trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 107

Kategori: Allmänt

Jag älskar Per Elofsson
Jag hade så mycket mardrömmar i natt. Han var med hela tiden. Jag drömde att han satt och smsade med henne. Jag bönade och bad att han skulle sluta men han bara fortsatte. Jag grät och grät och grät. Vaknade om vartannat bara för att dras in i drömmen igen. Det är nästan det värsta. När jag är halvvaken men inte orkar gå upp. När hela kroppen är tung som bly och mina muskler känns förtvinade. Och trots att jag vet vad som väntar ligger jag kvar i sängen och låter mardrömmarna riva och slita mig itu.
 
Jag har nu spenderat två timmar i soffan framför tv:n. Försökte ryckas med, försökte få bort odjuret som mardrömmarna placerat i mig. Det gick inte så bra. Men sen. Av en slump slog jag på OS. Det var längdskidor och Per Elofsson verkade vara i extas. Jag älskar Per Elofsson. Svenskarna tar medaljer och kommentatorerna skriker. Jag rycks med. Jag rycks äntligen med och dras långsamt ur det vidriga mörker som hållit mig i järngrepp hela natten. Idrott är bra på det sättet. Medryckande och glädjespridande. Exakt just det som jag behövde just nu. Exakt just det.

Kommentarer

  • Amanda säger:

    Skriver, inte för att jag känner dig, men för att jag känner med dig. Vad härligt att kunna försvinna in i något pågående, något som är fartfyllt och som händer just nu. Att fokusera på något som sker precis som du ser på det, som gör att allt runt omkring och innuti dig försvinner bort. Om så bara för en liten stund - vad härligt

    2014-02-14 | 13:08:03
  • Johanna säger:

    Jag har tänkt på en sak, när du började skriva testade du att spela volleyboll men då orkade inte kroppen. Hur mår kroppen idag? Du verkar ju helt klart vara en idrottsmänniska så om kroppen klarar det kanske du ska testa igen? Vore ju så kul för dig om du hade träning att se fram emot några dagar vi veckan!

    2014-02-14 | 13:09:24
  • Sandra (blivande frisör) säger:

    vilken fin blogg du har:)
    kika gärna in på min om du villl också<3
    Kram från blivande frisören!!

    2014-02-14 | 16:11:25
    Bloggadress: http://sandraullvin.blogg.se
  • Astrid säger:

    Har följt dig ett tag. Jag hoppas att det vänder för dig snart (det är på g!) Du sörjer så mycket. Hela din ungdomstid var med honom, de första vuxenåren och den framtid du drömde om var med honom. Du har inte bara förlorat en pojkvän, du har förlorat din verklighet.

    Om min sambo skulle lämna mig, skulle jag självklart sörja. Men jag har gått gymnasiet utan honom, jag har haft mina första anställningar, lägenheter och utekvällar utan honom där. Jag har rest och upplevt utan att han fanns där. Jag vet att jag kan ändå och jag har minnen utan honom! Det handlar inte bara om din fästman, en otrohet och ett inställt bröllop: du måste "bygga om" hela ditt vuxen-jag. Det är som att min mamma skulle gå bort, samt en hel del vänner och kollegor - ja alla man delar sin tonår och 20-årsålder med. Och inte är det som att ngt nytt och spännande händer för dig (utlandsjobb, karriär eller ny förälskelse) utan nej, du ska bara bygga vardag. Det är ett hästjobb framför dig. Men du kommer att klara det. För att man måste. Ibland för att man är stark, för det mesta för att man inte har ngt val. Men du kommer att bli väldigt stark, och väldigt stolt, när du har din vanliga vardag omkring dig.

    2014-02-14 | 16:53:00
    Bloggadress: http://kejsarinna.se
Kommentera inlägget här: