trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 96

Kategori: Allmänt

Olika alternativ och ett utrivet hjärta
Jag har inte svarat på hans mail. Min första instinkt var att jag inte heller skulle göra det. För det finns inget att svara på. Han ställer inga frågor. Han ångrar sig inte. Han ber bara om ursäkt, och även om jag antar att det hedrar honom på något sätt, så stannar han ju ändå hos henne.

När jag var ute på promenad igår och den där låten som jag skrev om förut, Jubel av Klingande, strömmade genom mina lurar, fick jag ett märkligt infall av att jag bara skulle skriva till honom: ”Min favoritlåt just nu är Jubel av Klingande.” Bara så. Inget mer. Det är väl säkert en romantiserad idé som bara finns i mitt huvud men jag tänker att han skulle lyssna på låten. Och så tänker jag att han skulle tänka på mig. För han vet hur jag kan bli alldeles till mig av specifika låtar. Han vet hur jag kan tas från ledsamhet till glädje inom loppet av sekunder enbart av att höra en särskild låt.

Eller så skriver jag bara att jag förlåter honom. Jag vill ju förlåta honom. Jag vill förlåta honom för att jag älskar honom. Men så länge han är med henne är det svårt. Väldigt svårt att vara så storsint. Jag vet inte om jag är det.

Ett sista alternativ är att ge honom precis varenda millimeter av min ihopsamlade ilska. För den finns där någonstans. Skriva att han är vidrig. Skriva att jag inte förstår hur han kan leva med sig själv. Skriva att jag ångrar att vi någonsin träffades. De orden är också sanna på något sätt. Jag känner så. Inte jämt. Men ibland.

Kort sagt, jag vet inte vad jag ska göra. Försöker just nu mest trycka bort både honom och hans mail. Jag skummade det bara men det sitter fastetsat i hjärnan. Jag visste att orden skulle fastna så jag vågade nästan inte läsa det. Läste fort, jättefort, för att göra det svårt för minnet. Nu vågar jag inte ens gå in på min mail. Den känns som ett minfält. Bara jag ser hans namn får jag en klump i magen. Jag har försökt att övervinna rädslan och skrivit hans namn när jag refererat till honom i sms. Liksom tryckt på det onda för att försöka få det att försvinna.

Men det går inte. Och från och med nu är plågeriet slut. Jag vill bara ha bort honom ur mitt huvud. Jag vill inte att han överhuvudtaget ska finnas i mitt medvetande så länge han inte vill finnas i mitt liv. Och som det ser ut nu vill han aldrig förmodligen aldrig ens träffa mig igen. Och fy satan vad det gör ont. Det gör så vidrigt ont så jag vill riva ut hjärtat ur bröstet och kasta iväg det långt, långt bort. Aldrig mer känna någonting. Aldrig mer utsätta mig själv för den här smärtan.

Trots att jag har tagit mig en lång bit upp från det allra mörkaste helvetet, vill jag fortfarande inte leva ett helt liv utan honom.

Kommentarer

  • Emeli säger:

    Tänk länge innan du gör något så att du kan känna att du står rak med ryggen fri och inte ger honom övertag igen. Tänker på dig.
    Kram❤️

    2014-02-03 | 12:21:42
  • Karin säger:

    Alla är vi olika och hanterar saker på olika sätt, men så här har jag hanterat liknande situationer: ta tjuren vid hornen. Läs mailet ordentligt. Tänk efter lugnt och stillsamt. Be om att få träffa honom. Var ditt lugnaste och stabilaste jag, men var ändå ärlig mot honom om att du har det jobbigt. Det kan kännas som rena självmordet, men när du träffar honom blir han verkligare än någonsin och du kommer se i hans ögon hur han känner. Du kommer antagligen krascha av det, falla nedåt igen, men sen kommer det bli lättare att gå vidare.

    2014-02-03 | 12:40:42
  • Sarah säger:

    Jag tycker inte att du ska ge honom någon bekräftelse. Det låter som han bara ber om ursäkt för att HAN ska få må bättre och en del av den sviniga stämpeln ska tvättas bort. Han är så långt under din värdighet. Ignorera honom, låt stämpeln sitta kvar.

    2014-02-03 | 12:47:59
  • Julia säger:

    Jag tycker inte att du ska svara, han förtjänar inte det. Inte efter så lång tid.

    2014-02-03 | 13:00:16
  • anybody säger:

    Mitt råd .. för vad det kan vara värt? .. är att du inte svarar.

    I och med sitt mail ger han sig själv förlåtelse för att han har behandlat dig illa och försöker också utplåna skammen över sitt beteende .. det är nog själva grundorsaken till att han skrev det.

    Nu har han bett om ursäkt och rättfärdigat sig själv .. det finns ingenting du kan göra som inte slår tillbaka på dig själv på ett eller annat sätt.

    Bara genom att ignorera honom kan du så ett frö av tvivel och ge honom en bråkdel av den känsla du själv plågas så svårt av.

    Men som sagt .. det är så jag skulle reagera och jag är inte i din situation.

    2014-02-03 | 13:08:46
    Bloggadress: http://anybodys-place.blogspot.com
  • E säger:

    Hej, jag läser din blogg till o från och hoppas att du kommer ut på en ljus andra sida så snabbt det bara går. Jag funderar på en sak när jag läste det här inlägget från dag 96. Du skriver mycket om "henne", att du vill förlåta men att det är svårt så länge han är med henne. Menar du att det skulle vara enklare om han "bara" ville var själv? Skulle det förändra hur Du känner? Om han inte vill ha en relation med dig men inte heller med henne eller någon annan för tillfället?

    2014-02-03 | 13:11:39
  • P säger:

    Ger du honom ett "jag förlåter dig" så gör du det lätt för honom. Och han kan fortsätta leva sin tillvaro, men nu utan att känna sig som det svin han förmodligen känner sig som när han tänker på vad han utsatt dig för.

    Nej, gör det svårt för honom och be om att få träffa honom när du känner dig redo. Låt honom få se och höra vad han orsakat. Han kommer kanske inte vilja, för det gör det hela mer verkligt för honom. Men låt honom inte slippa undan, han är skyldig dig det. Det kommer göra ont, men sen kommer det kännas som om att en sten lyft och du kan gå vidare med lättare steg. Och du, lyssna mycket på Maskinen "krossa alla fönster". Den kommer ge dig styrka! Du kommer klara det här!!

    2014-02-03 | 13:19:01
  • Jenny säger:

    Jag märker att många kommentarer här fokuserar på huruvida du ska svara på mailet eller inte. Och hur du skulle svara OM du svarade. Det är mycket som går ut på att INTE svara för då får han känna sig bra och förlåten. Bättre svara argt. Eller lugnt. Eller inte alls.
    Han har bett om ursäkt. Bra så tänker jag.
    Om du vill svara är upp till dig men gör absolut ingenting i ditt liv med någon slags baktanke om hur du vill få honom att må, varken bra eller dåligt. Utgå från vad du vill. Vill du förlåta så gör det. Är du inte redo så låt bli. Vad spelar det för roll om det blir lätt eller svårt för honom? Vilka är vi att avgöra hur det ska vara för just denna människa? Vad vet vi?
    Jag tänker som någon annan skrev här att gå in och läs mailet. Läs det ordentligt. Och försök ( svårt) att inte fokusera på "henne". hon har , egentligen, inget med detta att göra.
    Och de dagar man känner för att älska sitt ex resten av sitt liv. Varför inte? Varför kämpa emot så mycket? Jag har ibland blivit hjälpt av att bara acceptera den känslan. Så, då älskar du honom då. Men du kan inte få honom. Det blir ett sorgligt öde a la 1800-tal men okej då. Kanske får ägna livet åt att rädda gatubarn , ha massor med vänner, ordna roliga middagar ja det finns massor att göra TROTS att man har en olycklig kärlek i sitt hjärta.
    Det gör satans ont det gör det. Tänk på hur många miljoners som går igenom detta samtidigt som du. Ledsna hjärtan som kämpar. Det går framåt och det går bra! Vila i känslorna och låt det vara som det är. Det är okej!

    2014-02-03 | 14:20:05
  • Verzweiflung säger:

    Jag håller med Jenny , jag har också blivit hjälpt av att bara acceptera den känslan av meningslöshet och hopplöshet. Ja, det är så jag mår och det är fan okej!

    Svara inte på hans mejl..gör inte det.

    Stor kram

    2014-02-03 | 15:09:08
  • S säger:

    Jag håller delvis med, men nu är det också så att du FAKTISKT har varit med något ofattbart förnedrande och fruktansvärt och det känner/vet du själv att du har. Man gör inte så mot någon, allra minst den man påstå sig älska och dessutom leva med det i bakhuvudet med någon annan, kanske resten av sitt liv. Det MINSTA han kunde gjort är att skött det "på ett bättre sätt" även om det egentligen inte finns något bättre sätt att droppa en sådan bomb, så kunde han åtminstone gett dig ett ordentligt avslut när han bestämde sig för att vilja leva sitt liv med någon annan. Som sagt det minsta han kunde gjort.

    Ja, han kanske ångrar sig, han kanske verkligen ber om ursäkt och verkligen är ledsen för att han orsakat dig smärta. Människor kan ju faktiskt begå misstag tänker man då. Absolut!
    MEN, det rättfärdigar inte han beteende nu i efterhand. Det har gått så himla lång tid efter att han droppade den hemska bomben i er lägenhet, där han slet ut ditt hjärta på plats och inte ens gav dig en förklaring, ingenting och han väntat såhär länge på att skriva ett ynkligt litet mail, där han ber om ursäkt. Varför fick du inte mailet dagen efter han gjorde slut? eller dagen efter det? Fattar väl jag med att han var skamset, kanske rädd också.

    Men det är just det, HAN kände som han kände och det finns ett skäl till varför HAN gjorde som HAN gjorde mot dig. Finns även ett skäl till varför HAN skickade iväg detta mail nu. Var fanns du i detta undrar jag då? Tänkte han någonsin på dig när han bara lämnade dig ensam? Dagen efter? veckan efter? månaden efter? Hur vet du ens om han tänkte på dig när han skrev detta mailet? Han kanske som många andra skrivit tänkt på sig själv. Det kommer du aldrig att få reda på. Men snälla rara du, gör dig själv en tjänst. Tänk inte så mycket på orden, tänk på handlingarna istället. Ja, du fick ett mail. Men hur lång tid tog det innan du fick det mailet..

    Och dessutom, ett mail. Ett ynkligt jäkla mail efter att haft en relation i så många år, så är du inte värd mer en ett mail efter allt han gjort mot dig. För att HAN skäms, är rädd?? Ja återigen, jag ser inget annat än fortfarande egoism från hans sida.

    Handlingar betyder mer än ord, det har jag fått lära mig den hårda vägen!

    Jag känner dig inte, men jag vet att du fixar detta. Vad du än bestämmer dig för, sätt dig själv i första hand. Det är dags nu!

    Stor kram!!!

    2014-02-03 | 15:36:39
  • Malin säger:

    Alltså.. Han MEJLADE sitt förlåt till dig. Det är som att han inte sagt förlåt över huvud taget. Han är en himla fegis som inte förtjänar någon som helst respons på sitt usla försök till att dämpa sitt eget dåliga samvete. Hade han varit en riktig man, en riktig människa, hade han sagt förlåt öga mot öga, gett dig en chans till en förklaring. Men du skriver ju själv att han antagligen aldrig vill träffa dig igen. Det är för att han är en fegis. Svara inte. Varje gång han ser henne borde han bli påmind om vad han gjorde mot dig. Må hans penis förevigt slakna.

    2014-02-03 | 16:07:02
  • GC säger:

    Nu kan du radera hans nummer och mailadress. Ni har inget mer med varandra att göra. Du var en bra bit på din nya väg innan detta mailet. Fortsätt på den även om det är svårt just nu. Lycka till. Kram.

    2014-02-03 | 16:18:24
  • Korvas säger:

    Gör inget förhastat genom att mejla tillbaka. Han har verkligen inte förhastat sig; det tog tid innan du ens fick ett mejl med en ursäkt. Vem vet, om några månader kanske kan du förmå dig att svara honom med att du "förlåter honom men aldrig glömmer"- eller vad det nu blir som du skriver. Låt det dock vara för stunden och landa först i detta.

    2014-02-03 | 16:41:20
  • Anna säger:

    svara inte på mailet, du kommer ångra dig i samma sekund du skickar det! Tro mig, det är inte värt det. nu är det hans tur att undra!

    2014-02-03 | 16:46:59
  • Larah säger:

    Skrev att du INTE förlåter honom,,
    och inget mer,
    Kort och gott,,<3

    2014-02-03 | 16:49:07
  • Anonym säger:

    Han förtjänar inte ens ett svar. Han gör fan inte det.

    2014-02-03 | 16:55:36
  • Anonym säger:

    Slösa inte ord på människor som förtjänar tystnad

    2014-02-03 | 17:12:13
  • Caroline säger:

    Du fick vänta länge på detta mejl så tills du vet vad du verkligen vill svara, ge det tid. Känn inte att du behöver svara något bara för att han inte ska behöva vänta, eller bara för att han ska svara tillbaka. (Och om det är till någon tröst är han vaken 00.41 och vad han gjort plågar nog honom/påverkar hans sömn.)

    Utifrån vad jag läst verkar du förövrigt inte vara en person som hatar. Så skriv inget du inte menar (har själv gjort det och ångrat mig). Skriv hellre inget alls då.

    “I will not permit any man to narrow and degrade my soul by making me hate him.”
    — Booker T. Washington

    2014-02-03 | 19:56:50
  • K säger:

    Jag tror du kommer må bäst om du inte svarar alls. Han förtjänar inte dina ord, oavsett hur mycket du älskar honom, så förtjänar han verkligen inte det. Så ge honom inget mer av din vackra själ, vare sig det är en mening, ilska eller saknad. Behåll varje millimeter av dig själv till dom som förtjänar dina ord och tankar, slösa inte bort något på dom som utnyttjar dig för att försöka trösta sig själva.

    2014-02-03 | 20:14:54
  • Arg säger:

    Ett mail-förlåt är inget riktigt förlåt. Det är ovärdigt nio fantastiska år tillsammans. Och ingenting att svara på. Låt honom vänta på ditt svar. Låt honom fundera över varför du inte svarar, låt honom undra vad du gör och hur du mår. Det kommer iaf få honom att grubbla, förhoppningsvis även tvivla. Kanske sakna.

    2014-02-03 | 20:27:50
  • Sandra säger:

    Du kanske borde be att få träffa honom och prata med honom? Jag vet att du skrivit mail till honom förut om hur du känner och så, men jag tror att det finns en del frågor du vill ställa.

    Jag vet att du inte orkar något. Jag vet att det enda du försöker göra är att överleva. Tanken av honom skär i hjärtat.. Du vet bäst själv, men tror du kanske inte att ett samtal skulle få dig att kunna "gå vidare"? Du kommer nog alltid att älska honom, men om du får svar på dina frågor så kanske du kan acceptera allt på ett bättre sätt?

    Jag vet att du kämpar exakt varje dag, och det ska du vara stolt över. Men fundera på vad som är bäst för dig. Vad behöver du för att må bra?

    Du är så jävla grym som kämpar som du gör.

    2014-02-03 | 20:49:54
  • M säger:

    Som flera andra redan kommenterat råder jag dig att inte svara alls. Han ursäktade sig (väldigt svagt) via mail och mår säkert bättre av det. Den ursäkten kom inte för din skull och han förtjänar inte någon uppmärksamhet för den.

    Skulle du trots allt maila honom kommer du vänta på ett svar från honom oavsett vad du skriver. Du kommer återigen lägga allt ditt fokus på honom - varför han inte svarar, hör av sig, saknar.. Nej, spara din energi och lägg den på dig själv och din väg tillbaka till dig själv.

    Kan du ta bort och spärra både hans nummer och mail kan det vara en bra idé att göra det, på så sätt är det ditt eget (och högst aktiva) val att inte behöva höra något från honom igen. Kan vara en liten boost för självkänslan. Heja dig!

    2014-02-04 | 15:30:15
  • Sandra - Med en fästman på Kumla säger:

    Säger som de flesta andra här, såklart är det ditt val och du ska utgå från vad du själv känner och vill..
    Men mitt råd är att inte svara, som så många skriver känns det mest som att han gör det här för sin egen skull, att känna sig bättre genom att ha sagt förlåt. Efter ert långa förhålllande tycker jag att om han hade menat det, om han verkligen ville be om ursäkt hade han bett om att få träffa dig, be om ursäkt på riktigt. Ett mail, Ett jäkla mail.. Efter alla år och efter det han gjorde? Nej det är tamefan inget förlåt som är värt att svara på. Ta hand om dig.

    2014-02-04 | 15:57:52
    Bloggadress: http://www.aslundsandra.blogg.se
Kommentera inlägget här: