trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 73 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Trött men okej
Jag är så trött. Har legat i soffan i flera timmar idag. Det känns som att jag har blivit slagen hårt i huvudet. Jag tappar konstant balansen och rör mig i slow motion. Så fort jag får chansen sluter jag ögonen. Sluter ögonen och försöker få stopp på galenskapen. Galenskapen som får mig att tro att det som har hänt inte är verkligt, att jag lever i en dröm som jag snart kommer att vakna upp ifrån. 
 
För att han är min och jag är hans, det är jag helt övertygad om så länge jag är i det drömlika tillstånd, där mittemellan sömn och vakenhet, som jag så ofta befinner mig i. Inte förrän kroppen har vaknat ordentligt tränger sig sanningen på. Den brutala sanningen vräker ut sig och sätter sig i mina luftrör. Jävla helvetessanning. Jag är så trött på den här verkligheten.
 
Jag är så trött men ikväll samlar jag desperat ihop varenda gnutta kraft jag har. Pappa har ytterligare en födelsedagsmiddag. Och jag tänker äta mat som jag normalt sett älskar och låta mig uppslukas av de andras samtal. Jag tänker se till att kvällen blir okej. För jag behöver en okej kväll.

Kommentarer

  • Madde säger:

    Jag brukar sällan läsa bloggar, men jag läser din varje dag, flera gånger om dagen. Din smärta gör fysiskt ont i mig, för jag vet så väl vad du går igenom. Jag vet hur ont det kan göra, hur ofantligt ont det gör. Jag har ingen tröst att ge, inga ord som kan lindra din smärta. Jag hoppas innerligt att du blir hjälpt av de mediciner som du har fått, och de samtal du får med din psykolog.
    Men jag vet också, när jag själv var där och aldrig skulle ta mig upp, att just den känslan du har inför kvällens middag, är precis den känslan jag hade när allt vände för mig. Att jag skulle få en okej kväll.
    Det tar tid, och det måste få ta tid. Det som är så bra med tiden är att den aldrig stannar, hur ont varje sekund än gör så fortsätter tiden attgå. Och för varje sekund så kommer du en sekund närmare att må bra igen. För det kommer du att göra, jag lovar.
    Ingen kan veta om hur lång tid, men du kommer att vakna en dag och känna att det ändå är en okej morgon, och att det blir en okej dag. Sen kommer du vakna och känna att det är en bra morgon, och att det blir en bra dag.
    Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra, något jag kunde säga som inte låter banalt och som inte ens lindrar lite grann. Men det finns det inte, och jag är ledsen för det.
    Kan jag göra något? Minsta lilla? Vill du fika och prata med någon utomstående? Ta ett glas vin och gråta tillsammans?
    All styrka, och lycka.
    M

    2014-01-11 | 20:05:10
  • Peronlig utveckling säger:

    Hoppas verkligen du tar hjälp utifrån. Det är det bästa man kan göra! Man blir så stark av det!

    Du klarar det där ska du se!

    Kika gärna in hos mig för lite personlig utveckling och inspiration om framgångsfrågor.

    Massor av kramar!
    Therese Sundström

    2014-01-11 | 20:59:00
    Bloggadress: http://theresesundstrom.blogg.se/
  • A säger:

    Stor kram ❤️❤️

    2014-01-11 | 21:25:18
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Ellen säger:

    Tänk ändå vilket stort steg att du kan känna att det är okej. Hoppas du haft en trevlig kväll och fått lite andrum.

    Kraaam och sov så gott

    2014-01-11 | 21:29:42
  • Erika säger:

    Du gör det så himla bra varje dag, du är en riktig kämpe i mina ögon. Jag har själv lite att ta itu med och har haft det ett tag men när jag ser att du kämpar varje dag så kämpar jag också.

    Du är stark och det kanske låter klyschigt och vi skriver det ofta men du aldrig riktigt känner det. Men styrkan finns i dig verkligen och jag beundras av dig.

    Man får vara ledsen och känna som du gör det är sjukt jobbigt och man orkar inte men att du tar den här kvällen och bestämmer att den ska bli okej, maten ska smaka gott. Det gör du så himla bra.

    Många kramar.

    2014-01-11 | 22:54:14
    Bloggadress: http://rabarberkalas.se
  • A. säger:

    Förstår verkligen att du är trött på den här verkligheten. Jag har själv vart där. Därför vet jag också att det bara är du själv som kan ändra den. Missförstå mig inte, jag menar inte att det är ditt eget fel eller så. Jag blir bara alldeles matt av att läsa hur dåligt du mår och att vi är så många som bryr oss men inte riktigt kan göra något. Det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag sover är att gå in här, och jag känner verkligen din smärta. Jag önskar vi alla som läser kunde ta en del av den och hjälpa dig bära den. JAG känner mig hjälplös. Jag hoppas verkligen att du får all den hjälp du behöver och att du snart snart ska känna dig liite bättre. Du förtjänar verkligen det!

    2014-01-11 | 23:22:11
  • Anonym säger:

    Hört att allt detta enbart är påhittat av ngn wannabe-författare... Och med tanke på hur mkt du skiver ut, så känns det som om det enbart skulle vara en person som hittar på ngt sådant här som skulle våga skriva så mkt detaljer, för annars skulle ju alla veta vilka ni är.

    2014-01-12 | 02:15:59
  • Anonym säger:

    Detta är inte påhittat. Vet vilka dessa är o har deras Facebook osv. Sluta vara så okänslig.

    2014-01-12 | 08:05:54
  • Sofie säger:

    Jag har också hört att allt detta är påhittat.

    2014-01-12 | 09:06:01
  • Anonym säger:

    Men ge er. Denna människa finns på riktigt. Både S och M finns. De han gjort mot henne är förjävligt så msn önskar att de var påhittat. Så snälla, lämna S blogg i fred om ni inte tror att detta är sant.

    2014-01-12 | 10:31:19
  • Rebecka säger:

    Jag undrar om du någon gång stöt på ditt ex efter det tog slut? Om du själv vill det eller undviker honom för att slippa smärtan när du ser honom?

    2014-01-12 | 13:08:18
  • Alice Parris säger:

    Du har verkligen talang för skrivande, griper verkligen tag i läsaren och vill säga att du är stark!

    2014-01-12 | 13:16:17
    Bloggadress: http://aliceparris.devote.se
  • Linnea säger:

    Har läst din blogg från början och verkligen känt din smärta och varit så lättad över att jag inte var i samma situation utan hade en pojkvän som älskade mig. Men så inatt droppade han bomben.. Han är inte kär längre.. Hela min värld har rasat samman och jag kan liksom inte få nåt grepp om det verkligen har hänt, känns så surrealistiskt.. Det första jag gjorde när han berättade var att gå in på toaletten och spy, blev så jävla illamående. Så fort jag ens tänker på honom och livet hade men inte längre kommer ha så sköljer en våg av illamående över mig.. Fått springa till toaletten lite då och då under natten och dagen.. Känns lite upplyftande att du klarat 4 månader dock, känns som jag inte ens kommer klara en dag.

    Svar: Linnea. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har inga upplyftande ord för det är ett helvete. Det enda jag ärligt kan säga har hjälpt mig är tanken om att ingen vet vad som händer i framtiden. Håll fast vid det om du inte hittar något annat att hålla i. Många många kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-12 | 13:41:19
  • Emilia säger:

    Här kommer ett helt random advice: Magnesiumtabletter. När man har ångest förbrukar kroppen stora mängder magnesium och det kan göra att man känner sig ur balans och rent av får ännu mer ångest. Jag äter 3x den dagliga rekommenderade mängden av magnesiumkosttillskott från apoteket, utöver mina antidepressiva. Jag går inte igenom en kris som du gör men jag lider av fruktansvärd ångest och magnesiumtabletterna hjälper faktiskt lite. Sorry för konstiga råd men jag vill bara att du ska bli tipsad om ALLT som kanske kan hjälpa. Dina ord gör så ont i mig och du förtjänar inte att må dåligt. Stor kram <3

    2014-01-13 | 01:57:20
Kommentera inlägget här: