Kategori: Allmänt
♥
Du kommer att överleva... Det är ju bara bra om du får åka in och prata med någon. Kram <3
Ge dig hän och låt dig bli omhändertagen..Du kommer inte att dö! Lyssna på de som vill dig väl! Mamma har rätt=) Lycka till
Du kommer ta dig ur det. Tänker på dig och hoppas ljuset kommer snart <3
Hej,
jag tror du verkligen maste forsoka ga in i en ilska for honom och lamna saknade, eller fa honom att saga att han gatt vidare. Du maste bli arg pa honom och inse att om han har gatt vidare sa kommer du vilja gora samma. Du maste vaga kontakta honom, det ar dags nu. Klart det kommer vara tufft, men det ar en del i processen.
Jag vill inte lata tuff eller grym, men jag vet av erfarenhet att detta hjalpte och pushade mig... Jag gick och romantiserade nagot som inte fanns, speciellt inte i hans huvud. Alla kan saga att det ar slut till dig, men du kommer inte tro nagon forrens han faktiskt berattar de en gang for alla till dig, oga mot oga.
Du kommer visst att klara dig, du ar bara inte van vid sa mycket egentid, du maste hitta substitut till honom som ersatter "ga och handla mat sjalv till att spendera helgerna sjalv"
Du kanske borde boka en week end med tva vanner? Komma bort och se annat, se en plats du aldrig sag med honom, inget kommer paminna om honom.. Du kommer garta och vara nedstamd, men du kommer ha testat nagot nytt utan honom for forsta gangen.
Kanske?
Kampa pa de blir nog battre om ett tag!
Kram
Du klarar det och det är okej att du älskar honom mest av allt... Det går ju inte att bara sudda ut sådär över en natt.. Jag älskade mitt ex väldigt intensivt flera år efter vårt uppbrott men nu ett flertal år senare så älskar jag honom fortfarande, men inte alls på samma liv och död sätt och jag vill heller inte ha tillbaks honom som partner. Men er kärlek är inte slut bara för att ni som par inte längre finns. Ni kommer oavsett framtid ihop eller ej, ha delat kärlek och en del av livet ihop
Bra att du tar hjälp och jag tycker det är bra och modigt av dig att du kan släppa taget och inte plåga och kämpa dig igenom långa arbetsdagar om det inte går längre. Håller tummarna för att du får bra vård och hjälp nu av psykiatrin. Det kommer vända, det kommer bli bättre.
KRAAM
Det är inte så hemskt med psykakuten. Det är faktiskt ganska mysigt när man kommer dit. Man får prata lite med någon som faktiskt lyssnar. Jag skulle rekommendera dig att gå dit. Min kära bror jobbar på psykakuten och han är världens finaste. Det är bara fina människor som jobbar där och som är måna om att hjälpa när man inte orkar själv. Så gå dit. Det är inte hemskt alls. <3
Tycker din mamma har rätt. Tänker inte ge dig några råd angående hur du ska hantera sorgen mer än att det är just det, en sorg. Sorgen har olika faser och ibland kan man behöva hjälp att komma vidare ur en fas man fastnat i.
Åk dit och låt dem hjälpa dig.
Stor kram.
Det låter som att du behöver det. På psyket brukar de inte heller bjuda in folk bara för att det är trevligt. Är man där så är det för att det behövs.
Åh klokt av din mor du måste in och få prata, tror detta handlar om betydligt mkt mer än bara det sorgliga som hänt.Låt folk som kan och jobbar med detta får ta hand om dig DU BEHÖVER DET! KRAMAR!
Snälla du, lyssna på din kloka mamma och få hjälp, ta emot och låt de ta hand om dig! Har läst din blogg några veckor nu, men har aldrig kommenterat, men känner att det kanske, kanske gör skillnad, jag hoppas det åtminstone. Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att bli sviken som du blivit, men vad är det att längta tillbaka till? Han är inte värd dig, med tiden kommer du förstå och kanske träffar en annan, som är så rätt och som förstår hela dig. Tänker på dig ska du veta, och jag är övertygad om att tiden kommer läka de värsta såren, om du bara tillåter det. Försök att få hjälp, älta och gråt hos dem, Du kommer att klara det här! Kram till dig.
Kära fina du. Jag tror verkligen innerligt att bästa som skulle kunna hända är att du får prata med någon, ordentligt, regelbundet. Det du sysslar med genom bloggen skulle kunna påstås vara en form av exponeringsterapi, vilket är helt rimligt att ägna sig åt efter en sådan extrem chock och ett sådant svek som du utsatts för - men exponeringsterapi är i regel beroende av någon som har kontroll och som reglerar exponeringen. Att bara utsätta sig själv för minnena om och om igen utan att ha någon där som fångar upp en KAN vara destruktivt snarare än konstruktivt. Och du förtjänar att byggas upp, inte rivas ner ytterligare.
Kärlek till dig. Det blir bättre. Snart, snart blir det bättre. Tappa inte hoppet.
Du klarar det!!! Du måste klara det!!!
Åk in och få hjälp. Jag vet att du kommer klara detta och du kommer överleva trots att det kanske inte ens känns värt det just nu. Men vi är många som hejar på dig så stjäl lite av vår styrka och kom dig igenom detta.
//jonna d
Åk in!
Ta hjälp att ta dig igenom det här.
tror faktiskt att du behöver det innan du kommer alldeles för djupt ner.
Och du, det är starkt att ta hjälp.
Inget du ska skämmas över.
krasaaaaaam
Ta all hjälp du kan få. Det gjorde jag och det är bra hjälp.
Stor kram till dig
Så orolig jag blir för när jag läser detta :/ Jag känner dig ju inte alls, har bara följt din blogg sedan starten, men ditt öde berör mig så...
Det är inte fel att be om hjälp. Ibland sjunker man så djupt att man bara inte kan ta sig upp utan hjälp. Det är inte ditt fel, du hade inte kunnat göra något annorlunda, och jag tror det är vanligt att det kommer bakslag som det här.
Ta emot den hjälp som finns, de kan sådana här saker. Under tiden så finns vi här, dina läsare som hejar och peppar dig genom cyberrymden. Du fixar det här, även om vägen är lång och krokig.
Klicka in på min blogg för att läsa om min vardag samt en massa bilder! :)
hoppas allt går bra för dig och att du känner att du får hjälp. Det märks att du kämpar så jättehårt och det kanske vore skönt för dig att få bli omhändertagen och det kanske skulle få dig att slappna av. hoppas du tillåter dig själv att göra det och får lite vila. kram på dig<3
Lyssna på din mamma, mammor vet alltid bäst! kram
