Dag 100 Fortsättning
Kategori: Allmänt
Bitter much?
Det var inte meningen att dag 100 skulle bestå av en sån text som jag just skrev. Det var verkligen inte meningen. Men som med allt annat i mitt liv just nu blir det inte alltid som man har tänkt sig... Ibland blir det verkligen precis tvärtom.
Jag vet att många därute tycker att det är charmen med att leva, att man aldrig vet vad livet för med sig, men vet ni, jag kan bara inte känna så. Jag försöker, men det går inte. Jag ser överhuvudtaget ingen som helst charm i det. Att höra om andras oväntade solskenshistorier kan förstås vara härligt. Men jag älskade mitt planerade liv. Och jag avskyr mitt nya oplanerade liv.
Det är givetvis galet otacksamt att känna så. Jag är förhållandevis frisk, har ett ton kläder, mat i överflöd och alltid en mjuk säng att somna i. Men jag HATAR mitt liv. Känner mig som en rebellisk tonåring när jag skriver det. Det kanske jag i och för sig också har blivit i viss utsträckning. Så här efter 26 års lydigt och ordningsamt levande.
Jag vet att det bara är jag som kan förändra mitt liv. Jag vet att bollen är passad till mig nu. Men jag känner att passen jag har fått är för jäkla skev, alldeles för låg och snabb. Jag hade behövt mera höjd och tid för att kunna drämma till den så som jag brukade göra. Nu får jag kasta mig och får ändå bara med nöd och näppe över bolljäkeln.
Jag vet inte om ni är med på metaforen, men jag kan verkligen se den där skitpassen framför mig. Och min desperata slängning in i nätstolpen för att på något sätt få över bollen. Tack så jävla mycket livet för den passen liksom. Jag hade väl fått för många perfekta pass redan. Det var dags för en riktigt urusel en. Bitter much? Ja, jag är väl det. Bitter och otacksam.
