trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Oro och otillräcklighet

Kategori: Allmänt

Jag kan inte sova. Så jag sitter uppe. Surfar runt planlöst på saker jag vill göra, saker jag vill köpa, saker jag vill lära mig. Jag har inte gjort många knop idag. Är oförklarligt trött, nervös, stressad och orolig. Vaknade bredvid R och var lycklig ända in i själen. Men allteftersom timmarna har passerat har oron smugit sig på. Den har hela tiden lurat där men nu har den på riktigt blommat ut i kroppen. Känslorna av fullständig otillräcklighet och oduglighet har intagit mitt sinne igen. Fan. Det var ju inte meningen. Jag är klar med de där destruktiva tankarna. Jag räcker. Jag duger. Jag vet det. Men helt plötsligt räcker det inte att bara jag själv tycker det utan allra helst vill jag ju att R tycker det. Och på den punkten är jag osäker. Ofta när vi ses känner jag mig som världens gladaste, roligaste och mest fantastiska kvinna men oftare och oftare förvandlas den där fantastiska kvinnan till en grå, trist mus i mitt huvud och jag känner hur orden stockar sig och blicken flackar. Jag måste fasiken ha tusen gånger så många hjärnspöken som gemene man. Det är ju galet hur jag kan vända den här fantastiskt underbara förälskelsen till något jobbigt. En förälskelse som jag verkligen bara råkade ramla in i och som därmed väl enbart borde kännas som ett plus i ett redan härligt liv...? Inte som något jag behöver för att vara glad. För jag var ju glad. Jag var ju tillfreds. Måste hitta det där lugnet igen. Måste hitta den där inre tryggheten igen. Måste hitta så att jag inte sabbar något som har potential att bli bland det finaste jag någonsin har upplevt. Något som kanske kommer att förändra livet för alltid. I morgon ska jag träffa honom för en snabb lunch. Trycka bort oron, trycka bort otillräcklighetskänslorna och bara vara. Bara leva. Därefter ska jag träffa en fin kollega och vän för en fika. Insupa hennes härliga utstrålning. Till sist åker jag till landet. Där ska jag andas och försöka få perspektiv. Vara nära familjen och försöka landa i allt bra som livet innehåller. På söndag är det R och jag igen. Och då jäklar vill jag utstråla lugn och självsäkerhet. En intensiv blick och ett bubblande skratt. Vara den S som jag vet finns där men som jag ibland fäller krokben för. Den S ska fram. Den S ska banne mig alltid vara framme. Den S är ju jag.

Kommentarer

  • jenny säger:

    Vi tycks vara fler som är uppe ( jag försöker få min ettåring att inse att det är natt...går sådär...)
    Jag skrev en kommentar för en tid sedan om att hitta lite singelvänner och skippa grabbarna ett tag för att du tycks ta allt dejtande så allvarligt ;-) Jag tycker dock att det är så härligt att du gått och blivit så kär och att du känner att du i grunden mår bra. Försök bara att inte tappa perspektiv ( inte så lätt) och fastna i vad du tror att han tycker om dig. Han har ju valt dig. Han har valt dig. Så han tycker om det han ser. Du kan ha flackande blick eller intenstivt stirr men om han har valt dig så har han valt allt det han ser. Landa i det. Du är du och mer än så kan du inte vara. Du får bli osäker och rädd , vara en pratkvarn eller tyst, en sexgudinna eller osäker oskuld. Allt det där ryms ju i dig och det är dig han valt. Andas in andas ut och låt tankarna bara passera och låt livet hända. För det gör det ju ändå! Ha öppna armar och öppet hjärta och ta emt det som ges med kärlek men var snäll mot dig själv och stäng dörren för det som inte är kärleksfullt. Var rädd om dig själv kära du och var stolt över hur långt du kommit. Tänk vad mycket fantastiskt universum ville visa dig när livet vände förra året. Dörrar måste stängas för att andra ska öppnas... ha ha ..klychorna haglar men det är ju natt!
    Kram

    2014-08-01 | 04:37:45
  • emma med litet e säger:

    Ja, han har ju inte valt dig för att få en alltid glad alltid självsäker bubblande person. Han har valt DIG. Med allt vad det innebär. Du skulle väl inte vilja att han om typ ett år fortfarande är alltid glad/perfekt? Svagheter och osäkerheter har vi alla, låt dem vara en del av dig. Riktig närhet kommer från att våga visa alla sina sidor, inte bara glada och spralliga. Var den du är, känn alla dina känslor, ta det som det kommer. Om ngt gnager kan du ju prata med R. Eller låta det svepa förbi. Ta det lugnt och var den du är b

    2014-08-01 | 08:53:37
  • F säger:

    Som så många gånger gånger när jag läser dina inlägg slås jag av hur lika vi är, att det skulle kunnat vara jag som skrev den där texten ord för ord. Jag känner så väl igen dina hjärnspöken och kan relatera till hur du känner. Och jag tror många gör det med mig, det är bara mänskligt, herregud, ingen kan ju vara på topp jämt och alltid vara den där spännande, fantastiska människan (även om jag tror att du är det oftare än du själv anar). Men den här R verkar vara en grym kille och av döma från hur du beskrivit det här i bloggen verkar ni känna varandra rätt bra vid det här laget. Du behöver inte känna att du hela tiden måste skratta och säga världens smartaste saker och vara fantastisk . Du ÄR ju fantastisk precis som du är. Och det är DIG han gillar, den du är, precis så du är. Ha nu en underbar helg på landet och försök att inte tänka för mycket :). Kram!

    2014-08-01 | 09:14:44
    Bloggadress: http://liarc.blogg.se
  • A säger:

    Ja, du duger. Hjärnspökena är svåra att få bort tyvärr. Men du Duger!!!!!!

    2014-08-01 | 09:14:47
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • M säger:

    "stark och självständig" är du ju inte än. klart man kan gå in i ett nytt förhållande utan att vara det, men då får man låta bli att tänka så mycket.

    2014-08-01 | 11:05:33
  • Anna säger:

    Åh vad jag känner igen mig! Men som andra säger, han har valt dig för att du är du. HELA dig. Tala om för honom hur du känner och försök landa i att det är ok att bli rädd i en ny relation. Man är ju aldrig så sårbar. Lycka till och försök inte tänka fram hur du ska vara, var bara! Kram

    2014-08-01 | 11:56:52
  • Belle säger:

    Så glad över att du hittat kärleken igen, och visst är det underbart att vara kär!
    Efter jag blivit kär på nytt efter jag gjort slut med mitt ex som inte behandlat mig allt för bra så mådde jag toppen. Jag hade hittat någon som älskade mig för den jag var. Men jag fick också hjärnspöken. De smög sig på. Jag var rädd att jag inte skulle räcka till. Att han skulle lämna mig eller försöka ändra på mig som mitt ex försökt göra.

    Jag berättade om allt detta för min pojkvän och han förstod. Saker och ting sätter sina spår och ibland kommer det tillbaka. Men åh vad underbar han var. Sa saker för att få mig få bättre självförtroende, för att jag skulle må bättre.
    Idag får jag knappt några spöken längre och om jag får det så är de inte så mörka som de var i börja av vårt förhållande.
    Var öppen med det, han kommer finnas kvar. Precis som alla kommenterat så har han valt dig. Hela dig. :)

    2014-08-01 | 14:58:15
  • Maja säger:

    Lätt att hamna i prestationsstyrt tänkande, jag känner verkligen igen mig. Hur ser du på honom? Som nån som ständigt ska komma på smarta/roliga saker att säga eller en person som får vara precis som han är i stunden? Chansen är stor att ni ser varandra på samma sätt. Jag hade nog försökt våga vara öppen med även de här tankarna. I det du skriver verkar han vara en person som skulle kunna ta emot det. Det finns ju inget mer lugnande än att hänga med folk som kan stå kvar och hantera känslor på rätt sätt. Tänker jag.

    2014-08-01 | 15:26:02
  • Ehlin säger:

    Oj vad jag känner igen mig. Jag är också oerhört osäker bland vissa människor och mina hjärnspöken sätter krokben för mig och gör mig ännu osäkrare eftersom jag tänker för mycket över vad DE kanske tänker om mig. Så konstigt och svårt att i stunden veta vad man ska göra åt. Ibland är osäkerheten bara där och tar över hela ens kropp.

    2014-08-01 | 16:38:24
Kommentera inlägget här: