trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 69 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En fot framför den andra
Läkaren i morse var kall. Robotliknande. Jag var där i tio minuter, sen var det klart. Jag fick utskrivet någon stämningshöjande medicin och fick dessutom en tid hos samtalsterapeut nästa vecka. Var för skärrad för att komma ihåg att fråga om sömntabletter. Gick sen mot jobbet. Helt plötsligt slutade benen att röra sig och jag stod bara still på gatan. Jag stod så i flera minuter. Tänkte att nu, nu går jag sönder på riktigt. Nu lägger kroppen av. Jag försökte tänka på mina 365 dagar. Jag försökte tänka på att ingen vet vad som rör sig i hans huvud. Jag försökte tänka på att ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. Och så fortsatte jag gå. Satte en fot framför den andra tills jag var framme vid kontoret. Och nu sitter jag här. Framför mitt skrivbord. Och jag tänker banne mig klara mig igenom också den här dagen.

Kommentarer

  • Andrea säger:

    Du klarar allt, och mer därtill. Det är stort att du vet om det. Hoppas att du verkligen tror på det också!

    2014-01-07 | 10:20:06
  • Angelica säger:

    Kämpa på! Du klarar den här dagen, och dagen efter det och dagen efter det!

    Har också mina hjärtesorger som jag bär på, men din sorg och sveket du blev utsatt för är bland det hemskaste jag har hört och jag vill bara ge dig en stor stor styrkekram. Tack för att du delar med dig!

    2014-01-07 | 11:01:02
  • Emeli säger:

    Jag tror på dig!❤️

    2014-01-07 | 11:20:18
  • Sarah säger:

    Vill bara ge dig världens största kram, men eftersom jag inte känner dig skickar jag den här istället. <3

    2014-01-07 | 12:04:17
  • O säger:

    Bara fortsätt gå. Ett steg i taget. Ett pyttelitet steg är bättre än inget.
    Kram

    2014-01-07 | 12:06:30
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • Hanna säger:

    Att du säger att du ska klara det visar att du kommer göra det. Låt det ta tid. Men du kommer klara det. Du är banne mig stark!!!!!!!!

    2014-01-07 | 12:33:49
  • Erika säger:

    Klart att du klarar det..!! Vi är så många andra som har gjort det. Självklart kommer du att göra det oxå. Det går sakta.. men det går framåt. Även om det inte känns så. En dag kommer du att bli förvånad. <3 KRAM

    2014-01-07 | 13:28:00
  • Anna säger:

    Jag blir jättestolt över dig! Du fortsatte gå och du kom fram. Ett steg i taget! Bra!!!

    2014-01-07 | 13:37:50
    Bloggadress: http://kanelpinglan.wordpress.com
  • Johanna säger:

    Du klarar denna dag också! Hoppas så mycket att din samtalsterapeut kommer vara bra och förstående!

    2014-01-07 | 13:44:28
  • maja säger:

    heja heja heja heja!!!!!!!!!

    2014-01-07 | 13:49:56
  • Linnea säger:

    Har läst din blogg till och från i en månad nu, och jag satt och funderade på hur du bad om ursäkt till dina läsare för att du upprepar och "ältar" samma känslor. Jag ville mest säga att jag inte upplever det så alls, faktiskt. Jag tycker det finns en synlig utveckling. Men i slutändan så spelar det faktiskt ingen roll vad jag, eller andra tycker. Det är DU som spelar roll dina känslor. Men ville ändå berätta.
    Jag skrev också när jag fick mitt hjärta krossat. Jag fick också stöd från totala främlingar online. Och mig hjälpte det. Framförallt hjälpte det mig när det hade börjat ljusna, för då kunde jag gå tillbaka och se hur långt jag hade kommit. Hur stor skillnad det var från dom där första trevande stegen utan honom.
    Och det blev bättre för mig. Och det kommer det bli för dig också. Även om dom orden inte biter på din smärta nu så ville jag säga det. Stor kram.

    2014-01-07 | 13:51:04
  • Anonym säger:

    Kram till dig! Vi är många på andra sidan bloggen som tänker och hejar på dig!

    2014-01-07 | 13:54:21
  • majsacool.bloggplatsen.se säger:

    Hej!din blogg är fin
    men kan du lägga ut mer bilder

    2014-01-07 | 14:44:45
  • Sandra säger:

    Antar att det var en SSRI medicin läkaren skrev ut, tänk noga över ifall du verkligen vill börja på den. Den kan säkerligen vara till god hjälp med att komma upp ur ditt svarta hål, men det medkommer också flera bieffekter. Och första månaden blir man dessutom vanligen försämrad för att sedan bli bättre, och du kanske inte är i tillstånd att klara den försämringen just nu.

    Många kramar! Du är så inspirerande och stark!

    2014-01-07 | 14:51:17
Kommentera inlägget här: