trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 75

Kategori: Allmänt

Låt mig bara försvinna
Jag är tom men samtidigt överfull. Jag vill få ut saker men samtidigt aldrig någonsin sätta tankarna på pränt. Jag har ett behov av att berätta men samtidigt vill jag bara glömma. Jag är så trött men samtidigt uppfylld av en dunkande ångest. Allting sliter och drar i mig så ursinnigt just nu att det känns som att jag ska gå sönder när som helst.

Jag har med hjälp av en sömntablett sovit sex timmar i sträck i natt. Somnade under ett avsnitt av en serie som jag tittade på med en syster i min säng. Det är det bästa, när jag får somna samtidigt som någon annan är nära. När jag slipper omringas av ensamheten. I övrigt har jag inget upplyftande att skriva. Jag har som vanligt andan i halsen och kan inte stänga ute honom ens för en sekund. Jag har i princip inget att göra på jobbet, vilket innebär att det är omöjligt att fylla hjärnan med annat än panik.

Panik, panik, panik. Panik över att mitt liv är borta. Panik över att hans handlingar har förstört oss för all framtid. Panik över att jag aldrig ska få chansen att reparera. Panik över att jag inte vill leva utan honom. Inte ens lite. Jag vill bara försvinna ut i intet. Försvinna och slippa ha så ont. Slippa sakna. Slippa älska. Jag är inte stark nog för det här. Jag är inte stark nog för att fortsätta utan honom.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Du ÄR stark, och du kommer att klara det. Även om det inte känns så nu. Den sorg du känner nu, det är priset du betalar för att du har älskat. Du kommer att klara det.

    2014-01-13 | 11:05:03
  • Jessie-Lou säger:

    Modigt av dig att våga skriva om det här; om så oerhört stark hjärtesorg. Och visst är du stark nog, du kämpar ju just nu, eller hur? Att våga känna sorgen, möta den, acceptera den och kämpa vidare är något av de tuffaste och modigaste man kan göra.
    Du kommer att klara det här, visst kommer du det. Bara fortsätt vara modig.

    Själv kämpar jag just nu med en depression, utmattning och grova sömnproblem. Driver en blogg full av färg och lite visdom mellan skämteriet. Och vet hur det är att inte vilja leva längre. Men också hur det är att resa sig ur smutsen och L E V A!

    2014-01-13 | 11:17:06
    Bloggadress: http://jessielou.blogg.se
  • Sarah säger:

    Har du testat om träning kan ge lite utlopp för dina känslor? <3
    Jag var med om något hemskt för ett par år sedan och när jag är på gymmet kan jag få ut min ilska och sorg. Känner mig alltid mycket lugnare efteråt. Så det är ett tips.

    2014-01-13 | 11:31:21
  • Johanna säger:

    Du är så jävla stark! Du har nu överlevt 75 dagar, det i sig är helt otroligt. Dessutom vad skönt att du klarade sova i 6 timmar i följd, säkert jättebra för dig!

    Om du har tid att fylla kommer här lite bra idéer.
    * Ta med en syster eller två (eller en vän) på ett riktigt hårt träningspass förslagsvid kickbox, boxersice eller kanske något lungnare yoga typ? Eller en joggingtur.
    * Åk pluka!
    * Bygg en snögubbe!
    * Gå på skogspromenad, gör brasa och grilla korv!
    * Titta på en ny tv-serie. Mina bästa icke-kärleksserier är Criminal Minds och NCIS, enjoy! Börja från början!
    * Gör det lilla du har på jobbet perfekt och klart så att du kan stryka det från att-göra-listan.
    * Bli en guldstjärna på kontoret, hjälp någon som har mycket att göra!

    Ta tre djupa andetag, du klarar den här dagen också!

    2014-01-13 | 11:34:29
  • biggeros säger:

    Livet är inte så glamoröst som man ibland tror. Alla kommer i svackor och tror inte att det går att lösa. Det kommer att ta tid. När du känner dig så pass stark att du kan ta nya tag så bara go for it! Ta alla chanser och börja om från början igen. Du kommer att fixa det här med, styrkekram

    2014-01-13 | 11:52:45
    Bloggadress: http://biggeros.blogg.se
  • Anna säger:

    Jag tycker ändå det är positivt att det första du nämner är paniken över att ditt liv är borta. Det är ju helt normalt att känna sig panikslagen över att det man kände till inte längre finns kvar. Och att ta reda på vem man är, vad man vill göra och att utforma livet som man vill, det tar tid!

    2014-01-13 | 11:56:13
  • Linnea säger:

    Överlevnadsinstinkten är det starkaste vi har. Du kommer att överleva, du är stark. Det kommer vara hårt som tusan och kännas som ett pyttesteg fram och sen mil efter mil tillbaka. Och du kommer att sakna honom. Så klart du kommer göra det, men du kommer må bättre till slut. Även om saknaden hänger kvar så kommer du må bättre.
    Var inte för hård mot dig själv. Fokusera på att andas och ta en timma, en dag i taget. För mig slog det "värsta" bakslaget till 6 månader efter att det tog slut. Jag vet redo att ge upp då, men kämpade på, på något sätt. Och det gick till slut.
    Kramar.

    2014-01-13 | 12:15:03
  • Malin säger:

    Jag tänker inte säga att jag förstår, för det tror jag inte går om man inte varit där själv. Men, Du är starkare än du känner dig. Det är en stor styrka bara att öppna sig så som du gör här. Jag hoppas och tror att du kommer gå starkare ur det här, tids nog. Kram

    2014-01-13 | 13:36:36
    Bloggadress: http://mdanckwardt.blogg.se
  • Jennifer säger:

    Åh jag blir frustrerad för din skull, att dina tankar bara går åt honom och att ditt liv är förstört. Jag vet att jag inte kan fö dig att tänka på annat men jag skulle ändå vilja tipsa dig att skriva ner några saker du är tacksam för i livet och fokusera på dom, läs dom varja morgon och varje kväll och, även om det bara är för några minuter, tänk på dom sakerna som något att vara glad för. Sen nästa vecka försöker du komma på nya saker du är tacksam och vill leva för. Dela gärna med dig i blogginlägg om du vill. Tex:
    Dina systrar som tar hand om dig och får dig på bättre humör
    Dina vänner som stöttar dig
    Din hund som vill ha din närhet
    Att du har tillgång till god mat, tak över huvudet, varm dusch etc som många andra i världen inte har
    Du har ett jobb där du kan utvecklas och stimuleras
    Kanske någon tv-serie som får dig på andra tankar för en stund

    Kram!

    2014-01-13 | 15:10:54
  • A säger:

    Jo, det är du! Även om du inte känner det nu.
    Man är stark, viljan till att inte ge upp har du ju!
    Stor kram ❤️❤️

    2014-01-13 | 15:16:56
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Theresia Eriksson säger:

    Hej!
    Ville först ge dig en virtuell kram, jag har följt din blogg länge nu men det finns fortfarande några saker som jag undrar över.

    Hur ser du på framtiden, Vart vill du vara om en månad? Ett år? En vecka? Hur tror du att du kommer må när du tagit dig genom det här svåra? Vad kommer du tänka? Vad kommer du älska att göra? Skulle vara otroligt intressant att höra om hur du ser på framtiden och kanske ägna ett inlägg åt att skriva om hur du vill må och känna! Hur ser den perfekta framtiden ut för dig?

    Hoppas du mår bättre, vi finns här för dig!

    2014-01-13 | 16:08:40
    Bloggadress: http://greenscreen.blogg.se/
  • S säger:

    Jag har följt dig från allra första början men har inte kommenterat för det är så många fina människor här som peppar dig och säger så bra saker ändå.

    Men jag vill att du ska veta att jag var du för fem år sedan. Befann mig i något som jag inte skulle vilja önska min värsta fiende. Och när jag tänker tillbaka så finns det nog mycket jag har förträngt från den tiden. Men mycket kommer jag också ihåg. Som att det tex inte fanns något som kunde lindra, inte ens för en sekund. Smärtan var konstant och paniken var total och allt man ville var att ha tillbaka livet med honom.

    När jag tänker tillbaka på när jag var det där tomma skalet. När jag kände smärtan och trodde på allvar att nu dör jag. När jag vaknade om nätterna pga mardrömmar och såg honom framför mig och ångesten vällde över mig. När tårarna bara rann hejdlöst så att huvudet dunkade och kinderna sved. När man helt oförstående ser hur världen rullar på som vanligt när man själv befinner sig i ett vakuumfyllt mörker och känner sig som en levande död.

    Förstod inte det då. Men det är att överleva. Jag trodde jag kunde leva men det visade sig vara fel. Först behövde jag överleva.



    2014-01-13 | 16:55:27
  • Anne säger:

    Blir så ledsen av att någon har gjort såhär mot dig - orsakat sån smärta hos dig. :( Att en enda liten människa kan påverka en annan människa så mycket, göra så mycket smärta.. Önskar jag kunde ta all glädje han har i sitt liv (vilket inte lär vara så mycket, but still) och ge det till dig istället. DU förtjänar det! För INGEN förtjänar att må så dåligt som du gör nu. (Nåja, nästan ingen).

    2014-01-13 | 18:52:43
  • Anonym säger:

    Tänk på att det faktiskt är han som gjort dig såhär svag, du klarar dig bättre utan honom <3

    2014-01-13 | 20:00:18
  • Linnea säger:

    Jag blir arg när folk säger att jag är stark, att jag klarar det här, att jag är starkare än jag tror, för det är jag inte. Man känner sig allt annat än stark, det enda man gör är att på något sätt försöka ta sig igenom dagen och bara överleva. Det känns inte starkt nånstans, men antar att det är starkt att bara överleva, även om det inte känns så. Det enda jag lever på är att tanken att nångång i framtiden så kommer jag förhoppningsvis kunna blicka tillbaka på det här och tänka att varför oroade jag mig så mycket, allt slutade ju bra, jag blev lycklig igen. Försöker tänka att så många har upplevt det här innan mig och tagit sig igenom det och kommit ut på andra sidan och faktiskt mått bättre. Får panik över att veta att jag kommer känna såhär lääänge men det är bara att försöka låta dagarna rulla förbi och försöka tänka att varje dag för mig närmare mot att bli lycklig igen, även om det enda man kan se är ett stort svart mörker.

    2014-01-13 | 20:44:27
  • Linnea säger:

    En som ger mig mycket motivation är min låtsaspappa, han har varit med om så mycket sorg och hjärtekross. Mamman till hans barn bestämde sig för att ta livet av sig och hoppade framför tåget och lämnade honom ensam med en 12årig son. Han grät i ett år men så småningom lyckades han komma över det och träffade en ny kvinna som han fick 2 barn till med, men så en dag när han står på jobbet så får han ett sms, hon lämnar honom och har packat ihop sina grejer och tar barnen med sig. Krossad igen. Men han lyckades ta sig upp igen och idag är han lyckligare än nånsin tillsammans med en ny kvinna. Kan han så kan jag känner jag.

    2014-01-13 | 20:53:00
  • Linnea säger:

    En som ger mig mycket motivation är min låtsaspappa, han har varit med om så mycket sorg och hjärtekross. Mamman till hans barn bestämde sig för att ta livet av sig och hoppade framför tåget och lämnade honom ensam med en 12årig son. Han grät i ett år men så småningom lyckades han komma över det och träffade en ny kvinna som han fick 2 barn till med, men så en dag när han står på jobbet så får han ett sms, hon lämnar honom och har packat ihop sina grejer och tar barnen med sig. Krossad igen. Men han lyckades ta sig upp igen och idag är han lyckligare än nånsin tillsammans med en ny kvinna. Kan han så kan jag känner jag.

    2014-01-13 | 20:53:02
Kommentera inlägget här: