trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 66 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Jag måste vila
Frågorna tar aldrig slut. De river, sliter och drar i mig. Rispar hål på min insida.
 
Mår han bra nu? Är han glad, lycklig och tillfreds med livet? Så som han inte kände sig med mig. Känner han frid och ro i sitt bröst, en känsla av att äntligen ha hittat rätt? En känsla av att ett tungt ok har lyfts från hans axlar när jag försvann ur hans liv? Ett ok bestående av min kärlek till honom, en kärlek han inte vill bära. Konversationer han inte vill föra, skratt han inte vill höra, händer han inte vill hålla, läppar han inte vill röra, tankar han inte vill veta. Är han lättad över att slippa se mitt ansikte varje dag? Tackar han Gud för att hon kom in i hans liv och gav honom mod nog för att våga lämna mig? Gav honom en chans till ett annat bättre liv.
 
Ja. Jag har fallit. Jag har fallit till en destruktiv, mörk plats som inte kan ge något bra. Men jag kommer inte upp just nu. Så låt mig stanna här ett tag. På tisdag ska jag träffa husläkaren. Prata om medicin. Kemikalier för att hjälpa mig uppåt. Men för nu. Låt mig stanna här ett tag. För det är så utmattande att kravla uppåt hela tiden. Jag behöver vila. Jag behöver vila från kampen en stund. Och jag är inte tillräckligt stark för att be om svar öga mot öga. Inte när han går hem till henne sen. Jag är inte ens i närheten av tillräckligt stark.

Kommentarer

  • H säger:

    Men gumman, är du säker? Är du säker på att han faktiskt älskar henne? Är du säker på att han faktiskt går hem till henne varje dag? Är du säker på att han är glad och lycklig? Kanske det började så men det betyder inte att det måste hålla!

    Dessutom, om du nu vill ha tillbaka honom, vad gör du för att det ska bli så? Att ligga hemma och gråta kommer inte ta dig ett enda steg närmre honom, bara längre ifrån. Om du inte är villig att resa dig upp, göra allt du skrivit om som du kommit på att du skulle göra för dig själv (vestibuititen (stavas?) m.m.) så kommer du inte komma närmre att få tillbaka honom. Du måste ju KÄMPA om du vill ha tillbaka honom!

    Svar: Tack H. Jag vet. Du har rätt. I att jag inte kommer någonstans med att ligga hemma och gråta. Det vet jag. Och det är så bra att du påminner mig. Ett innerligt tack för det. För det behöver jag höra. Men jag är så trött just nu. Tröttheten förlamar mig. Jag har gett mig själv den här helgen. Den här helgen ska jag försöka komma i ordning i lägenheten. Rensa ut grejer. Sova och vila. I nästa vecka är både träningspass och läkarbesök redan inbokade. Förutom en massa, massa jobb. Och angående hans kärlek till henne. Nej, jag vet inte vad han känner. Jag vet inte vad som rör sig i hans huvud. Men jag har en deal med hans mamma. Om han någonsin slutar vara tillsammans med henne så berättar hon det för mig. Så därför vet jag att han fortfarande är med henne, bor med henne nu. Och den vetskapen är svår att bära. Men du har rätt. Det enda som finns är att kämpa.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 17:51:02
  • philippa säger:

    Hejsan kära du,

    Jag tror du kommer ha lättast att gå vidare om du får diskutera igenom vissa av dina frågor med honom.
    Tror du måste få ur dig allt framför honom, skrika, gråta och fråga.
    Han får faktsikt ta den tiden för dig. Han borde vara mogen för det nu.
    Tror du kommer göra ett stort kliv av de. Alla människor behöver ett ordentlig avslut, annars kan man inte gå vidare på ett normalt sätt, du har inte riktigt fått de, uta du har fått analysera och hitta ledtrådar till varför de tog slut.
    Kräv mer!

    Kram

    Svar: Jag vet att jag kanske borde. Men han har fått frågorna ställda. Han vill inte ge mig svar. Och jag kan inte sätta mig ansikte mot ansikte med honom så länge han är tillsammans med henne.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 17:56:09
  • Annelie säger:

    Jag tycker du gör rätt i att skriva av dig.
    Det har jag också gjort i en liknande situation.
    Det gör ont så ini..att bearbeta men så småningom kommer man vidare.
    Du är bra, du gör rätt!
    Lycka till.
    Kram


    Svar: Tack. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 18:09:40
  • Jessica säger:

    Ibland när jag är riktigt deppig och har varit fast på botten ett tag så bestämmer jag mig för att helt enkelt ta en paus. Det är en sådan påfrestning att vara sådär oerhört olycklig och att bara fortsätta mata sig själv med allt som får en att må dåligt. Jag bestämmer mig helt enkelt för att förtränga allt för ett tag. För att få en andningspaus. För att slippa hantera och bearbeta. Jag brukar ge mig själv två veckor eller så då jag hela tiden skjuter undan allt det jobbiga, vägrar tänka på det. Ser till att sysselsätta mig med något varje gång tankarna smyger sig på. I början känns det alltid omöjligt. Som om det inte går att skjuta undan. Tankarna och känslorna är för starka. Jag tänker "NEJ!" med versaler varje gång tankarna kommer. Under de två veckorna fokuserar jag på att förtränga med löftet till mig själv att jag får gräva ner mig igen om det inte känns bättre när de två veckorna har gått. Det kan låta fel att förtränga sina känslor, jag är själv en extrem människa som bara måste få ut allt. Men ibland behöver jag den där pausen för att överleva. Och när den pausen är över har jag oftast fått mer perspektiv på saker och känner mig inte sådär ohjälpligt olycklig hela tiden längre. Du kanske också behöver en paus.

    Svar: Tack för ditt fina råd Jessica. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 18:22:07
    Bloggadress: http://thetruthandotherdisasters.blogg.se
  • Amanda säger:

    Varför ringer du inte honom och ber att få prata ut. Då kanske du kan få klarhet i varför han gjorde som han gjorde. Du behöver gå vidare med ditt liv och sluta må dåligt. Som du mår förtjänar ingen att må,

    Svar: Jag kan inte...
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 18:46:49
  • Matilda säger:

    Jag kom av en slump in på din blogg och har inte läst hela historien, men jag har läst tillräckligt för att förstå vad som hänt dig. Tycker otroligt synd om dig och jag tror ingen kan sätta sig in i din situation och riktigt förstå vad hur du känner dig. Vill bara säga att tiden läker alla sår även om det är svårt att tro. Det som gör att du mår dåligt är dina tankar, tankarna styr allt. För att kunna gå vidare måste du ändra ditt tankesätt, jag vet att det är enklare sagt än gjort. Du lever bara en gång, du förtjänar att må bra och leva ett roligt liv. Ska du verkligen låta någon som sårat dig så innerligt förstöra hela ditt liv? Det är okej att vara ledsen och gråta men du måste tänka på vad som får dig att må bra. Du är ung, har hela livet framför dig med fullt av nya glädjefyllda överraskningar. Låt inte detta förstöra för dig, bestäm dig för att gå vidare, varför tillåter du dig själv att må så här? Du är stark , kram till dig!

    Svar: Jag vet. Jag försöker. Men jag har också märkt att när jag tränger undan för länge får jag tillbaka det tusenfalt senare. Inte på ett positivt sätt. Men du har rätt. Jag måste ändra tankarna på något sätt.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 19:42:21
  • A säger:

    Det kommer att vända när du är redo: jag tänker nu på de dåliga sidorna hos X som hon får. Jag känner ju honom utan och innan så jag vet hur han reagerar på saker och det får hon ta nu,
    Du är inte där ännu men en dag kommer det.
    Stor kram

    Svar: Åh, jag är inte ens nära där. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 20:53:19
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • EB säger:

    Hei. Jeg og mine venninner leser bloggen din, og snakker mye om deg. Din historie er noe av det verste vi har hørt. Holdt på å kaste opp da jeg hørte om denne bloggen. Du skal vite at det er mange mennesker som støtter deg, i alle fall her i Norge.

    Jeg vil råde deg til å treffe han. Prøv. Fordi den gutten du møter nå, er ikke lengre den du hadde. Det vil det aldri bli, og kanskje det hjelper deg å gi litt slipp.

    Husk på dette:

    Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
    Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
    Och i det landet som du och ... bodde i, kommer det för alltid vara ni som är det fina.
    Era bilder på sedlarna.
    Ingen annan kan nånsin kliva in i det landet, eller ta den platsen som var din.
    Den killen som ... är där, är för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek, samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från början till slut inuti dig.
    Han var den där mannen i ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
    Just nu ser du det vackra i ert land, det kommer du göra i framtiden också.
    Och ja, det kommer du att småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig i framtiden. Men.
    Jag har rest mellan många sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare och ännu mer demokratiskt än det förra.
    Därför att det som var fint i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet. Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas L om några år.
    Jag lovar.
    Efter en tid tänker man att “hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
    Men om en tid kommer du se att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir bättre och bättre på det.

    (Fra niotillfem)

    Vi leser. Vi støtter deg.

    Svar: Ett innerligt tack EB. <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 22:12:40
  • Sabina säger:

    Vill ge dig en stor bamsekram just nu!
    Älskar hur du skriver och i det tragiska så fint.
    Jag undrar om du verkligen skulle vilja ha tillbaka honom. Efter det han har gjort mot dig (det lilla jag läst) så låter det inte som att han förtjänar din kärlek. Om han nu gjort såhär mot dig vad är det då som visar för att han inte är kapabel till att göra såhär mot henne? Som jag såg att någon skrev, försök att få träffa honom på en fika bara och se vad han har att säga. Vill han inte prata med dig vad han än har att säga så är ju det yttligare tecken på att han inte förtjänar dig! Lättare sagt än gjort men se till att bli ditt bästa jag och gör allt det som gör dig lycklig, se till att älska dig själv. Han kommer inse vad han gjort tids nog och det får han leva med nu har du möjligheten att uppleva alla dina drömmar och bara för din egen skull.

    Svar: Tack Sabina. <3 Jag vet att du har rätt. I allt. Det är bara svårt. Och fikan går inte. Det går bara inte. Jag kollapsar bara jag ser hans namn i skrift just nu.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 22:55:13
  • Johanna säger:

    Hej fina du,
    Besökte din blogg för första gången idag runt 17tiden och nu har jag sträckläst varenda ord du skrivit från oktober. Är så otroligt berörd så kunde inte lägga ifrån mig datorn. Fyfan för den mannen, inte för era nio år tillsammans, men för den person han blev. Jag vet inte vad jag kan säga för att trösta, för du har säkert, redan hört allt men herregud vad jag hejar på dig och för din nya framtid! Innan det blir bättre måste man nå botten men därifrån kan det verkligen bara bli bättre. Jag kommer läsa dagligen för jag är övertygad om att allt kommer sluta lyckligt för dig! Det får ta den tid det tar, men jag är 110% övertygad om att du kommer lyckas och att 2014 kommer vara DITT år!

    Styrkekramar,
    J

    Svar: Tack snälla du. Hoppas också innerligt att det bara kan bli bättre nu. Blir bara så rädd när det blir bättre för en stund, bara för att jag ska trilla djupt, djupt igen. Många kramar till dig
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 23:01:45
  • Anonym säger:

    Imorgon är än dag närmare en bättre tid.

    2014-01-04 | 23:11:45
  • Erika säger:

    Det jag gjorde när jag hade mina svackor var att vara i dem till jag hade samlat ork och kraft och vilat ut mig så jag kunde ta mig upp igen.

    Alla är vi olika och fungerar på olika vis. Man är olika stark, man har olika svagheter o.s.v.

    Att prata med din husläkare låter så klokt och starkt utav dig, det ska du ha stor eloge för. Du tar tag i att hjälpa dig själv.

    Sedan får man vara trött det tar så på krafterna och det är inget konstigt med det. Det sägs ju att vi använder en väldans massa muskler i ansiktet när vi skrattar.

    Tänk då hur många "muskler" vi använder för att laga själen och hjärtat med tanke på hur hårt det tar på en. Man blir helt slut som efter ett träningspass. Det är för att det är påfrestande för psyket.

    Men man får ha svackor ingen orkar kämpa varje dag eller hela tiden. VI sover ju på nätterna för att få ny energi på dagarna till att arbete.

    Du gör det jäkligt bra verkligen och du får känna som du gör ingen ska pressa dig till något för det blir aldrig bra.

    När du är redo för olika saker så är du redo och då kommer du att veta det också.

    Många kramar till dig fina du.

    Svar: Tack Erika, för dina som vanligt så kloka ord. Är trött på tröttheten just nu.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 23:52:25
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Sandra säger:

    Jag förstår hur du känner. Jag var med om en liknande grej, dock klart lindrigare ändå i och med att vi inte varit tillsammans så länge. Jag är en sån person som nästan aldrig gråter, men då var det fullkomligt omöjligt att sluta, och varje liten sak eller händelse triggade det. Gråt, gråt och åter gråt, timmar i sträck. Och jag tänkte hela tiden i början att det var mitt fel att det blivit som det blev. Sen när jag kunde börja tänka lite mer nyanserat insåg jag till slut att jag hade varit tillsammans med en person som var helt fantastisk i början, men i slutet var ett fullkomligt svin. Jag hämnades genom att göra mej så snygg som möjligt, alltid, och ha (till en början fejkat) fruktansvärt roligt med mina vänner. OCH såg till att det hamnade på facebook etc. Jag vet, inte en särskilt sofistikerad hämnd, men ack så skönt det var! Jag kan fortfarande slås av bitterhet, trots att det här hände för 3 år sedan, men jag känner ändå i slutändan att det var jag som drog vinstlotten. Jag förstår att du inte är där än, och att det inte ens är lite lockande med ett annat liv, och jag skriver absolut inte för att trycka upp något i ansiktet, jag vill bara peppa. Jag håller tummarna för dej!

    Svar: Jag känner inte för att hämnas. Önskar nästan att jag gjorde det. Men det gör jag inte. Jag kan inte framkalla ilskan. Jag bara saknar. Har läst igenom din blogg - kämpa på, sjukhus är så jobbigt, har själv legat i tre veckor och blivit sönderstucken. Och kämpa på med allt annat. Nej, det är inte cancer, och nej, det syns inte utanpå, men det kan vara så vedervärdigt jobbigt att leva med ändå. Många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-05 | 00:27:53
    Bloggadress: http://sandraochlivet.blogg.se
  • Anonym säger:

    En dag kommer han förstå vad han slängde, och han kommer känna sig som en idiot. Om han kommer stå utanför din dörr och gråta, det vet ingen. Men en sak är säker - han kommer förstå, han kommer ångra sig.

    Om detta hände din syster eller bästa vän, vad hade du sagt till denna? Vad hade du gett för tips, råd? Fundera på det, och försök att kanske lyssna på det rådet. Jag vet att du kämpar exakt varje dag, jag vet att varje dag är en utmaning som lämnar dig utmattad, jag vet. Men har du klarat dig så här länge, då kan du fortsätta!

    Svar: Tack. Jag ska fundera. Men egentligen vet jag kanske redan. För jag har gett de råden till en läsare som har blivit en vän. Så jag vet egentligen. Kämpa, håll ut, sätt en deadline om du så måste, bli ditt bästa jag och ta hand om dig själv som om du vore det mest värdefulla som finns. Just nu finns han inte där.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-05 | 01:11:25
  • Erika säger:

    Så lite så kära du. Man blir jäkligt trött på tröttheten den gör en utmattad och man vill ha ork och kraft till saker och ting så som allt det vardagliga vänner, gymmet, jobbet, andas och leva.

    Ibland kan man behöva att bara acceptera den men det kan vara nog så svårt det med. Man måste börja någonstans. Och du började för 66 dagar sedan.

    Det är en himla berg och dal bana den här resan. Jag minns att jag hade massor av perioder som var liknande upp och ner man mådde bra, man mådde dåligt, man var trött, man mådde bra o.s.v.

    Men när tröttheten och man känner sig utmattad slår till ska man försöka lyssna på sin kropp och knopp. Vad behöver du just nu.

    Det är så viktigt att du mår bra men man får vara trött också glöm inte det även om det är jobbigt att vara det hela tiden.

    Massor med kramar till dig.

    2014-01-05 | 08:30:22
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
Kommentera inlägget här: