trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 92

Kategori: Allmänt

Humöret går åt alla håll
Imorse försökte jag skriva ett inlägg och berätta för er om alla goda saker jag och min syster köpte igår för att fira hennes körkort. Men hur jag än försökte forma meningarna så kändes det bara fel. Jag var för ledsen för att kunna fånga den fina känslan som jag hade igår. Det gick bara inte.
 
Senare under dagen skrev jag en arg text. En text som föddes ur någon stackars, säkert välmenande, människas kommentar om att jag bara måste bestämma mig för att må bra. Jag blev så arg för att någon vågade påstå att det bara handlar om att bestämma sig. Men när jag skrev insåg jag att det kanske är så. Att man måste bestämma sig. Bara att jag inte är stark nog för det. Det ledsna är för stort, tar för mycket plats fortfarande.
 
När jag då hade skrotat min andra text för dagen skrev min jobbkollega en sån rolig sak till mig via snabbmeddelande. Hon hade genom toalettväggen hört "nån karl" hoppa över handtvättningen efter att han hade uträttat sina behov. Och så var hon upprörd för att han hade hållit i sin "läbbiga slang" och sen gått ut och rört på massa saker som hon kunde komma att ta på sen. Nu lyckades jag kanske inte fånga det komiska i hennes ord, men hennes upprördhet över detta var faktiskt rätt kul. Så kul att jag skrev "haha" till henne. Inser att det låter lamt, men jag har inte kunnat skriva "haha" förut. Konstigt men sant.
 
Som ni säkert har märkt vid det här laget är det ofta så här mitt humör förändras alltmedan timmarna går. Mornarna är överlägset värst. Då är allt så fruktansvärt tungt. Tungt och ångestfyllt. Sen mår jag ofta lite bättre efter lunch. Bara för att antingen dippa ner i sorg eller i bästa fall bli arg några timmar senare. När jag sen går från jobbet känner jag mig alltid oförklarligt rädd och ledsen. Men så snart jag kommer hem brukar något form av lugn infinna sig. Jag kliar vår hund bakom öronen, sätter mig i soffan i det hus jag har växt upp i och tittar på allehanda komediserier som går på TV alltmedan sällskapet varierar mellan systrar och föräldrar.
 
Så ser mina dagar ut och även om jag har ganska många minuter som känns helt okej nu får jag inte bort den där överväldigande meningslösheten. Jag kan på riktigt inte ens föreställa mig en ljus framtid. Och fy, vad det skrämmer mig.

Kommentarer

  • emma säger:

    Det fina i livet är att på samma sätt en olycka sällan kommer ensam så brukar lyckan ofta inte komma ensam heller. Snart så vänder det och då kommer det ena bra avlösa det andra.

    /been there done that <3

    2014-01-30 | 22:40:06
  • A säger:

    Fast jag bestämde mig. På nyårs afton förra året bestämde jag mig för att börja må bra. Det fick vara slut med att jag var en zombie, jag ville leva och må bättre. Det hjälpte mig. Du känner ju självklart själv hur du vill göra.
    Stor kram

    2014-01-30 | 22:45:23
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Isabell säger:

    Äh, folk som pratar om att bestämma sig har helt enkelt förträngt sina sorger och vill inte befatta sig med att de ens har existerar, därför behöver de utöva makt genom att klanka ner på en person de inte ens känner, när någon skriver så så handlar det inte om dig utan om den personens relation till sig själv. Det mänskliga psyket är ingen jävla maskin, det går inte att trycka på en knapp och så blir allt bra. Efter en traumatisk händelse behöver psyket liksom kroppen efter en skada tid att läka. Självklart har vi en fri vilja och med den kan vi försöka göra det vi utifrån hur mycket kraft vi har förmår för att underlätta situationen, men den fria viljan är bara en liten del av vårt totala väsen.

    2014-01-31 | 10:27:16
  • Anna säger:

    Håller med Isabell i det hon skriver. Du har ju bestämt dig för att du ska må bra. Så småningom. Det är ju därför du kämpar som du gör! Och vi som läser märker hur du fångar ljusglimtar nu på ett sätt du inte gjort tidigare. Du är på väg! :) Kramar

    2014-01-31 | 10:41:35
  • Carro säger:

    Du får räkna de små stunderna<3 förrut var det inga alls, nu är det några små varje dag, det går åt rätt håll! <3

    2014-01-31 | 13:10:26
    Bloggadress: http://packedinplastic.blogg.se
  • linda säger:

    Barbro Linneer Axelsson har skrivit en bok som heter förluster. Har inte läst den själv men läst att hon skriver i den att man inte kan älta för mycket. Sorgen går över när du sörjt klart helt enkelt.

    2014-01-31 | 14:24:52
  • K säger:

    Det viktigaste är ju att bestämma sig för att vilja må bra, sen kan man absolut "fake it til you make it", det gör jag tex varje gång jag är ute och föreläser, är toknervös men låtsas att jag är hur lugn som helst tills jag blir det. Det kan man ju göra korta stunder som sedan utan att man märker det blir längre och längre. Men det gör du ju redan, och det låter som du får längre stunder hela tiden.

    2014-01-31 | 14:43:11
  • Matilda säger:

    Du behöver inte känna att framtiden kommer bli ljus just nu. Tänk inte så mycket på den alls och hur den kommer bli. Försöka och bara ta en dag i taget och försöka och njuta av dem fina stunderna och försök sen (även om det är jättesvårt) och ta med dig lite av det lugnet och den styrka du känner då till dem jobbiga stunderna. Det tar tid men du kommer fixa det här.

    2014-01-31 | 15:59:36
  • LA säger:

    Isabell: "En liten del av vårt totala väsen"? Jag har stor erfarenhet av beteendeterapi och det finns mycket som bevisar att tankar och handlingsmönster utgör största delen av det psykiska välbefinnandet. Det är klart att alla människor måste hitta sitt eget sätt att ta sig upp från en svår period i livet, men när du och många andra säger att psyket måste läka sig själv efter en traumatisk händelse är ni ute på djupt vatten.

    2014-01-31 | 18:13:50
  • Greta säger:

    Kanske handlar det om att man behöver bestämma sig… men samtidigt ska man ha orken att göra det. Man måste ha kraften att orka kämpa för det man har bestämt sig för. Och tills den infinner sig, är det OK att vara ledsen.

    Kram på dig

    2014-02-01 | 02:24:15
  • Emilia säger:

    Nej, det går inte att bara "bestämma sig" för att bli glad. Den som påstår det har aldrig varit så ledsen som du ju faktiskt är. Jag är mitt i en djup depression och får ibland höra att jag måste "rycka upp mig". Om det vore så enkelt hade jag väl aldrig blivit deprimerad från första början. Det är inget val. Det bara är. Och tiden är enda botemedlet. Och det dumma med tid är ju att det går så långsamt. Men det positiva är att den aldrig slutar gå. Aldrig. Vilket betyder att det blir bättre för varje liten sekund. Håll ut! Du kommer snart vara lycklig igen. Det satsar jag min högra arm på. Kram.

    2014-02-01 | 02:59:14
  • I säger:

    Jag förstår alla er som säger att man inte kan bestämma sig för att bli glad, det gör jag verkligen! Men jag kom till en punkt i min sorg där jag bestämde mig för att iaf låssats att vara glad, för jag orkade verkligen inte vara "den ledsna" mer. Och för mig funkade det. Från den dagen blev jag lite lite gladare. Det fungerar självklart inte för alla, men för vissa gör det skillnad. Och jag har inte förträngt mina sorger..dom kommer alltid finnas med mig. Skillnaden är att jag tittar tillbaka på den tiden och känner att jag vunnit. Men olika metoder fungerar för olika människor. Hur man läker ett brustet hjärta har ingen regelbok med rätt och fel enligt mig.

    Men låt ingen säga hur du ska eller inte ska göra. Du är så himlahimla stark och det är så fint att se att du med små medel tar tillbaka delar av dig själv.

    Kram!

    2014-02-01 | 10:08:17
Kommentera inlägget här: