Mörker

Runt omkring mig är det ständigt ett töcken. Konturerna är suddiga,  ljuden svårdefinierade och intrycken svaga. Min verklighet är den som sker inne i mitt huvud. Där är bilderna knivskarpa, ljuden skärande och varenda tanke orsakar känslomässigt kaos och kollaps.

 

Jag är nära att falla omkull nu. Det mörka har fått ett sånt övertag och håller mig i ett sånt hårt grepp att jag inte ens ser strimmor av ljus längre. Jag försöker ta in alla bra saker jag har runt mig. Klär dem i ord och hoppas att de då ska bli mer verkliga och ha en chans att leta sig in på riktigt. Men de kommer inte in.