trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 84

Kategori: Allmänt

Gråt och kollaps
Ni vet den där obehagliga känslan av att vara uppeldad som jag beskrev igår. Den visade sig innebära helvetet. Jag fick något jäkla sms från hans mamma igår kväll. Helt självförvållat för jag hade tidigare skrivit någonting i stil med att jag inte förstod hur han bara kunde kasta bort mig, hur han kunde gå vidare med henne som ingenting. Och då fick jag givetvis ett svar. Ett svar som gick ut på att det inte alls är så lätt för honom. Att han är jätteledsen för att det har blivit som det blivit. Och dessutom en liten mening om att han minsann aldrig pratar illa om mig. Den där typen av sms får mig att fullständigt tappa det. För ingen kan rakryggat säga så när han fortsätter att göra det han gör. När han fortsätter att leva med henne. När han inte ens försöker be om ursäkt eller förklara sig. Ja, hon är hans mamma, jag vet det. Och jag borde vid det här laget veta att den där typen av diskussioner inte leder till någonting positivt för mig. Jag borde veta det.
 
Jag föll i alla fall ihop till en liten pöl inne på badrumsgolvet. Försökte stänga in mig men gråten hördes upp till min syster och mamma. Mamma, som jag egentligen aldrig har varit nära på det sättet, tröstade mig som om jag vore ett litet barn. Strök mig över huvudet och sa åt mig att andas. Jag klarar mig inte själv. Jag är på riktigt rädd för vad jag skulle göra om jag lämnades ensam i såna där stunder. Det är fruktansvärt obehagligt hur långt ner i sörjan jag har hamnat. Och det är fruktansvärt att den personen, vars handlingar har satt mig där, gömmer sig bakom sin mamma genom att berätta för henne hur ledsen han är "för att det har blivit som det har blivit". Världens sämsta jävla ursäkt om ni frågar mig. Och det bästa - "han pratar aldrig illa om mig" - nej, men det var ju nobelt av honom. Särskilt när jag inte har gjort honom ett jävla dugg mer än att älska honom mer än livet självt. Det var ju fantastiskt nobelt av honom får jag säga.

Kommentarer

  • Emma säger:

    <3
    Bloggkompiskärlek.

    2014-01-22 | 18:07:34
  • Klara säger:

    ALLTSÅ så jävla feg han är! Varför kan han inte säga det där själv till dig? Varför måste du få höra det via hans mamma? Shit, snacka om att inte kunna stå för det man gör, - så fegt! Jag tror att han skäms. Det borde han verkligen göra! Jag hoppas att det här sveket kommer haunta honom hela livet! Det är sällan jag önskar personer illa, men han förtjänar det!

    2014-01-22 | 18:25:47
  • Anne säger:

    FY FAN vad bra skrivet! Förstår dig till 100%. Han är en sån jävla liten människa.. Ursäkta att jag säger så om personen du älskar, men jag kan inte hålla det inne längre.. Vilket jävla praktarsle... Att han inte ens verkar känna nåt behov att prata med dig, förklara sig. Omänskligt....

    2014-01-22 | 19:00:54
  • Anna säger:

    Va arg! Du har all rätt att vara så jävla arg på det han gjort mot dig och hur han behandlat dig efter!!

    2014-01-22 | 19:16:00
  • Sarah säger:

    Alltså, han är ju så jävla vidrig och feg. Vet inte om jag blir mest arg på han eller hans mamma. JA, det är hennes son det handlar om men hon måste vara SÅ JÄVLA BLIND om hon inte inser hur äckligt han har betett sig.

    2014-01-22 | 19:28:36
  • Svanka säger:

    Älskar din ilska!
    Den är så välkommen att färga din värd ett par ögonblick

    2014-01-22 | 19:32:38
    Bloggadress: http://svanka.blogspot.com
  • Johanna säger:

    Det bästa med den här texten är din ilska i slutet! Det är det absolut bästa! För ingen förtjänar att bli behandlad på det sättet och det är självklart att hans mamma älskar honom villkorslöst. Men det är fegt av honom att bete sig på sättet han har gjort, det är vidrigt att behandla dig dåligt men det är så fegt att jag nästan exploderar att han inte kan möta dig in din förtvivlan och svara på dina frågor efteråt. Det förtjänar ingen.

    När du kommer ur det här och ut på andra sidan, för ja det kommer hända, kommer du vara tusen gånger starkare. Ta vara på ilskan, att vara arg, kasta saker, boxas och skrika ut allt tror jag skulle göra dig gott. Om inte annat är det i allafall ett avbrott från hur du har mått nu.

    All styrka och kärlek till dig!

    2014-01-22 | 19:52:24
  • Hannah säger:

    Fy fucking faan för hans överjävligt äckliga beteende. Kräks.

    2014-01-22 | 20:24:12
  • Ellinor säger:

    Bra med ilska! Bli arg, bli galet förbannad. Att ilskan kommer är kanske ett tecken på att du börjar närma dig nästa steg i din situation. Först är det hjälplösheten, och sen kommer ilskan som, efter att läst hela din blogg på en dag, du har mer än rätt till.

    Kämpa på! Jag tycker du är stark som kämpar, på alla sätt du bara kan. Oavsett om det handlar om småsaker utifrån så är det bara hur det känns för dig som räknas.

    Kramar från en som önskar detta aldrig hänt dig

    2014-01-22 | 20:26:28
  • A säger:

    Nu går du in i den arga fasen! Bra!
    Snart är du på andra sidan. Den fina sidan utan honom och du kommer dit!
    Stor kram

    2014-01-22 | 21:30:25
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Elin säger:

    Usch, fy fan för sådana människor. Dina inlägg hjälper mig att gå igenom i princip samma sak. Jag lider med dig, verkligen. Det gör ont i hjärtat att läsa om dina tankar och känslor för jag förstår dig så himla väl, sitter själv i samma situation. Styrkekramar till dig!

    2014-01-22 | 21:42:35
  • Lilly säger:

    Styrkekramar till dig!! Jag är ledsen för din skull att du var fick motta ett sådant svar från hans mor. Jag tror att du måste acceptera att du förmodligen inte kommer få ett riktigt svar från honom på ett bra tag, hur svårt det än må vara att ta in.

    Och OM du skulle få ett svar från honom idag skulle det ändå aldrig vara ett svar som gör det hela mer rätt eller gör det lättare för dig att leva vidare.

    Det hela är fortfarande "färskt" och lika mycket som det kommer kräva tid för dig att landa i kaoset och hitta tillbaka till dig själv kommer det att kräva tid för honom att faktiskt inse vad han har gjort. Hur illa han har betett sig. En sak som är säker är att den dagen kommer att hinna ikapp honom. Han förtränger nog väldigt mycket nu men det kan han inte göra länge.

    Som någon skrev här ovan så är det ändå bra att saker sker som "leder" dig in i arga fasen, du behöver genomgå olika krisfaser för att helt ta dig igenom detta. Det är omöjligt att gå från förstörd och ledsen till lycklig och glad igen. Så fortsätt att tillåta dig själv känna andra känslor än ledsamhet.

    - Fortsätt kämpa vidare i din resa, var inte för hård mot dig själv och din styrka inspirerar mycket





    2014-01-23 | 00:07:42
  • M säger:

    Precis som många skrivit innan blir jag också glad över att se att du blir arg och hittar det där "jävlar anamma:t" i dig som behövs för att komma vidare!

    Nu hoppas jag bara att den attityden håller i sig och du börjar känna att han inte har rätt att få veta nåt mer om hur du har det, det har han inte med att göra och inte hans mamma heller. Han förtjänar inte att veta att du undrar över något, är ledsen eller fortfarande tänker på honom ens.

    Stå på dig och fortsätt ilskna till! Styrkekramar

    2014-01-23 | 01:00:30
  • kerstin säger:

    Bra att du är arg, men vad katten hade du väntat dig för reaktion från hans mamma mer än det som hände? var glad över att hon inte kastade skit i ditt ansikte som hon likaväl hade kunnat göra, hans mamma som hon är.
    Men det är bra att du blir arg istället och spyr lite galla över han. Utsätt dig inte för några fler sms el mail från hans mamma, det kommer inte att göra saker och ting bättre,du får han inte tillbaka på det sättet. Du mår bara dåligt själv och skapar istället något annat som inte är i din dager gentemot dom. Gråt, skrik och prata med din psykolog. låt din psykolog läsa din blogg så att han/hon får en rättvis bild av hur skit du mår. jag får känslan att du inte är riktigt ärlig fullt ut när du är där. Visa dina innersta känslor och tankar så att du kan få rätt hjälp. Både gråt och skrik även där om det skulle behövas. De är duktiga men inga tankeläsare. lycka till.

    2014-01-23 | 05:08:55
  • Citrin säger:

    Jag håller med ovanstående, att du borde låta psykologen se bloggen. Jag gick själv i terapi ganska länge utan att vara helt öppen och ärlig och då hjälpte det inte. Här gått hos minst två terapeuter som påpekat att jag öppnar mig såå mycket bättre i skrift än tal, och jag får känslan att du är likadan.

    Skit i mamman! Hon känner ett tvång att skydda sin son som alla mammor... Ta hand om ditt liv, det är du har här och nu. Finns det inget du vill göra på egen hand? Besöka något särskilt land? Backpacka? Volontärarbeta med djur eller barn?

    Kram på dig, du fixar detta!

    2014-01-23 | 08:17:35
    Bloggadress: http://nolovestory.wordpress.se
  • Louise säger:

    Jag har själv lämnat min f.d. sambo efter ett 8 år långt förhållande, och han blev nog delvis chockad och framförallt väldigt, väldigt ledsen. Jag var också ledsen, och det var jobbigt för mig med. MEN. Bara för att jag var ledsen och det var jobbigt även för mig så ville jag inte ha tillbaka honom. Jag älskade honom fortf men jag var inte kär, jag ville inte dela mitt liv med honom.

    Det är förbannat hårt men det är nog så att han älskar dig men inte är kär och då blir det så här... Ingen uppiggande kommentar det här men kanske en del av hans sanning.

    2014-01-23 | 08:53:53
  • Karin säger:

    Han har minst sagt betett sig illa mot dig, men trots det är han bara människa. En människa som gjort j*vligt fel och hanterat situationen riktigt illa. Det kan du inte göra någonting åt, hårt men sant. Du kan inte göra något annat är se framåt och försöka ta tag i ditt eget liv. Jag har varit där, vet på ett ungefär hur det känns (varje situation är unik). Tack och lov redde min situation upp sig snabbare, delvis tack vare att jag bestämde mig för att vara mitt bästa jag för min egen skull. Jag kom igång med träning, jag klädde och sminkade mig snyggt varje dag, gjorde saker jag mådde bra av. Små små enkla saker kan göra mycket större skillnad än man tror. Han kommer alltid att vara en del av ditt liv, men du får inte låta hans misstag förstöra din tillvaro längre. Du är värd så mycket bättre och visst vore det väl roligare att sakta släppa taget om eländet?

    2014-01-23 | 11:32:41
  • D säger:

    Det är nu du ska grabba tag i typ en yxa, bege dig ut i skogen och gå bärsärk. Ja, jag är allvarlig. Ta tag i det första fucking jävla skaft dina fingrar når och spring ut i tomma skogen och slåss. Slå varenda jävla gren du ser, slå till, slå av och SKRIK! Det är ett jävla krig av känslor som pumpar runt i bröstet, höjer adrenalinet, fuckar upp skallen och terroriserar varje sekund av vakenhet, sömn, glädje och sorg. FÖRGÖR DE DÄR KÄNSLORNA, DEN DÄR TANKEN OCH DEN DÄR JÄVLA TALLEN DÄR BORTA SOM HELT PLÖTSLIGT ÄR HAN SOM GJORT DIG TILL NÅGOT DU INTE LÄNGRE KAN KÄNNA IGEN.

    För det där jävla sambandet mellan tankar, känslor och handlingar behöver ibland ett avslut innan man orkar förstå rimligheten och logiken i att ändra något av dem. Krossade känslor ger katastroftankar (svar ja), varför då inte dra ut i skogen och göra något totalt och fullständigt kokobäng som matchar de heliga två INNAN man påbörjar resan mot att bli en samlad och fulländad enhet igen?

    Jag tror på avreaktion. Jag tror på nystart och omstart. Jag tror det är bättre att du likt en galen människa som tappat verklighetsuppfattningen för en stund slår till ett träd med en pinne istället för att skicka sms till hans mamma eller i värsta fall skada dig själv. Gör något annat fullständigt galet som att kasta porslin eller riva sönder bilder på honom. Utifrån min egen erfarenhet av en liknande upplevelse av bärsäkargång i en skog kändes det mycket bättre direkt efteråt. Jag skrattade. Jag skrattade åt allt som hänt, åt det sinnessjuka jag just gjort, men framför allt skrattade jag ett skratt som kom ur avgrunden av mitt hjärta för jag fattade inte att jag helt plötsligt mådde så himla mycket bättre. Att jag precis gjort något så knäppt och olikt mig själv. Sen började min resa tillbaka till friheten. Relativt lugnt och harmoniskt.

    Antar att du har min e-postadress, känner du för ordväxling är du välkommen att ta kontakt.

    KRAM

    2014-01-23 | 12:13:32
  • Jenny säger:

    Jag kan förstå att du blir ledsen men bäst är att du blir arg!! Heja du! Bli riktigt jävla tokarg!
    F.ö tycker ajg inte hans mamma skriver något konstigt. Självklart kan man förstå att han också är ledsen över hur det blev. varför han inte tar kontakt med dig vet jag inte. Han är nog rädd och feg. Kanske rädd att göra allt värre. Vad vet jag. Jag vet att när man själv är den som lämnar så vill man ibland bara ut och bort snabbt innan det blir för jobbigt. För man älskar den man lämnar men man är inte längre kär och kan därför inte "fixa" det som gör så ont för den andre. Man kan försöka förklara tills man blir blå men den man lämnar vill bara ha mer....tyvärr....fler förklaringar. Jag har varit i båda sitsarna och jag vet att det bästa är att bara låta ilksan ta över helt ett tag. Sluta älska honom och H A T A honom ett tag istället. Det är en bra kraft som för dig vidare till nästa läge.

    2014-01-23 | 12:52:29
  • Theresia Eriksson säger:

    Vilken kommentar av henne... Jag tror att hon känner sig kluven, det är ju trots allt hennes son och man gör allt för sina barn. Det är naturligt för henne att försvara honom men du har ju all rätt att säga de sakerna som du sa, hon borde förstå, speciellt med tanke på att hon själv gick igenom samma sak med hans pappa...

    Men kanske känns det bra att veta att det är jobbigt för honom också, att det inte är en dans på rosor. Man märker att han är feg och att han verkligen skäms för det han gjorde. Jag tror han förtrycker alla känslor, skyller på att han har det svårt och försöker hitta alla ursäkter han kan för att rättfärdiga hans beteende mot dig. Faktum är att jag tror han mår lika dåligt som du gör, han äts nog upp av det han gjorde och snart kommer han inte kunna fly längre. Han kommer snart inte kunna skylla på dig och göra sig själv till offret.

    Jag tycker det är så bra att du blir arg, även om ilska inte är bra i längden så blir jag så glad över att du inte accepterar hans beteende. Oavsett hur svårt det är för honom så har han orsakat det själv, han har ingen rätt att vara ledsen för det är HANS fel. Du har rätt att vara ledsen för du gjorde inget fel, du gjorde absolut inget fel över huvud taget. Det är inte synd om honom, han förstörde dig och därför får han lida av konsekvenserna. Hans mamma är partisk och vill bara det bästa för sin son. Var arg, men du ska veta att hon har fel. Det finns ingen ursäkt för det han gjorde, INGEN!

    Du har rätt att prata illa om honom, han har ingen rätt att prata illa om dig.

    Många kramar <3

    2014-01-23 | 14:42:11
    Bloggadress: http://greenscreen.blogg.se/
  • Matilda säger:

    Försök och inte låta hans svek definiera dig. Det som har hänt har hänt. Kämpa! Hitta en nu definition av vad du är.

    2014-01-23 | 15:08:48
  • A. säger:

    Ja men gud va gulligt av honom!
    Ush va vidrigt. Du har all rätt att va arg!

    2014-01-23 | 19:08:19
  • linda säger:

    Jag vill tacka dig för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Befinner mig i liknande situation. Min livskamrat (trodde jag) lämnade mig 16 september utan att någon gång tala om att han inte trivdes i vårt förhållande. Han har visserligen inte träffat någon ny men vi har ett barn på knappt 3 år. Det är för mig ofattbart att man bara kan gå utan att någonsin tala om det som känns fel.

    Hur litar man på någon någonsin igen?

    Hans mamma försvarar honom på liknande sätt som ditt ex mamma och jag tror du gör helt rätt i att klippa banden med henne. Hon måste ju stå på sin sons sida, fast hon säkert tycker han betett sig väldigt illa.

    Du och jag reagerar på liknande sätt. Känslorna löper amok. Om det känns bättre ska du veta att inte jag heller mår bättre än du nu. Det är en kamp att komma upp varje dag! Mitt enda tips är att gå och gå tills det gör lika ont fysiskt som psykiskt samt aldrig titta längre fram i tiden än söndag och ta en vecka i taget. Förhoppningsvis mår vi bättre snart!
    Kram

    2014-01-23 | 19:31:03
  • K säger:

    Självklart måste hon älska sin son även om han inte älskar dig längre, och att han valt att leva med henne är inte det största sveket. Sveket ligger i vad han gjorde mot dig. Hon har ingenting med det att göra. Han är en idiot och jag tycker di borde tycka synd om henne.

    2014-01-23 | 20:03:17
Kommentera inlägget här: