trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 102

Kategori: Allmänt

Ingen "umpf"
Den här helgen har jag känt mig trött, initiativlös, ledsen och dessutom lättirriterad på något vis. Varenda klädesplagg jag äger ligger smutsigt i en hög på golvet, mina lakan är nedsmutsade av runnen mascara och min kropp har inte rört sig en centimeter mer än den var absolut tvungen. Jag har tappat humöret alldeles för många gånger och all annan tid har tankarna närmast oavbrutet kretsat kring honom. Det har inte varit en så värst bra helg. Jag försöker hålla mig uppe, jag försöker vara så vanlig som möjligt, men det är svårt. 
 
Jag slutar jobba på tisdag, för en tid i alla fall, och har absolut ingen aning om hur jag ska spendera de nästföljande veckorna. Jag måste skapa en plan, jag måste ta tag i saker, men jag har aldrig, absolut aldrig någonsin, känt mig så här initiativlös. Jag vill bara ligga under ett täcke och låta sekunderna ticka framåt. Ticka framåt till en bättre tid. Det enda problemet med det upplägget är att klockan inte går mot en bättre tid. Den går mot ingenting just nu. Ingenting annat än det helvete som redan har omringat mig i drygt fem månader.
 
Jag vet att jag måste ta tag i saker. Jag vet att jag måste, måste, måste göra något snart. Men för första gången i mitt liv känner jag noll kämpaglöd, noll engagemang, noll "umpf". Jag är bara trött. Så förbannat jäkla trött hela tiden.

Kommentarer

  • Emeli säger:

    Kanske det är just det du behöver? Bara ligga still ett litet tag? Ingenting är rätt eller fel just nu, bara känn efter vad du orkar och ta en dag i taget. Kanske räcker det med några dagar av att ta det lugnt utan krav från jobbet för att du skall få tillbaka lite inspiration.
    Kram❤️

    Svar: Tack snälla Emeli. Dina ord är alltid så värmande och bra. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-02-09 | 21:43:22
  • A säger:

    Ja, ta det lugnt ett tag. Det kanske är bra.
    Stor kram ❤️

    2014-02-09 | 22:26:19
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Frida säger:

    Jag har läst din blogg från start och känner igen mig mkt i det du skriver. Blev lämnad av min kille samma period och blev nu av med min provanställning, bott hemma hos mina föräldrar sen dess och precis när man tror att det börjar bli bättre så faller jag tillbaka igen. Mitt i allt detta så bli många av mina vänner gravida, föder barn, förlovningsfester och dyl, man ska vara så glad för deras skull.. Inte alltid lätt att kämpa men brukar tänka att alla nära är vid liv, försöker tänka framåt och hoppas att det snart blir bättre! Hoppas att du mår bättre snart, Kram

    2014-02-09 | 22:29:15
  • Emma säger:

    Börja träna! <3

    2014-02-09 | 23:26:28
  • Caroline säger:

    Även jag tycker att du kan få tillåta dig till total vila. Ligg ner tills umpfet kommer? Du är inte värdelös, du måste ingenting. Du har ett värde i att bara vara, om då så må ligga stilla i en säng i en månad. Förr eller senare får du inspiration och blir sugen på saker, även om det bara är att bre en macka eller fika med en vän på stan. Jag tycker att du inte ska ha press på dig att vara duktig och prestera, göra och hålla på, ifall du inte tror att det är just det där som gör att du mår bättre och läker snabbare.
    Kram!

    2014-02-10 | 00:28:56
  • Maria säger:

    Om jag var du och om du har ekonomisk möjlighet så föreslår jag att stick ut och res dessa veckor som du kommer vara ledig. Åk och njut av solen någonstans och koppla bort alla tankar. Bort från detta slask och rusk som bara drar ner en ännu mer om man redan är ledsen :)Kram

    2014-02-10 | 06:50:51
  • S säger:

    Är det helt omöjligt att besöka din vän i Kanada? Det kan vara bra för dig att komma bort lite. Du kanske kan åka utomlands med dina systrar, hitta på något, sitt inte hemma, gör något, vad som helst.
    Du har klarat dig alla dessa månader, du kommer klara det här. Du har bevisat för dig själv, för oss och din omgivning att du är stark, du klarar dig. Ta den tid du behöver. Om någon någonsin får för sig att klaga på dig, de bör inte finnas i ditt liv. Kämpa på, S. Vi tror på dig. Styrkekramar.

    2014-02-10 | 10:13:25
  • Ida säger:

    Har läst din blogg från början, fast i efterhand, då min syster visade den för mig. Jag har aldrig haft ett förhållande, 20 år gammal som jag är, så jag kan inte ens börja känna igen mig i dina upplevelser. Men jag hoppas att du en dag kan känna att du vill titta på denna videon. Tror att den skulle kunna hjälpa dig, bara om det enda den ger är lite hopp om en framtid där du är ok.
    http://www.youtube.com/watch?v=ZgTSjtR2Ans&list=UU9HGzFGt7BLmWDqooUbWGBg&feature=c4-overview

    2014-02-10 | 12:55:08
  • alli säger:

    Har just hittat din blogg. Gör ont i själen att läsa. Känner igen mycket. Förlorade in man när jag var 26 år, 2 små barn. Trodde aldrig jag skulle ta mig upp till ytan igen. Tog ca 6 månader innan näsan var över vattenytan. Jobbade o skötte barnen men allt i dimma. Tack vare kärleken från familj o vänner "överlevde" jag. Kämpa på. Livet kommer att ljusna även om allt känns svart.

    2014-02-10 | 16:16:37
  • Kelly Andersson säger:

    Kolla gärna in min blogg, och följ min graviditet som 17 år och gravid!

    www.nattstad.se/kellyandersson

    2014-02-10 | 18:29:14
    Bloggadress: http://nattstad.se/kellyandersson
  • Patricia Karlsson säger:

    Hejsan! Jag driver en blogg som är EMOT näthat och mobbning..
    Min blogg uppmärksammades av tidningen och storbloggerskan KISSIE.

    Jag fick ett mail av en NORSK läsare som ville dela med sig om sin högstadietid som utsatt. Detta gör mig verkligen ledsen! Att någon människa kan behandlas så himla illa.
    Kan lova dig att inget öga är torrt efter detta inlägg.
    Läs hela historien på bloggen.

    http://patriciakarlssons.blogg.se/2014/february/en-rorande-historia-2.html

    2014-02-10 | 20:05:38
    Bloggadress: http://patriciakarlssons.blogg.se
  • Katarina säger:

    Det här kanske bara är helt fel just nu, men jag vill skicka dig en lista på Sånt som gör mig glad.

    1. Googla dance pony dance. En shetland som moonwalkar <3.

    2. googla sand magnified 250 times. Mind blown. Så värt. Ger en helt ny innebörd till "to see the world in a grain of sand"

    3. Mipsters. En video om muslimska tjejer i USA som skapat en helt egen hipsterkultur. Tjejer som skateboardar i skyhöga klackar. Fett.

    4. Den här bloggen: deliciouslyella.com. Bästa, enklaste smoothisarna!!!

    <3 många kramar. Du är bra precis som du är. Att vara bra är inte en prestation utan ett sinnestillstånd. Så tillåt dig själv att hämta andan.

    2014-02-10 | 20:33:13
  • Pia säger:

    Ta den tiden du behöver men ha som ett mål att se / göra någonting positivt varje dag <3 Medicinen är nytt för dig - allt är nytt. Rom byggdes inte på en dag och en sådan omfattande förändring i livet - på alla plan!!- herre Gud, det tar tid att komma tillbaka. Men du kommer att göra det, tro mig: stronger than ever <3 Bamse kram

    2014-02-10 | 21:10:04
  • Hanna säger:

    Dra till Thailand! Surfarläger i Marocco! Pingvinstudier i Antarktis! Om du har de ekonomiska möjligheterna - hyr ett vackert byhus på sicilien och plugga italienska! Eller kanske i rom? Toscana? Paris?

    Packa en väska, köp en flygbiljett till Indien och tillbringa de nästkommande månaderna på ett munkkloster?

    Förstår att trygghet och familj är ovärderligt, men när lusten infinner sig, om så bara för en sekund, PROVA! Det är ett steg på stegen om inte annat, man kan ALLTID åka hem igen. Kanske värt att åka bara för att få känna det? För att få den tryggheten bekräftad, att veta att något kan stå kvar?

    Hejaheja, jag tänker på dig!

    Har följt dig sedan dag 1 och tittat in lite då och då. Träffade världens underbaraste kille i december och av en slump upptäckte vi att vi läste din blogg båda två. Han blev det första seriösa jag haft i hela mitt liv och visade mig hur jag vill vara och känna mig i en relation. Valde trots det att byta studieort och trots tankar på att försöka sade vi hejdå efter några dagar för att nog aldrig ses/höras på det sättet igen. Är så glad över att jag träffade honom dock, den sidan jag lärde känna av mig själv och upptäckten av ytterligare ett sätt jag kan och tycker om att vara på rodde mig rakt in till snäll kille nr 2. Man kan ju tycka att jag skulle kommit på vad jag vill efter 21 år, men icke då. En kille och en månad löste det.

    Tack, hej och LYCKA TILL!

    2014-02-11 | 00:31:24
  • Lisa säger:

    Börjat läsa din blogg från start rätt nyligen. Du skriver otroligt bra och jag känner igen mig så sjukt mycket i det du för fram med dina ord. Ännu mer skrämmande var det att jag inse att du är exakt, på dagen, lika gammal som jag. Kämpa på, hur ont det än gör. Ett låttips: Katy Perry - love me. Den går varm här de dagar som känns extra tunga i min lilla lägenhet som många gånger fylls av extrem ångest.

    2014-02-11 | 11:48:22
    Bloggadress: http://lisashuvud.nu
  • Anonym säger:

    Jag tycker du ska börja boxas! Det är jätteskönt att få ut lite känslor och man känner sig väldigt stark efter ett tag. Alternativet är ju yoga om du är en mer stillsam person. Men börja på någon sport, speciellt nu när du får lite tid över!

    2014-02-11 | 17:47:37
Kommentera inlägget här: