Dag 288
Kategori: Allmänt
Stök, balkongsving, en söt granne och en rensad byrålåda
Idag är jag hemma i lägenheten och bara njuter. Städar, plockar och pysslar lite. Haha, jag ska erkänna att jag gjorde exakt samma sak igår också. Det är en otroligt välkommen aktivitet ska jag säga er. Bara gå runt och stöka med sånt som jag inte har hunnit med förut. Jag fixar på balkongen, tvättar, rensar skåp och gör alla möjliga oklara saker. Skönt är det!
Igår lyckades jag med konststycket att låsa mig själv ute. Med vartenda ett av mina tre nyckelexemplar innanför dörren. Alltså, paniken som drabbade mig var inte rolig. Ringde mamma och frågade desperat om hon möjligtvis hade en tiometersstege att låna mig så att jag kunde klättra in från balkongen. Olyckligtvis hade hon inte det varför jag la mig i gräset utanför min balkong och funderade. Nog såg det hyfsat lätt ut att klättra in från grannens balkong? Jodå, det såg ut som ett klart möjligt alternativ. Sagt och gjort, in i trapphuset för att knacka på hos grannen. En granne jag aldrig någonsin ens har sett. Efter fem knackningar och tre påringningar öppnade en liten, liten tant. Jag stod säkert där och knackade i en kvart innan hon öppnade men eftersom jag hörde ljud från radion stod jag ihärdigt kvar.
Tanten såg väldigt nervös ut när jag förklarade att jag bodde bredvid henne och hade låst mig ute av misstag och därför undrade om jag fick klättra in via hennes balkong. Alltså, jag förstår henne. Jag måste ju ha framstått som en absolut galning. I vart fall sa hon omedelbart ja och jag skuttade in i hennes lägenhet, gav henne komplimanger för den mysiga inredningen och kastade mig ut på balkongen. Med ett kliv och ett krampaktigt tag i en oklar krok svingade jag mig runt betongväggen och in på min balkong. Känslan var grym. Jag sprang genom lägenheten och ut till tanten igen, sa tack fem gånger alldeles uppfylld av glädje, insåg att jag ville ge henne något som tack för hjälpen så jag kastade mig in i lägenheten och högg tag i en påse Riesen som jag räckte över till tanten samtidigt som jag kramade henne och sa tack igen.
Helt ärligt kände jag mig lite speedad men det gick liksom inte att stoppa. Var så oerhört nöjd med mig själv som hade löst allt så fiffigt. Tanten blev nästan tårögd och sa att Riesen var hennes favorit samtidigt som hon direkt öppnade påsen. Fina, lilla tant med ett stort porträtt av vad jag förmodar var en bortgången make vid sängkanten. Mitt hjärta fullkomligen värkte för denna människa som jag har bott bredvid i månader men aldrig sett utanför dörren. Jag fick henne att lova att hon skulle knacka på om hon behövde något – mjölk, ägg, socker – vad som helst, och hon nickade.
Nu ska jag gå och skräpa lite mer. Kanske spika upp en tavla eller två. Har redan rensat ut en byrålåda så att R:s kläder som ligger lite varstans i hela lägenheten ska ha någonstans att bo. Det kändes lite läskigt. Läskigt men bra. Helt klart en bra känsla. Hurra för R, hurra för tanten här bredvid, hurra för mig som fixar saker och står i, hurra för livet. Hurra, hurra, hurra.
