trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 86

Kategori: Allmänt

Sarkasm och en munterhet
Dagen har varit upp och ner. Mycket ner men nu i några timmar har det varit mer upp. Fastän jag inte borde bli överraskad längre så blir jag ändå det varje morgon. När jag vaknar känns det på riktigt som att jag har blivit överkörd av ett tåg. Min mamma erkände till och med häromdagen att jag verkligen såg sliten ut. Och hon ser aldrig sånt. Under mitt ena öga har jag på något sätt fått en mörk ring ackompanjerat av ett konstant nervöst ryckande. Man börjar ju tänka att jag bara av den anledningen skulle kunna kasta in handduken. Ser ju halvdöd ut redan nu.
 
Två minuters paus.
 
Vet ni. Jag insåg just att när jag skrev det där om att kasta in handduken så var jag inte helt allvarlig. Det finns liksom en skämtsam ton i meningen, som ni kanske plockade upp. Det kan i och för sig bara ha varit i mitt huvud också. Men ändå. En antydan till SARKASM. Det är bra. Jag brukade älska sarkasm.
 
I våras blev jag uppringd av en rekryterare för att få besked angående ett jobb jag hade sökt. Det var på en väldigt fin och anrik advokatbyrå. Jag hade sökt mest på skoj men egentligen hela tiden tänkt att jag inte passade in där, att jag inte var som de som normalt sett anställs på såna ställen. Rekryteraren var så glad och snäll. Hon sa att de egentligen inte hade någon plats för mig (jag hade spontanansökt) men att de hade gillat min öppna och lite humoristiska och sarkastiska personlighet så mycket att de hade ordnat en plats ändå. Jag kommer ihåg att jag riktigt sög i mig de orden. 
 
Hela utbildningen var jag övertygad om att jag aldrig skulle få ett jobb. Alla sa till mig att jag inte skulle oroa mig för att jag hade så fina betyg. Det stämmer faktiskt inte. Jag har nämligen hört flera historier om folk som blivit nekade jobb efter jobb på grund av okarismatisk personlighet. Och  jag var övertygad om att min gråa person aldrig skulle gå igenom en rekryteringsprocess. Men jag lurade dem minsann. Eller så fick jag bara till något alldeles särdeles roligt skämt på intervjuerna. Så kan det ha varit. Trevligt var det i alla fall. Och trevligt är det att jag kan skriva en sån här munter text trots den trista inledningen. Väldigt trevligt.

Kommentarer

  • J säger:

    Alltså gillar dig som fan. Kram

    2014-01-24 | 18:11:25
  • A säger:

    Stor kram till dig! Det kommer att bli så bra för dig!
    ❤️

    2014-01-24 | 18:16:11
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Eva säger:

    Hej där.
    Något liknande hände mig för länge sen. Veckan innan jul droppade han att han inte ville längre (två veckor innan hade vi varit på en kärleksweekend och vi skulle gifta oss ) Jag blev själv med barn och hus. Varje sekund hade jag en klump i magen, kunde knappt sova och var ett vrak. Men vet du, en dag vaknade jag och oron i magen hade släppt. Det tog ungefär ett halvår men sen var det bra igen. Ett tips, försök att inte bli bitter. det är det värsta som kan hända och drabbar bara dig. Skickar en kram

    2014-01-24 | 18:37:26
  • e säger:

    jag har läst din blogg varje dag, sen du började. Jag har aldrig kommenterat. Men efter detta inlägget så kände jag att jag var tvungen. För, tidigare har det varit svårt för mig att få en uppfattning om hur du är som person. Duktig & ordentlig har du ju framställt dig själv som, men det har ju främst varit fokus på svinet som lämnade dig. Det är nog först här, i detta inlägg som jag ser dig i ytterligare en nyans. Jag tror att ditt liv kommer bli så jävla mycket bättre än vad du själv någonsin vågat tro. För vet du, nu är det din tur att bli bästa polare med dig själv. Jag har personligen gått igenom en hel del, att leva med självförakt och förlita sig på att andra tar hand om en är kanske den lättaste lösningen. Men när man tvingas att stå själv, i 5, 15, 25, 50 eller 75 års ålder, stapplar man, i alla fall jag fram som bambi. Men efter många fall och försök blev det tillslut lite stadigare, och den enda jag har att tacka är mig själv.
    Och utifrån detta inlägg så är du sakta men säkert påväg.
    Jag hejar på dig och jag vet att du fixar detta!
    kram.

    2014-01-24 | 21:36:07
  • Julia säger:

    Som ovanstående så har jag läst din blogg ända från start men aldrig kommenterat. Största anledningen till det är att jag känner mig så dålig när det kommer till att trösta människor som är ledsna.
    Du verkar vara en himla fin tjej och jag har suttit och svurit över flera saker du skrivit, berättelser om vad han gjort mot dig. Du förtjänar att bli behandlad bättre.

    Jag vet att du har sagt att du inte kan se ljuset i slutet av tunneln, men nu när jag läser det här inlägget så känns det som att något slags ljus har börjat lysa för dig, och det känns helt jävla underbart!

    Längtar tills det inlägget du kommer skriva dag 365.
    Kämpa på, skickar mentala styrkekramar till dig. Kram!

    2014-01-24 | 21:51:34
  • Anna säger:

    Ähmen fasen vad glad jag blir! Föreställer mig en sliten tapper jäkel med ringar under ögonen och Där! Där mot slutet ett litet litet leende inombords som öppnar dörren för mer sånt. Lite hopp om vårsol och sarkasm och massa annat bra. Kul!
    Väldigt trevligt punkt

    2014-01-25 | 00:19:22
  • jonna d säger:

    Jag gillar, liksom rekryteraren, den där sidan av dig. Det här inlägget gjorde mig glad på något vis... kämpa på för det är många som vill fortsätta se din sarkastiska sida.
    //jonna d

    2014-01-25 | 01:00:40
    Bloggadress: http://sniffarskonhet.blogspot.com
  • Karolin säger:

    "Like a heartbeat, Drives you mad in the stillness of remembering what you had and what you lost"
    Fleetwood Mac- Dreams

    En av de bästa låttexterna någonsin, har gråtit otaliga gånger av den fina låten.

    Har precis börjat läsa den här bloggen, började från dag ett och är bara på dag 9 än så länge, men efter bara det lilla korta så vill jag rekommendera Yoga. Yoga dig igenom det här. Hitta en riktig instruktör. inte någon slags yogapass på lokala friskis och svettis utan en riktig yoga guru, jag kan inte ens förklara i ett kommentarsfält vad yoga kan göra men det är så healande och stärkande coh frigörande. Kör bikram om du vill ha en snabbpush in i det. då kanske du kommer börja känna dess effekter efter 10-15 ggr!

    Och för bövelen köp dig en rosenkvarts att ha runt halsen och bredvid ditt hjärta.
    du hittar en fantastisk här: http://www.forgoodluck.se/product/rosenkvarts

    2014-01-25 | 09:35:34
  • Jennie säger:

    Känner igen mig där! Kommer ihåg att man var förbannad för man var inte längre rädd för att dö, hade ju bara varit skönt att bli av med smärtan! Sen ett uns av dåligt samvete och så fnissar man. Det är ett bra steg, när man fnissar åt sig själv.

    2014-01-26 | 20:57:07
Kommentera inlägget här: