Dag 109
Kategori: Allmänt
Jävlar anamma och lånad glädje
Jag har sprungit igen. Oh yes. Det var hemskt. Men jag kände ett sånt jävlar anamma så ni anar inte. Det var skönt, om än lite för kortvarigt.
Nu sitter jag i soffan och känner obehagligt nog hur tomheten och ledsamheten tassar runt hörnet. Men det känns ändå bra att ha tagit tjuren vid hornen och gått ut och sprungit, trots regnet och den eviga orkeslösheten.
Och svenska skidlandslaget bjöd återigen på glädje. Det är jag tacksam för. Att kunna låna lite glädje av andra när det är svårt att hitta någon på egen hand. Det är fint.
