat mig, och feltolkat. Allt i en härligt ångestfylld känslokompott.

Igår hälsade vi på R:s fantastiskt fina familj. En stillsam eftermiddag där jag kände mig långt utanför min comfort zone. Min familj är högljudd och småbråkig. Här var tonen artig och lågmäld. Det kändes inte som att jag passade in. Inte alls faktiskt. När vi sa hejdå kramade jag om hans pappa och sa att jag hoppades att R och jag höll ihop så att vi skulle få tillfälle att ses snart igen. Han kramade mig tillbaka och sa sen stillsamt: "Man vet aldrig vad som händer".

Orden var välmenande, det är jag säker på, men de gjorde mig ändå påmind om att de enda som tror och känner att jag och R hör ihop är vi själva. Hans familj känner ju inte det jag känner. De känner sin son och vet att han har haft två halvårsförhållanden de senaste två åren. Varför skulle jag vara annorlunda och speciell? Såna där insikter gör mig livrädd. Livrädd för att lämna ut mig själv. Livrädd för att blotta mig. Livrädd för att älska. Livrädd för att älska någon som en dag kanske inte älskar mig tillbaka.

Jag sitter på bussen nu. Är på väg hem. Lyssnar om och om igen på samma låt. Teach me how to be loved av Rebecca Ferguson. Vartenda ord borrar in sig i bröstet och får betydelse. Kommer R vara kvar imorgon? Kommer jag någonsin att kunna titta på honom utan ett uns rädsla eller oro? Kommer jag någonsin att känna mig älskad utan ett spår av tvivel? Jag hoppas det. Men i ärlighetens namn vet jag inte. Jag känner mig så förbannat sargad och trasig. Ja, jag älskar. Men jag känner mig inte älskad. Inte på riktigt.

Kommentarer

  • Hanna säger:

    Jag förstår att du känner dig förvirrad och allt känns jobbigt, men jag tror du får försöka släppa kontrollen lite och våga, våga hoppas och tro att det kommer att lösa sig, att allt kommer bli bra i slutändan. Jag vet att du kommer bli lycklig, det är bara att fortsätta kämpa och våga tro på dig själv! För du är verkligen en fantastisk och en underbar människa, S och du förtjänar all lycka!

    Svar: Åh, tack Hanna.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-08-11 | 15:02:28
  • maja säger:

    hm.
    alltså hur gör man egentligen? när man blivit bränd? låter man det gå en lång tid och "läker" så man är orädd och stabil när man blir kär? eller blir man kär direkt och tacklar rädslan i stunden?
    jag har testat båda. just nu alternativ 1. (eller fan, jag är inte ens sugen på att träffa nån, känns som om det aldrig kommer ske igen, kan som du S skrev nån gång för länge sen inte ens FÖRESTÄLLA mig någon bredvid mig i sängen. eller nån som skulle gilla bara mig. eller ens gilla mig. känns otänkbart. som science fiction.
    istället försöker jag fokusera på att bli stabil on my own, bli frisk, bli lugn, bli mig själv igen.)

    men jag tror inget är rätt/fel. bara att köra på.
    dock vet jag exakt hur jobbigt det är när de där demonerna är där och håller på och får en att säga saker man ångrar och tvivla och söka bekräftelse och sen ånger att man gjort detta pga rädd att den andra ska tröttna.
    det sliter. man får ev försöka hålla det inom sig, ta det med ngn annan, låta relationen handla om relationen och inte för mkt om ens hjärnspöken. (efs ens hjärnspöken inte har med relationen att göra)

    jag tror vissa kan dra öronen åt sig om man låter de där osäkerhetsdemonerna härja för fritt. samtidigt måste man kunna vara sig själv och ärlig. men det enda som eg är säkert är att det bara är man själv och den man är med som vet var gränsen går eller om det finns en gräns (för han kanske bara har bestämt sig och tycker dina orosmoln är jättesmå och ser förbi dem, kanske för det er snarare närmre varandra att ni kan prata mkt om sånt). jag tror det kommer gå hur bra som helst för er.
    det viktigaste: våga tro på. våga våga våga.

    Svar: Åh, va bra skrivet. Han vet om dem och har ser förbi dem, tror jag iaf. Det låter super det du gör. Önskar egentligen att jag hade haft mer tid till just det jag med. Bli stabil on my own. Men kan inte värja mig för kärleken just nu... Det kommer ske för dig också, det är jag säker på. :)
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-08-11 | 15:30:55
  • Nathalie säger:

    Det här är den bästa texten du har skrivit tycker jag.

    Precis där är jag nu. Där du är. Samma tankar, samma funderingar.


    Svar: Åh, det är så svårt det här med känslor. Usch alltså.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-08-11 | 19:06:15
  • Karin säger:

    Jag är också precis där. Bedragen och lämnad på liknande sätt som du blev, förra sommaren. Träffade min nya kille i januari. Jag hanterar det som så att jag drar super-ältandet och alla jobbiga och destruktiva tankar och rädslor massor av gånger med familj och vänner (varierar mig mellan de närmsta för att inte tråka ut någon, haha). När jag redan bearbetat känslorna lite, berättar jag om dem för min kille. Tanken är att jag vill att han ska veta (och han vill förstås veta också), men jag vill skona vår relation från en massa ältande och demoner som bara skulle förstöra. Mitt ex har förstört tillräckligt, han förstörde vår relation och mina senaste år och nästan hela mig - han ska INTE få komma in och förstöra min nya relation också! Däremot måste jag säga att jag tror att det är jätteviktigt att vara ärlig. Du är lite skör och sargad just nu och det är bara så det är. Rädslorna är helt naturliga och det tror jag att din kille förstår. Däremot är det upp till dig att ta ansvar för dem.

    (OBS man gör sitt bästa - kvällarna då gråten väller upp inom en finns förstås också och då får den göra det och man får njuta av att ha någon som kramar en!)

    Svar: Du har så rätt, så rätt. Och jag är ärlig med det. Det är jag.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-08-12 | 06:44:31
Kommentera inlägget här: