trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 71 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Tankarna styr över mig
Jag mår inte så bra. Det finns säkert många av er som tycker att jag borde skriva något annat. Men allt annat vore en lögn. Och jag kan inte ljuga.
 
Jag har nätt och jämnt klarat dagen. Två killar på mitt jobb som jag inte känner särskilt väl la armen om mina axlar idag och frågade hur det var. Det var snällt. Men också ett tecken på att jag inte håller minen så bra längre. 
 
Det sitter en klump i halsen hela tiden som gör det omöjligt att le. Och jag associerar allt med honom. Allt. Jag kan inte föra ett normalt samtal för jag har inga referenser som inte härför sig till honom eller något vi har gjort tillsammans. Så jag sitter tyst.
 
Min hjärna spelar mig ett spratt. Jag vet det. Det behövs nästan ingenting för att jag ska bryta ihop och blicken bli stirrig.  Danmark, polisen,  träning, mat, restauranger, bröllop, barn, fredagsmys. Det spelar nästan ingen roll vad folk pratar om. För jag kopplar allt. Försöker att i tanken gå till bilden av mina systrar för att mota bort honom. Men det är närmast omöjligt. 
 
Jag kan inte styra över mina tankar. Jag önskar att jag kunde det. Jag beundrar dem som kan det. Men jag får bara inte till det.

Kommentarer

  • Amanda säger:

    Fina du, vägen uppåt är inte rak, men en dag kommer det att kännas bättre. Det bara är så. Det är svårt nu att förstå, men jag lovar dig att en dag, helt plötsligt känns det bättre. Fortsätt kämpa. Du klarar det! <3

    2014-01-09 | 20:22:49
  • Ellen säger:

    It's always darkest before the dawn <3 Har inte skrivit här före, men nu; Ge inteinteinteinteinteinte upp!!!!

    2014-01-09 | 20:58:49
  • Josefina säger:

    Jag tycker så synd om dig! Har en tanke: du vet väl att du kan få ökad ångest ett tag innan dina SSRI:s effekt sätter in? En vanlig biverkning. Har du fått något lugnande att ta när det krisar ordentligt? Det är vanligt att få det (behöver inte vara starka mediciner, utan en allergimedicin som verkar lite lugnande=Atarax) tillsammans med sin första omgång SSRI. Önskar dig styrka! Kram Josefina

    2014-01-09 | 21:09:24
  • Kliarochsticks säger:

    Har du berättat på jobbet så att de vet varför du inte mår bra?

    2014-01-09 | 21:15:09
  • Anonym säger:

    http://www.rfsu.se/sv/RFSU-kliniken/Har-du-ont-vid-sex-Vill-du-vara-med-i-en-samtalsgrupp/

    Tänkte att du skulle vara intresserad av detta!!

    2014-01-09 | 21:58:06
  • Irma säger:

    God kväll! Jag vill bara säga tjena från två tjejer som vi börja blogga igen och våran ide för våran blogg är lite mer privata historier om sex, förhållanden, tjejgrejer och massa andra grejer. Vi vill skapa en sida för tjejer där vi kan prata med varan och bara får skriva av oss! Vi hoppas att ni ger våran blogg lite stöd och ideer!
    xxx
    V & I

    2014-01-09 | 22:34:39
    Bloggadress: http://likewonderwomen.blogg.se/
  • Emeli säger:

    Tänk inte på "de kanske tycker att jag bara skriver negativt". Det här är ditt andhål där du kan få lufta dina tankar och få hjälp att bära dem. Skriv allt som du vill få ur dig och strunta i kommentarer om att du ska pigga upp dig. Det är ditt liv och din reaktion på vad som hänt och den reaktionen är rätt för dig tills du sörjt klart. Du får vara hur ledsen du vill (eller måste rättare sagt) Jag läser varje dag och försöker ge en stöttande kommentar ibland för att heja på dig och jag tror det är många andra som gör det samma.
    Stor kram och jag håller tummarna att tabletterna börjar verka bra för dig snart❤️

    2014-01-09 | 22:39:49
  • Malin säger:

    Smärtan du går igenom är inget jag ens önskar min värsta fiende. Har själv gått igenom ett jobbigt break-up och var inte mig själv ordentligt på säkert ett år.

    En blogg som hjälpte otroligt mkt under tiden var "Niotillfem". Vet inte om du läser den men Sandra som skriver bloggen har skrivit så underbart många fina texter om kärlek, både lycklig och olycklig som hjälpte mig igenom min jobbiga period. Bl a har hon skrivit detta inlägg http://rodeo.net/niotillfem/2013/04/att-komma-over-nagon/.

    Och bara så du vet, ingen kan någonsin säga när det är dags att komma över honom. Bara DU kan bestämma det. Låt det ta den tid det tar. Och det blir bättre, tro mig. Många styrkekramar!!

    2014-01-09 | 23:23:13
  • L säger:

    Jag jobbar själv med tankar jag inte vill tänka (av helt annat slag dock) och går regelbundet hos psykolog och hans senaste tips var att låta tankarna komma men att försöka att inte ge dom något värde, ingen etikett, ingenting utan mer försöka rycka på axlarna och tänka "jaha, nu började jag tänka på honom igen.." Och sen försöka gå vidare..
    Kämpa inte mot tankarna för då kommer dom lättare, ungefär som om man ber någon att inte tänka på banan, då kommer man bara tänka på just det..
    Utan acceptera att dom finns men ge dom inget värde, dom är varken bra eller dåliga dom bara finns..

    Jag vet att det låter omöjligt och i början kommer det inte göra någon skillnad i ditt mående men det är träning, träning, träning som gäller..
    Det finns inga genvägar.. Tyvärr

    Lycka till och många kramar till dig

    2014-01-10 | 01:17:27
  • Emma säger:

    Du skriver så otroligt bra. Massa peppande varma tankar till dig. Jag hejar på dig!

    2014-01-10 | 08:00:29
    Bloggadress: http://ellerjo.blogg.se
  • Anonym säger:

    Jag blir så arg, frustrerad och ledsen när jag läser din blogg. Arg för att jag jag kanske själv är avundsjuk på hur du har kunnat ge hela dig själv till ngn, ngt som jag aldrig skulle kunna göra. Men också frustrerad för att man vill bara skaka om dig försöka få dig att förstå att du förtjänar så, så mkt bättre. Det kan vi alla se, utan att vi har en aning om vilka ni är. Och ledsen för att man känner sig maktlös, och inte, just för att man inte vet vem du är, har möjlighet att hjälpa dig.
    Men tjejen, du känns ändå så fruktansvärt stark! Kämpa på!!

    2014-01-10 | 08:39:36
  • Sofie säger:

    Jag tanker att du maste fokusera lite pa, samt ge dig sjalv lite cred, for att du faktiskt har tagit dig igenom 71 dagar nu. Dom dar momentsen nar det bara varit svart svart har ju faktiskt lattat lite efterat.
    Du maste forsoka se att livet ar mer an detta.

    2014-01-10 | 11:17:10
Kommentera inlägget här: