trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 71

Kategori: Allmänt

Sparlåga
Jag är helt tom. Blicken är stirrig och rörelserna långsamma. Det enda jag känner är klumpen i halsen, tryckvågorna i bröstet och illamåendet sakta annalkandes i bakgrunden. Jag orkar inte le. Min kollega frågade mig precis varför jag är så ”grouchy”. Det syns på mig nu. Det går inte att fejka idag. Men jag måste ta mig igenom några timmar till. Har saker jag måste göra idag. Möten att delta i. Jag vet inte hur det ska gå till. Hela jag går på sparlåga just nu. Men jag måste ta mig igenom dagen. Jag måste på något sätt lyckas ta mig igenom den här dagen.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Heja dig! Lycka till med dagen!

    2014-01-09 | 10:04:37
  • P säger:

    Du klarar det! Fokusera bara på en uppgift, ett möte, en fråga i taget.

    Innan du vet ordet av är den här arbetsdagen slut och du ta ett djupt andetag, kanske gå av en hållplats tidigare än vanligt och gå hem i den takt du känner för. Känn styrkan i att du klarat en dag till. Hur mörkt det än känns nu så kommer ljuset. Jag lovar att det gör det. Styrkekramar!

    2014-01-09 | 10:23:56
  • Anna säger:

    Du gör såklart som du vill... men det är kanske dags att du sjukskriver dig ett tag? Får en chans att andas, kanske i någon annan stad med någon du tycker om?

    2014-01-09 | 11:02:02
  • Linnea säger:

    Hej!

    Som du kämpar! Och du gör det bra. Jag tänker som flera andra skrivit att du kanske skulle sjukskriva dig en tid? Nu när du börjat med medicin vore det inte konstigt om du mår sämre några veckor.

    Jag äter själv ssri sedan ett par år. Jag började i samband med en kris (eller många på samma gång egentligen) som ledde till hemsk ångest. Ssri och KBT fick mig på fötter igen. Men jag mådde mycket sämre första två veckorna efter att jag börjat medicinen.

    Fortsätt att ta en dag i taget. Du klarar det här!

    2014-01-09 | 12:29:21
  • Josefin säger:

    Som många andra skriver tycker jag det vore klokt av dig att sjukskriva dig. Gå och prata med din läkare igen och berätta hur det är! Det år ju inte att fungera på jobbet när man mår såhär!

    2014-01-09 | 15:55:19
  • Jennie säger:

    Vill bara krama dig och låta dig få soova en hel natt och vakna upp utan ångest!

    Men jag säger oxå som innan, du måste bort. En veckas solsemester! Jag vet att du inte vill men tvinga dig dit oxh jag lovar, du kommer andas ren luft igen. ❤️

    2014-01-09 | 15:55:45
  • Caroline säger:

    Hej,

    Har läst dina inlägg från början och är så himla ledsen för din skull. Kan inte ens tänka mig hur det känns att få hjärtat utslitet ur kroppen på det sättet. Har du sett det här inlägget som Sandra (niotillfem) har skrivit? http://rodeo.net/niotillfem/2013/04/att-komma-over-nagon/

    Läs gärna igenom hela (vissa punkter är viktigare än andra, till exempel 1,3 7, 8, och 17), och om du inte orkar nu så spara det bland bokmärkerna och läs det om några veckor.

    Kram

    2014-01-09 | 16:38:49
  • Nathalie säger:

    Keep on! Jag bara hoppas att allting kommer bli bättre för dig!

    2014-01-09 | 16:39:05
    Bloggadress: http://slapparnatta.blogg.se
  • Vida säger:

    Hej,

    Jag vet att du tycker att det är jobbigt att få så himla många olika råd. Men ändå så vill jag hjälpa dig med ett. Kanske måste du inte kämpa så jävla mycket, det är inte rättvist att du inte ska få vård och hjälp genom detta. Sjukskriv dig, ta tjänstledigt, du kör på tom motor och du skriver att det inte blir bättre även fast du försökt, fan vad vi sett att du försökt. Och det gäller att du får vård och hjälp, det är inte rättvist att du ska behöva lida dig igenom varenda långsam pulseande sekund och låtsas att du är frisk.

    Önskar dig allt gott.

    2014-01-09 | 20:33:49

Kommentera inlägget här: