trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 72 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Den enda vägen
Jag har kämpat i över fyra månader nu. Jag har trott att om jag bara biter ihop så blir det snart bättre. Jag har tänkt att många andra också mår dåligt, och de klarar sig. Folk har sagt att det är dags att jag rycker upp mig, och då har jag gjort det. Låtsats vara okej och brutit ihop bara när ingen ser.
 
Men nu går det inte mer. Jag kan inte fortsätta så här. Jag kan inte fortsätta vakna med ett tryck över bröstet och en känsla av att inget någonsin kommer att bli bra. En känsla av att jag bara måste överleva. Aldrig bli glad över något och aldrig känna lugn. Det är inte normalt att känna så dag efter dag. Det bryter sakta ned mig bit för bit och det måste få ett slut.
 
Bemötandet på den akutpsykiatrimottagning jag har vänt mig till har varit fantastiskt. De har nu skickat remiss till en vanlig psykiatrimottagning. Till dess ska jag gå hos den psykiatriker jag träffade ikväll. Jag antar att det är bra. Eller nej, det är helt säkert bra. Det är den enda vägen jag kan ta nu. Det är den enda vägen som har en chans att ta mig ur det här. Det är den enda vägen.
 

Kommentarer

  • Fanny säger:

    Det här är bra, väldigt bra, för nu kommer du verkligen få hjälp.

    Och alltså kolla, det som har gjorts mot dig är hemskt. Det dom gjort mot dig är hemskt. Det kanske inte känns som du kommer ta dig ur det hära, men det kommer du. Och när du tagit dig ur det, hur lång tid det än tar, då kommer du vara en så grymt stark person. Starkare än nån jag vet.

    2014-01-10 | 22:01:03
    Bloggadress: http://thewildheart.blogg.se
  • A säger:

    Bästa du!!!!
    Stor kram

    2014-01-10 | 22:05:46
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Klara säger:

    Det kommer bli bra!! <3

    2014-01-10 | 22:30:22
  • Erika säger:

    Så himla bra att du får träffa och prata med en psykolog äntligen. Jag hoppas att det ska ge dig något. Du förtjänar så att få må bra.

    Människor som talar om för en annan person att rycka upp sig kan vara lite speciellt. De menar väl men det gör ont att höra. Vänner som familj som kollegor men det gör ont. Om de är less på att du är nere så kanske de bör ta avstånd ett tag och så får de som orkar hänga kvar finnas där.

    Det blir ju en slags stress och press på energi även där när människor ställer krav på dig som du själv så gärna vill klara men i detta nu är det för jobbigt.

    Jag tycker att det känns trist att människor ber dig att rycka upp dig att det är dags nu. Vem bestämmer det? Är man ledsen så är man och sörjer man något så gör man.

    Jag hoppas det här med psykologen kan få dig att må bättre.

    Många kramar.

    2014-01-10 | 22:33:12
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • rebecca säger:

    Kämpa på fina du. Någon gång vänder det, och då är du starkare. Även om du inte tror eller känner så nu. min vän har varit med om likande saker och var länge inne i mörkret. trodde aldrig det skulle bli bättre. men det blev det. känner inte dig men du verkar vara en otroligt varm person. någon gång vänder det. det gäller bara att kämpa så är du på fötterna igen. ge aldrig upp. Kram

    2014-01-10 | 22:33:38
  • Anonym säger:

    Vi är många som tänker på dig!

    2014-01-10 | 22:47:39
  • anna säger:

    Tror folk på fullaste allvar att du ska vara hel och kommit över en människa som varit en stor del av ditt liv på ynka fyra månader?! Alltså hurrni, FYRA MÅNADER!!!
    Jag var pruttkär i en kille som dumpade skiten ur mig och när fyra månader gått hade jag precis lärt mig äta små små portioner igen och äntligen börjat sova lite mer en två timmar i typ veckan. Att du mår som du gör nu efter ynka fyra månader är inte unikt! När du minst anar det kommer du exempelvis börja notera att du faktiskt "bara tänkt på honom en endaste liten stund idag". Där var jag efter kanske 9 månader minst. Men min erfarenhet är egentligen helt oväsentlig i förhållande till din för det är verkligen individuellt hur lång tid det kommer ta innan man kan börja andas igen, utan ångestklumpen deluxe som gör sig gällande i magtrakten och de kontinuerliga minnesbilderna och paniktankarna.

    Cut yourself some slack, vännen! Din pojkvän och soon to be husband, tatuerade in ditt födelsedatum på sin kropp (alltså ultimat "vi för alltid"-handling), visade inga tecken på kalla fötter, snackade mycket och ofta om ert bröllop, skickade ut bröllopskorten osv, sedan langar han årets fetaste svek och bryr sig inte ens om att förklara sig eller prata ut ordentligt. Pissar ner nio år bara sådär...Klart klart KLART du är förstörd! Klart du behöver ta hjälp på bästa möjliga sätt inför en kris som denna!

    Att fortfarande är något tabubelagt att uppsöka psykhjälp, det kan jag känna får stå för de trångsynta. Att må dåligt mentalt är lika vanligt som en förkylning, så måste vi börja tänka!

    Överjävligt kraftig pussypower-kram till dig <3

    2014-01-10 | 22:51:20
  • Sofia säger:

    Du inget är viktigare än ditt mående. Glöm inte att du är viktig. Förstår att du mår fruktansvärt dåligt, men hoppas du får god hjälp nu. Du har kämpat så tappert och nu är det dags att du får ta emot hjälp. Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver men vill att du ska veta att jag tänker på dig. Stor Kram Sofia

    2014-01-11 | 00:04:07
  • Emeli säger:

    Ta hand om dig❤️
    Kram

    2014-01-11 | 01:25:08
  • Anne säger:

    Jag har, som jag nämnt tidigare, blivit lämnad och bedragen tidigare. Det var dock min kille som fick den hårdaste psykiska smällen av det.. Av sina egna misstag. Han kunde inte hantera ångesten. Jag klarade mig undan lättare.

    Min kille hamnade på akutpsyk, och blev även inlagd på sluten vård. Hans liv bestod av två saker: Ligga och gråta eller skära sig/försöka ta livet av sig.

    Vill bara säga att han mår bra idag. Jättebra. Han jobbar heltid och trivs bra, har funnit ro i livet.

    Du ska bara veta det. Att söka hjälp är första steget, sen går det åt rätt håll. Ta hand om dig!

    2014-01-11 | 02:30:54
  • Vida säger:

    Så himla bra att du får hjälp nu. Och så stark är din integritet att du kan skriva detta, att det inte är normalt att känna som du gör, att du inte förtjänar att mås såhär.

    Allt gott!

    2014-01-11 | 09:10:23
  • Anonym säger:

    Jag är så glad över att du får vård. Så glad och lättad. Du är så fin och stark som berättar så öppet om allt. All kärlek

    2014-01-11 | 11:55:53
  • Annika K säger:

    Så skönt att du fått hjälp.
    Kraaaaaam

    2014-01-11 | 16:35:01

Kommentera inlägget här: