Dag 87 Fortsättning
Kategori: Allmänt
Schizofren, guldiga bilar och salsa
Jag känner mig närmast schizofren idag. Jag kastas mellan att må okej och inte tänka på honom till att sekunden senare vara nästan svimfärdig av illamåendet bilderna av dem i mitt huvud skapar. Tankar som; vad gör han nu, vad tänker han på, vem umgås han med, borrar hål i min hjärna.
Jag vet inte hur många gånger folk har sagt till mig att jag måste sluta fokusera på honom och börja tänka på mig själv. Det stämmer så klart. Och jag försöker verkligen att göra det också. Men tankar om min framtid, de undviker jag noga. Att planera och försöka föreställa mig ett liv på egen hand klarar jag inte. Så jag försöker fokusera på här och nu. På mig själv just i den här stunden.
Jag tittar på tv-serier som jag vet inte triggar minnen. Går undan när det är reklam för att slippa inslag från 112, Efterlyst eller något annat polisrelaterat program. Försöker att inte titta ut när vi är i trafiken för då börjar jag direkt att hetsigt titta efter en guldig bil. Alla bilar ser guldiga ut nu för tiden.
Jag undviker saker, ja. Det är inte bra. Men det får vara så nu. Jag försöker gå in i mig själv istället. Hitta en plats inombords som känns bra. För ännu är jag inte redo att ens försöka känna mig okej i någon annan miljö än hemma hos mina föräldrar. Jag är inte redo än.
Även om jag inser att jag överlag är lugnare nu och att fler minuter per dag känns okej än förut är jag fortfarande som en ytlig mina. Vid minsta nudd exploderar jag och tappar all sans. Oftast kan jag dölja det. Men ibland syns det. Och några gånger tar det över hela mig och jag sjunker ihop till en liten figur endast förmögen till tårar och skakningar.
Denna lördag har jag mestadels spenderat sittandes bak i bilen samtidigt som min syster har övningskört. Det var kanske inte en optimal aktivitet. Helvete va många guldiga bilar jag såg. Egentligen finns det väl inte så många men jag noterade varenda en och dessutom en hel del vars färg bara gick åt det guldiga hållet. I såna stunder tror jag att jag håller på att bli galen.
Nu är jag hemma igen. Jag har precis försökt återerövra en smula av min forna passion matlagning. Länge, länge nu har jag inte kunnat laga mat utan att känna grav ångest. Det var våran grej, det var något vi gjorde tillsammans eller så lagade jag rätter till honom. De flesta maträtter som jag älskar påminner om honom för de var också hans favoriter.
Alldeles nyss gjorde jag en salsa med tomat, avokado, lök och koriander. Det var en grej som vi brukade göra ofta. Salsor av olika slag åt vi till allt. Idag tog jag så tillbaka en liten del av mig själv. En liten, liten del av S är nu tillbaka.
