trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 83

Kategori: Allmänt

Andras lyckliga relationer
Jag har en kollega på jobbet som jag ofta äter lunch med. Mina favoritluncher är när det är bara hon och jag. Inte för att jag inte gillar de andra, utan för att jag tycker att det är lättare att prata med en person i taget. Och denna kollega är bäst. Hon är alltid pålitlig och dessutom en frisk fläkt. Jag har sagt till henne att jag inte riktigt klarar av dessa evinnerliga samtal om bröllop och barn som mina andra kollegor är experter på. Men jag behöver aldrig oroa mig när jag pratar med henne. Hon har alltid starka åsikter om allt mellan himmel och jord och även om jag redan förut uppskattade hennes sällskap, uppskattar jag det än mer nu. I jämförelse med andra samtal jag tvingas delta i där jag till slut står apatisk med tom blick utan att säga ett ord, är det endast några få gånger jag blir påmind och ledsen när jag pratar med henne. Jag vet inte om det är det hon pratar om i sig eller sättet hon gör det på. Men det är något med henne som gör att det känns fel att vara ledsen. Det är bra. Att ha henne som kollega. Även om hon, liksom varenda kotte på mitt jobb, är gift eller åtminstone sambo sen hundra år tillbaka, får jag inte ensamheten upptryckt i ansiktet som så ofta är fallet i konversationer med andra kollegor. Det är inte det att jag inte unnar andra lyckliga relationer, för det gör jag verkligen, men jag tror att det är oundvikligt att som lämnad inte känna att det är jobbigt när andra pratar om sina lyckliga relationer. Jag vill alla mina vänner väl, men ibland blir jag tokig av att nästan varenda en har en kärleksfull respektive som verkar älska dem över allt annat. Det går inte att förklara på annat sätt än att ensamheten känns mindre påtaglig när andra i min närhet också är ensamma. Det är lite hemskt, men sant.

Kommentarer

  • Malin säger:

    Det är helt sant det du skriver. Jag har varit ofrivilligt singel i snart 8år, alltid med en längtan att bli älskad som jag ser mina vänner blir. Det kom till den punkt då jag undvek de som hade förhållanden och det var då jag själv tog hjälp, för man vill inte vara den som är bitter. För hur hemsk det än låter så mår man lite bättre av att inte veta hur lyckliga alla andra är..

    2014-01-21 | 16:02:16
  • Linnea säger:

    Vet du, jag kände samma sak. Länge, dessutom. Undvek att fråga mina vänner/syskon om deras partners, blev nästan lite glad när jag fick höra om problem som dom hade i förhållandet osv. Det kanske låter hemskt illa men jag tror det är helt naturligt, man kan inte vara lycklig för alla andras skull hela jäkla tiden. KRAM.

    2014-01-21 | 16:45:05
  • Elly säger:

    Känner igen mig så väl. Jag har alltid delat alla mina vänners glädje, verkligen varit så genuint lycklig för deras skull. Men den dagen jag låg i sängen och plågades av flashbacks, och min bästa vän ringde för att tala om att hon precis förlovat sig - så kunde jag inte annat än att brista ut i gråt. Hur fel det än var av mig.

    2014-01-21 | 17:08:26
    Bloggadress: http://sedatives.blogg.se
  • agnes säger:

    känner igen mig! ibland längtar jag jättemycket efter en pojkvän och i mina bittraste stunder kan jag nästan hoppas att det ska slut mellan mina kompisar och deras killar.... inget man är stolt över men det är rätt mänskligt <3

    2014-01-21 | 17:58:57
  • O säger:

    Jag tror inte att alla är så jävla lyckliga som dom säger. Dagens uppkopplade samhälle med bilder när man har det bra eller ätit något gott eller gör något roligt håller på att gå till överdrift. Alla har problem men inte många vågar erkänna det. För då blir det inte många likes.
    Kram

    2014-01-21 | 22:04:34
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • C säger:

    Och ännu värre blir det när deras samtal om bröllop och barn plötsligt börjar involvera en själv, fast på ett smärtsamt sätt, som en kniv som rör runt i ett öppet sår. När bröllop-och-barn-personerna frågar en om det inte är stressigt och jobbigt att vara singel, och om en har funderat något på det här med "barn och sånt". Då är det tur att ha en sådan kollega eller vän. Det har jag och jag är glad att du också har det.

    2014-01-21 | 23:52:23

Kommentera inlägget här: