trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 77 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Känslor
Jag vet att det jag gör just nu inte hjälper mig. Jag vet att inget gott kan komma ur att gräva ner mig så här. Jag vet att det är pinsamt hur dåligt jag mår trots att jag har så många saker i livet att vara tacksam över. Men det är som att något har tagit besittning över mig. Jag kan inte längre tänka och agera logiskt. Jag har egentligen alltid varit en känslomänniska och jag har haft svårt att bortse från vad jag känner och agera helt rationellt i alla situationer. Mina känslor har alltid fått ta en stor plats i mitt liv. Men så här. Att de så här ursinningslöst tar över hela mig, det har jag svårt att hantera. Jag vill inget hellre än att skaffa mig skygglappar och bara köra på som en maskin. Slippa känna allt så intensivt hela tiden. För mina känslor är outhärdliga. Och de bryter ned mig bit för bit. Förut kunde jag uppskatta att jag var en känslomänniska. För på samma sätt som jag ibland kunde falla ganska djupt på grund av ledsamheter, kunde bra saker få mig att känna absolut total lycka och glädje. Nu avskyr jag mina känslor. De gör mig inget gott alls. Jag önskar så att de bara kunde försvinna.

Kommentarer

  • sofie säger:

    Hsp? (om du inte vet, googla det..) kanske kan hjälpa på nåt vis att veta att det är det du "har" och jobba vidare med dig själv utifrån det. Kanske därför detta svek drabbade dig så mycket hårdare än vad det kanske hade gjort en annan..

    2014-01-15 | 17:35:53
  • Johanna säger:

    Det här med att vara en känslomänniska känner jag igen mig så fruktansvärt i. Jag styrs också så fruktansvärt mycket hur jag och de folk jag bryr mig om mår. Det här med att stänga av och hitta fokus kan vara fruktansvärt svårt.

    Det är så sjukt svårt att ge råd till någon man inte känner bra men om du tror att det kan fungera för dig har jag några saker som är bra för mig. Några har jag säkert redan sagt inser jag.

    * Att skapa sig/ha en fristad som är bort från det som är jobbigt. Att på något sätt dela upp sitt liv så att man kan gå upp i en annan del om något är fel eller jobbigt i en del. Inte för att glömma eller ignorera, utan för att få chansen att andas, få perspektiv och faktiskt inte gräva ner sig. Det kan vara hobby, bästa tjejkompis, ens kärlek, ens jobb, ens familj. Flera olika fristäder.

    * Aktivt göra allt för att skapa rutiner och leva som att allt var okej. Att gå upp, att äta, jobba, umgås. Svårt och en verklig balansgång för man måste få känna också.

    * Att inte hålla allt inne. Det kan vara en psykolog, kurator eller bara någon i din närhet du litar på. Visst kan man vara stark, ta skiten och härda men man måste få ventilera.

    * Göra en plan, en strukturerad GENOMFÖRBAR plan som man försöker följa men inte behöver följa till punkt och pricka.

    Du kommer klara det här, det är fördjävligt och jobbigt och läskigt och så många andra jobbiga ord och känslor på en gång. Men nu är du på dag 77, snart har du klara 100 dagar. Hundra jävla dagar, det är helt sjukt bra gjort. Du lever, du jobbar, du anstränger dig.

    2014-01-15 | 18:42:39
  • Den övergivna säger:

    Du ställer så höga krav på dig själv. Gör inte det. Du rackar ner på dig själv. Kanske tror du att du inte är värd att älskas eftersom han inte älskar dig.

    Du gräver ner dig för att din kropp behöver det just nu. Låt kroppen få ta över. Ibland vill den ligga i sängen med neddragna gardiner. Då gör den det för att den behöver det.

    Ditt tillstånd är inte konstant. Inget tillstånd är konstant. Det gäller bara att lära sig att härda ut.

    2014-01-15 | 20:58:04
Kommentera inlägget här: