Text som flödar

Oj. Gårdagens inlägg blev alldeles för långt ser jag nu. Det kändes som att orden var slut men så öppnade jag ventilen och huj, va det forsade. Det är en klassisk grej som jag brukar göra. Jag tror att jag inte har något att säga, tror att hjärnan är tom, men så fort jag sätter igång tar det lite maniska i mig över och orden forsar från alla håll och kanter.

 

Jag är egentligen en urusel jurist just för att mina texter har en tendens att svälla ohämmat mycket. Det finns liksom inga gränser för hur många sätt jag helst av allt skulle vilja förklara en särskild företeelse och jag känner mig väldigt otillfredsställd om jag tvingas begränsa texten för mycket. Jag gör det ändå i mitt arbete, för annars vore jag verkligen en kass jurist, men oj, vad det tar emot. "Kill your darlings" brukar man ju säga - det avskyr jag.

 

Jag vill låta texten bölja fram som den vill och behagar, jag vill fånga varje nyans och tonläge i min inre röst som talar varje gång jag skriver något. I juridiken stryper jag det behovet. Men här flödar det friare än någonsin. Det är fint att ha en sån här speciell plats i mitt liv. Det är faktiskt väldigt fint. Och dessutom inser jag nu att det är den här textens enda poäng. Att jag älskar text som flödar. Vilket utmärkt exempel på det då.