trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 111 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En walk med något bättre än power
För några timmar sen kom min syster och jag hem från vad som skulle ha varit en powerwalk. Men ärligt talat. Det fanns inte en tillstymmelse till power i den promenaden… Först och främst insåg vi att vi var tvungna att ta med vår hund. Ingen annan var hemma och kunde gå ut med honom och han såg väldigt kissnödig ut. Dessutom deklarerade min syster att hon hade haft ett enormt sug efter cheese balls hela dagen som hon bara var tvungen att få utlopp för. ”Powerwalken”, som skulle ha utgjort vår träning idag, förvandlades därför till en superlångsam promenad med kisspaus var tionde meter där målet för promenaden blev mataffären och snacksinköp. Alltså ni förstår ju själva vilket otroligt misslyckande det var för mina träningsambitioner. Men samtidigt – det var exakt just en sådan aktivitet jag behövde. En promenad med syster och hund för att köpa något gott. Det slutade med att jag köpte både chips, ”smala ostpinnar” (?) och tunnbröd. Sen traskade vi hem och åt tunnbrödsmackor och drack oboy. Tätt följt av ostpinnar (seriöst vad heter de där smala sakerna?) och cola zero (det godaste jag vet). Och nu sitter vi alltså här i soffan, tittar på diverse tv-program och snacksar. Livet på en pinne. Och jag mår faktiskt bra. Inte bara okej utan bra. Så länge jag stänger ute allt annat förutom det som visas på tv:n mår jag bra. 

Kommentarer

  • agnes säger:

    otroligt skönt att få läsa dessa ord! har längtat efter det. du är sååå bra. <3

    2014-02-18 | 20:41:32
  • Sarah säger:

    Äsch, en ska inte ha dåligt samvete för sånt här! En långsam promenad till affären är ju bättre än ingen promenad alls, eller hur?
    Själv sitter jag här och mumsar på banan med jordnötssmör. Vill också ha Cola Zero nu, håller med dig om att det är det godaste som finns!

    2014-02-18 | 21:03:25
  • Klara säger:

    Åh, cheezballs! Godaste! :) Jag sitter här och dricker vanlig Coca Cola jag, skulle inte tacka nej till en liten cheezball också! :)

    2014-02-18 | 21:24:54
  • Anonym säger:

    Bra för dig:)

    2014-02-18 | 21:36:25
    Bloggadress: http://Netaforever.blogg.se
  • Anna säger:

    ostbågar? :D

    2014-02-18 | 21:39:18
  • Carro säger:

    Åh dom är så goda cheez crunchez tror jag du menar! :)
    Skönt att du är glad :) ha en fin kväll!

    2014-02-18 | 21:44:22
    Bloggadress: http://carrrline.blogg.se
  • Elsa säger:

    Cheese crunches tror jag de heter! SÅ goda. Vad fint att du mår bra, fortsätt så. Det förtjänar du.

    2014-02-18 | 21:57:10
  • Anonym säger:

    Det är nog Cheese crunchers (som andra redan sagt innan mig). Har lärt mig att det är skräpet som blir över när man tillverkar ostbågar, men vem bryr sig, det är ju liksom ostbåge-gött, fast gånger 10 ungefär :)

    2014-02-18 | 22:04:45
    Bloggadress: http://tigerkatten.blogspot.com
  • Honey säger:

    Uj, var inte alls meningen att vara anonym i föregående inlägg. Sorry för det.

    2014-02-18 | 22:05:25
    Bloggadress: http://tigerkatten.blogspot.com
  • Emma säger:

    Låter ju supermysigt! :)

    Cheesebolls och cola Zero och oboy. Måste va det godaste som finns. Tycker det är så himla bra att du verkar dricka lite alkohol . När jag gick igenom ett breakup drack jag nästan vin varje kväll. Blev mycket värre. Så blir verkligen glad!

    2014-02-18 | 22:43:13
  • Ella säger:

    Älskar attläsa din blogg nuförtiden!! Såååån enorm skillnad på dig :) blir glad!!!!

    2014-02-18 | 22:43:23
  • Emma säger:

    Såg nu att det inte va cheeseballs. Haha. Jaja ostsnacks iaf:)

    2014-02-18 | 22:46:14
  • Linnéa säger:

    Åh herregud vad glad jag blir av att läsa dom orden, att du kan skriva att du mår bra. Jag har som många andra här följt dig sen dag ett på den här resan till välmående och jag har längtat och hoppats på att du ska kunna skriva att du mår bra, oavsett om det bara är för stunden eller inte så är det underbart att läsa. Jag själv är i ett otroligt destruktivt och ohälsosamt förhållande som jag försöker samla kraft till att ta mig ur men jag har sagt att jag ska vänta tills jag ser att du kan skriva att du mår bra, för då får jag på något sätt förhoppningar om att även jag kommer må bra efter jag avslutat den här skiten med honom.
    Tack för att du skapade den här bloggen och tack för din ärlighet!!

    2014-02-18 | 22:46:46
  • Emma säger:

    Vill tillägga en annan sak- tror det är bra för dig att du har lite semester nu. Utlandsresan gör nog gott också <3

    2014-02-18 | 22:47:33
  • Evelina säger:

    Hej

    Jag hittade till din blogg idag.
    Min sambo lämnade mig efter 9,5år för 4 månader sedan, 139 dagar sedan för att vara exakt..
    Dom första två månaderna kunde jag knappt äta, ta mig ur sängen, eller ens ta en dusch. Jag grät hela dagarna & nätterna & undrade när det skulle sluta göra så fruktansvärt ont. En fysisk smärta som konstant fanns i hjärtat & halsen.
    Det var ju mitt fel, det var jag som varit otrogen för 7år sedan. Även om han sa att han förlåtit mig så hade han inte gjort det innerst inne,
    "Om jag bara inte hade jobbat så mycket, slutat tjata om onödiga grejer, om jag bara hade gjort ALLTING annorlunda."
    Hjärnan var på högvarv, kunde inte sluta analysera allt han sagt, alla bråk vi hade, dom fina stunderna vi hade. Vi skulle ju gifta oss & skaffa barn, bli gamla tillsammans.
    Han sa att han förlåtit mig, han sa ju det,…. Jag bönade & bad att han skulle stanna hos mig, att inte lämna mig. Men han var fast besluten

    Sen märkte jag att jag inte grät VARJE DAG längre, jag började äta lite mer, orkade träffa familjen & vännerna oftare, konstrerade mig när jag var på jobbet mer & sakta men säkert märkte jag att det kanske fanns ett ljus längre fram..
    En dag i taget, andas andas andas, en dag i taget, andas andas andas, en dag i taget…

    Sen hör han av sig & säger att han ångrat sig, att han gjort ett misstag & hela världen lyser helt plötsligt upp för mig igen…"Han älskar mig mer än allt, och att han är så ledsen" Och där står jag med öppna armar, det här var vad jag hade önskat mig, hoppats på varje dag sens han lämnade mig & ÄNTLIGEN hände det. Det var som i en film. Vi skulle börja gå på parterapi, han skulle flytta in igen & vi skulle älska varandra mer än någonsin, aldrig mer såra varandra, aldrig lämna varandra...
    Men 3 dagar senare gör han slut igen, han fick panik., Det gick för fort fram & han visste inte vad han ville, han var förvirrad. -"Jag behöver hitta mig själv" Han grät & grät, bad om ursäkt om & om igen..
    Allt rasade igen, och jag var tillbaka på ruta ett, grått & dystert.

    Jag har fortfarande dagar där det gör fruktansvärt ont, där tårarna inte slutar rinna, & ilskan tar över, ilska över hur han kunde göra såhär mot mig? Men mest av allt är jag arg på mig själv för det jag gjorde för 7 år sedan, jag var ung & dum, och har ångrat mig varjde dag sen dess. Det här är vad jag förtjännar, det är Karma!

    Idag har varit en sån dag, en riktig grå & tung dag för att verkligenheten slår till.
    Det kommer aldrig mer bli vi igen… Jag måste börja acceptera det. Men det finns en gnutta hopp kvar om att det ska bli vi igen & det hindrar mig från att gå vidare. Det gör så fruktansvärt ont.

    Sen snubblar man in här & läser ditt brev, tårarna bara rinner för jag känner igen varenda känsla du beskriver även om det är under olika omständigheter. Kommentarerna från läsarna är helt underbara & ger mig hopp & glädje. Så jag vill tacka för din blogg, det känns bättre & veta att det finns fler där ute som känner eller har känt som jag. En dag kommer det sluta göra ont, det vet jag, måste bara hålla huvet ovanför ytan så länge.



    2014-02-19 | 01:32:44

Kommentera inlägget här: