Dag 69 Fortsättning
Kategori: Allmänt
Detta förbannade illamående
Jag sitter med en påse redo under skrivbordet. Jag mår illa. Jag mår riktigt, riktigt illa. Vet inte om det är den nya medicinen. Har en liten andningspaus nu när jag skriver det här. För jag får i alla fall såna. Jag har alltid haft lätt för att må illa och jag kan inte räkna hur många gånger han under de här nio åren har kommit som en räddande ängel och stöttat mig hem med en påse i handen. Jag har fallit ihop på jobbet, i skolan och på stan. Och han har kommit varenda gång. Suttit med mig på toaletten, hållit min hand och strukit undan håret ur mitt ansikte.
Han har varit där för mig på alla sätt man kan tänka sig. Kanske det blev för mycket till slut? Kanske han inte orkade med en vardag där allt inte flöt på smärtfritt hela tiden, där solen inte sken varenda dag? Men för mig var det alltid sol. Varje dag med honom var för mig verklig lycka. Det är ingen desperat efterhandskonstruktion, utan det var något jag faktiskt kände. Absolut varenda kväll kröp jag in i hans famn. Det var inte en dag som gick förbi utan att vi somnade i varandras armar. Och jag var så fantastiskt trygg, glad och lycklig.