trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 69 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Anti-depressiva
Jag tog för någon timme sen min första tablett anti-depressiv medicin. SSRI-preparat. Frågan huruvida jag skulle börja äta dessa togs upp redan för flera månader sen. Hos akutpsykmottagningen. Psykiatrikern där skrev ett recept, men rekommenderade det egentligen inte så länge jag fortfarande var i något slags förlängt chocktillstånd. Jag bestämde mig för att jag inte ville gå den vägen. För jag var livrädd för vad en sån medicin skulle göra med mig. Livrädd för bieffekterna. Livrädd för att de första veckorna skulle bli ännu sämre, en försämring jag inte på något sätt trodde mig kunna överleva. Livrädd för att vara fast med dem för evigt. Men nu. Nu går det inte längre. Det har gått fyra månader. Och mörkret håller på att förgöra mig. Det finns inga ljuspunkter. Att äta anti-depressiv medicin känns inte längre som ett val, det känns som ett måste.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Ibland måste man. Hoppas att de hjälper. Ger dig styrkan att orka kämpa. Eller att må lite bättre utan att kämpa.

    2014-01-07 | 15:31:21
  • Klara säger:

    Det kommer gå bra! Heja dig! :)

    2014-01-07 | 15:50:28
  • Diana säger:

    Hoppas att det hjälper dig må bättre. Har själv tagit sådana tabletter en period. Håll ut även om du mår sämre till en början, det är vanligt. Jag mådde riktigt illa första veckan och var nästintill sängliggande men sedan blev det bättre.

    2014-01-07 | 15:58:55
  • S säger:

    Jag blev lämnad av min sambo i går. Helt utan någon som helst förvarning om att vårt förhållande var i djup kris så hade han bestämt sig för att vårt liv ihop inte fungerade. Han har träffat en annan. Efter drygt fyra år. Jag ska ta mitt livs första antideppressiva ikväll. Har tidigare varit, och är väl fortfarande, skeptisk mot tabletter, men jag kände direkt att jag skulle dö utan hjälp. Jag känner mig redan död.

    2014-01-07 | 16:19:27
  • Greta säger:

    Antar att läkaren informerat om det eller att du redan vet det, men det kan ju vara bra att veta att de första veckorna KAN innebära förvärrad ångest och mer deppighet. Sen vänder det. Jag har varit med om det själv, två gånger. Man tar ju antibiotika när man får en infektion, så varför så många absolut inte vill ta antidepressiva när de är deprimerade är för mig en gåta. Det är ett sjukdomstillstånd ju.

    Kramar till dig. Hoppas tabletterna hjälper dig!

    2014-01-07 | 17:08:34
  • Citrin säger:

    Hoppas det hjälper! Kram <3

    Greta: Det är dock stor skillnad på SSRI och antibiotika. Om man bortser från allergiska reaktioner, som man kan få av typ all medicin, så är det oerhört mycket svårare att på förhand förutspå resultatet av SSRI:s effekt, medan man vet vad antibiotikan kommer leda till. Jag har själv vägrat SSRI vid depression på grund av att jag inte tycker det är värt biverkningarna. Men förstår att det är jättebra för de som det fungerar för t.ex. dig. Hoppas du idag är fri från depressionen! Ville inte skapa debatt, bara påpeka att jag verkligen kan förstå varför man vägrar viss medicinering men inte annan... Finns många olika erfarenheter där ute.

    2014-01-07 | 18:03:01
    Bloggadress: http://nolovestory.wordpress.com
  • Malin Gustavsson säger:

    Det är inget fel att ta till anti-depressiva. Men jag förstår skepsismen mot det!
    Jag var själv där. Och jag började själv äta det för ca en månad sen. Medicinen har börjat ge effekt och jag har inte den hemska ångesten längre, jag gråter inte ens varje dag längre.
    Det har hjälpt mig, hoppas att det hjälper dig också! Kram till dig!

    2014-01-07 | 19:30:53
    Bloggadress: http://hallonsylten.blogg.se/
  • Jools säger:

    Bra! Jag tror det var ett väldigt bra beslut!
    Jag hade inte levt utan de små rackarna.
    Kram

    2014-01-07 | 19:38:50
  • L säger:

    Vill inte heller skapa debatt, men påpeka att de vanliga kända biverkningarna av SSRI-preparat inte är ett likhetstecken med att man som enskild individ upplever alla dessa. En av de viktigaste sakerna med behandlingen är dock uppföljning och utvärdering av behandlingseffekten, något det tyvärr ibland slarvas med i vården. Visst, behandlingen är ofta mer långsiktigt än annan läkemedelsbehandling (ofta minst 6 månader), men behandlingen ska omprövas och börja utsättas om nyttan inte bedöms som större än biverkningsrisken. Det finns en skepsis som delvis är befogad, men i händerna på en erfaren läkare och till rätt patient kan det vara en mycket värdefull medicin. Tycker att du är modig som testar. Fungerar det inte går det att överväga andra läkemedel eller sätta ut preparatet. Tror på dig, och SSRI kan faktiskt vara till stor hjälp för många!

    2014-01-08 | 04:42:57
  • Hanna säger:

    Bra beslut! SSRI fungerar fantastiskt för mig (och jag tillhör de som vägrade länge, länge pga stigmat/allt snack om biverkningar som omger så kallade "lyckopiller"). För de flesta är ju faktiskt biverkningarna övergående. Jag mådde väldigt illa de första två veckorna, men fick ingen ökad ångest. För mig funkar de utmärkt och har förbättrat mitt liv avsevärt. Jag började ta dem när jag blev sjukskriven för utmattningsdepression ("utbränd") men tar dem huvudsakligen mot panikångest nu och kommer nog att göra det resten av mitt liv. I ditt fall är det en kris som utlöst din depression så du kommer med all sannolikhet inte behöva dem för alltid (om du nu är rädd för det). Tabletterna hjälper till att lyfta en ur den djupast avgrunden så man faktiskt ORKAR må bättre och så småningom se framåt. Hoppas de funkar bra för dig!

    2014-01-12 | 12:23:46
Kommentera inlägget här: