Förlåt
Kategori: Allmänt
Ett förlåt. Ett förlåt jag har väntat på i snart fem månader. Ett förlåt som jag faktiskt tror är helt äkta. Så varför gör det så ont? Varför hugger det om och om igen i mitt bröst? Och varför bränner det konstant bakom mina ögonlock? Jag vet ju redan att han inte älskar mig. Det har han berättat för varenda människa.
Det är inte det att jag tror att han en dag helt plötsligt ska säga att han älskar mig igen. Det tror jag inte. Det är bara det att han fram tills nu har varit som ett spöke för mig. En skuggfigur som jag försöker låtsas inte existerar. För den person som jag älskar har inte funnits där. Nu ber han om ursäkt från djupet av sitt hjärta och jag inser att den person som jag älskar är tillbaka. Han är tillbaka, men han väljer ändå att stanna hos henne.
Han kommer alltid att sakna mig, skrev han. Men det betyder inte att han vill ha mig i sitt liv. Jag, å andra sidan, kommer inte bara alltid att sakna honom, jag saknar honom obarmhärtigt mycket i detta nu. Varje sekund skär saknaden i mig som rakblad mot tunn hud. Och tårarna rinner som blod ur ett öppet sår.
Jag har tryckt bort honom ur min verklighet länge nu. Och det har gjort att livet har känts lite lättare. Nu har han med sitt förlåt återigen tagit över hela mitt sinne, och varenda tanke jag tänker rör återigen honom. Han som har gjort mig så illa, han som inte vill ha mig i sitt liv, men som jag ändå skulle ge upp allt för.
Just när jag behöver mer jävlar anamma än vad jag någonsin har behövt förut kommer han med sitt förlåt, och det enda jag återigen kan känna är villkorslös kärlek och obarmhärtig saknad. Kärlek och saknad som gör mig precis så förtvivlad och uppgiven som jag har kämpat mig blodig för att slippa vara.
Jag vill bara att han håller om mig en gång till. Jag vill bara få känna hans famn och andas in hans lukt en enda gång till. Jag saknar honom så ofattbart mycket. Och jag hatar mig själv för det.
