trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 64

Kategori: Allmänt

Känslor som upprepar sig
Känslan av att vakna i mörker, frysandes in till benmärgen med en svart huvudvärk bultandes bakom pannbenet. Känslan av att kliva upp trots att det inte finns en gnutta energi i kroppen, klä på sig, titta sig i spegeln och inse att inte heller idag är spegelbilden en annan än den som har mött mig i månader - bleka kinder, sorgsna ögon med svullna ögonlock, torra läppar och ett hår som flyger åt alla håll, alltid överdoserat av torrschampo. Känslan av att skvätta lite vatten i ansiktet, smörja in kinderna och desperat försöka fånga de ögonfransar som gråten lämnat kvar med mascaraborsten. Känslan av att kliva ut genom dörren och mötas av absolut mörker och bitande kyla, gå till tåget med tunga väskor och nästan falla omkull av ansträngningen. Känslan av att sitta på tåget och maniskt notera alla vigselringar, all tvåsamhet. Känslan av att gå sträckan från tåget till jobbet och vara rädd för att han ska åka förbi, känna hur benen vill springa åt ett annat håll men på något sätt lyckas styra dem till kontoret. Känslan av att sätta mig vid skrivbordet och veta att jag inte är mig själv, veta att hjärnan är som mos, veta att jag har ännu en lång dag framför mig att överleva.
 
Så kände jag imorse, och så har jag känt varenda dag hela hösten. Att inleda dagen med de där känslorna har blivit en naturlig del av mitt liv, närmast en vana, men jag tror inte att jag någonsin kommer kunna förlika mig med dem. Trots att det känslopaketet har varit min följeslagare i månader nu förundras jag varje dag över hur obarmhärtigt ont det gör, men hur jag ändå lyckas gå emot varenda fiber i min kropp och på något sätt ta mig till jobbet. Jag förundras över hur kroppen orkar. För varje sekund skriker den - ge upp. Men den fortsätter ändå. 
 
Idag är inte dagen det händer. Idag är inte dagen allt vänder. Idag är dagen som jag tar mig igenom. Det må vara 2014 nu, men jag inser att det inte finns en quick-fix. Jag kan inte vända blad än. Jag kan börja tumma på sidan, försöka få fäste med fingret, men jag är inte ens nära att orka lyfta det där bladet. Inte ens nära är jag.

Kommentarer

  • Greta säger:

    När man har förhoppningen och tron att det helt plötsligt ska bli bra, att man en dag ska vakna och all smärta bara är borta - då är det inte konstigt att man blir besviken. Jag säger inte att du gör fel som hoppas det, jag tror snarare det är naturligt att göra det. Och jag tror också det är naturligt att inte se de framsteg man själv gör.

    Jag sitter här med flera, flera månader av smärta bakom mig. Och det är först nu jag kan se de små, små framstegen jag gjorde för längesen. Eventuella framsteg de senaste veckorna kan jag inte se alls. Jag bara minns all jävla gråt. Känslan av hopplöshet. Men jag kan se att jag inte längre vill cykla rakt ut i vägen, som jag ville de första månaderna. Jag kan också se att ALLTING inte längre påminner mig om honom, att jag skrattat ibland, att jag glömt det i vissa stunder, att jag lyckats bemästra tårarna ibland - jag kan se att jag är på ett sätt som jag inte trodde jag nånsin igen skulle kunna vara. Jag kan se en skillnad mot den allra första tiden. Men det är först nu jag kan se den. Jag har inte förstått det under det senaste halvåret vad som hänt, inte när jag var mitt uppe i det.

    Så ge inte upp för att du inte tycker du går framåt. Vi kan se det, så du gör det. Och en dag kommer du också kunna se det men det tar sin tid.

    Kämpa på vännen. Bit ihop. Kanske ska du låta dig totalt uppslukas av något som inte tar kraft och energi. Typ en bok-serie (och då en som inte handlar om kärlek!). Något som man kan göra när man har tid och ork över, som inte blir lidande av att få ligga några dagar?

    Sömnlösa nätter har jag ibland satt mig och ritat på ett papper med en penna, massa massa sammanhängande streck, och sedan färglagt de olika "rutorna", samtidigt som jag lyssnar på podd för att stänga ute tankarna. Hannah och Amandas podd tycker jag är bra. Även Moa & Matildas. Sommarprat lyssnar jag också på ibland :)

    Kram på dig!!!

    Svar: Tack för fina råd. Jag vet ju att det inte går över en dag, men när man fortfarande sitter i duschen och gråter som ett barn efter fyra månader, då känns det inte som att det blir bättre. Fastän du har rätt när du säger att det gör det ändå.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-02 | 10:40:18
  • Hanna säger:

    Jag tycker att du ska höra av dig till honom och säga att du vill träffas för att prata ut om det som hänt. Han är skyldig att ge dig svar och därefter är du skyldig dig själv att bestämma vilken väg du ska gå. Ska du satsa på att få honom tillbaka eller ska du göra allt i din makt för att glömma honom?

    Ta fram den där drivkraften du tycks ha inom dig och välj din väg! Jag tror på dig och är övertygad om att du tar dig igenom detta. Visa lite jävlar anamma tjejen och kör!


    Svar: Tror inte att jag klarar att sätta mig ner och prata med honom och veta att han sen går hem till henne. Till deras hem. Det klarar jag bara inte.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-02 | 11:21:04
  • A säger:

    Jag vet känslan men en dag kommer du att gå ut genom dörren och känna att jag mår faktiskt bättre.
    Stor kram ❤️❤️

    Svar:
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-02 | 11:58:48
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • L säger:

    När jag gick igenom världens jobbigaste uppbrott så råkade jag hitta den här bloggen, och den hjälpte mig så himla mycket. Tänkte att den kanske kan hjälpa dig med! Här börjar det att hon också skriver om sitt uppbrott. http://rodeo.net/niotillfem/2012/06/4-veckor/

    2014-01-02 | 12:12:02
  • livetmedtinnitus.blogg.se säger:

    Kämp på. Det är en seger att göra allt det vardagliga. Glöm inte det.

    2014-01-02 | 12:29:08
    Bloggadress: http://livetmedtinnitus.blogg.se/
  • Therese Sundström säger:

    Gott nytt år! <3 Lagt upp ett klipp om en otroligt inspirerande person. LOOK AT YOURSELF AFTER WATCHING THIS. http://theresesundstrom.blogg.se/2014/january/look-at-yourself-after-watching-this.html Kram, T

    2014-01-02 | 12:38:11
    Bloggadress: http://theresesundstrom.blogg.se/
  • Erika säger:

    Tyvärr så har jag tjatat om det förr... Men jag säger det igen. Tiden... Det kommer att ta tid. Tyvärr så är det så, men då du väl tagit dig igen det så kommer det att vara värt det. En dag kommer du att bli förvånad över hur bra du mår igen. Tre år låter kanske som en ett skrämseltal. Men det var vad det tog för mig att komma tillbaka efter min separation. Då menar jag inte att jag var längst nere i träsket under tre år. Absolut inte. Men det har tagit tre år att helt komma tillbaka till mitt rätta jag. Det jaget jag vill vara. När jag blev lämnad så skrev jag dagbok på telefonen. Inget som någon annan har läst. Jag har inte gått igenom och läst allt, men efter att jag börjat läsa din blogg gick jag tillbaka. Det knöt sig i magen och för en liten stund spolades jag tillbaka i tiden och kände hur jag mådde då... Jag vill aldrig må så igen. Aldrig... Men jag är ett levande bevis på att allt verkligen blir bra igen. Detta skrev jag i februari. Jag blev lämnad, dumpad... Vet inte vad jag ska kalla det i sep. året innan... "Vaknar med samma jävla klump i magen som vanligt. En nervös känsla som håller på att äta upp mig. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara somna in och kanske aldrig mer vakna upp. Så kan jag inte göra. Jag har ju min prins att tänka på. Varför inser inte X hur illa han gör mig?? Hur illa han gör andra människor? Han har verkligen bara gått vidare som att inget hänt. Jag är så jävla blåst. Orkar inte, vill inte leva längre..." Jag är inte riktigt lika bra på att skriva som du är. Min prins är min son. Jag är så glad att jag har honom. Tror verkligen inte att jag vågat/velat avsluta mitt liv iaf. Men jag kommer i håg den desperata känslan. Fy fasen!!!! Tycker verkligen sååå himla synd om dig och lider med dig. Men som jag sagt innan. Det kommer att bli bra igen. Du kommer att ha några mörka dagar framför dig. Tyvärr. Och förlåt om jag låter brutalt ärlig. Men det var så det var för mig. Sen... Sen kommer det såååå många fler ljusa dagar. Vet inte hur jag ska säga mer än att då man sitter med facit i hand så var det "värt" att ta sig igenom skiten. Hoppas att du förstår mig rätt. Jag skulle som sagt aldrig vilja gör om det även fast att jag vet att det blir bra. Kramar!!!!

    Svar: Förstår inte hur jag ska klara mig i flera år så här. Jag läser det du skriver, att du klarat det, men jag ser inte hur jag ska orka.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-02 | 13:48:50
  • Sorg... säger:

    Hej,

    Jag tror verkligen att man måste få tid att sörja. Att förstå vad som har hänt. Sluta fundera på om du tjatar om din ångest, tjata på! Det har trots allt inte gått lång tid om man ser det stora hela.
    Jag tror också att alla går igenom samma steg i sin process att komma ur sin sorg. Det känns som att du kommit närmare och närmare ilska!

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_K%C3%BCbler-Ross#K.C3.BCbler-Ross-modellen

    Jag tänker ofta på dig och hoppas att du snart kommer få sekunder/minuter/timmar/dagar då allt känns bra igen.

    Svar: Tack snälla du.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-02 | 15:35:43
  • Erika säger:

    Du kommer att klara det... Och som jag skrev. Även fast det tig tre år för mig så var jag inte på botten hela tiden. Absolut inte. Det är bara det att det är nu jag kommit över allt helt och håller. Honom och sorgen. Sommaren efter att han lämnat mig, alltså nästan ett år senare mådde jag bättre än vad jag gjorde bara någon månad innan. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Tror att jag skrivit en gång tidigare vad en vän sa till mig. Det tar ett år att komma över honom. Sen börjar året då man ska hitta sig själv igen och sen är allt som vanligt igen :) Riktigt så var det kanske inte. Men typ. Du kommer att fixa det du oxå. Har jag gjort det så lovar jag att du oxå gör det. Kram!!!

    2014-01-02 | 19:15:33

Kommentera inlägget här: