Dag 93
Kategori: Allmänt
Andras innersta tankar
Idag har jag haft en lång lunch med en kollega jag normalt sett inte umgås särskilt mycket med. Och senare på eftermiddagen tog jag en fika med en annan kollega som nyligen anställts. Det var två bra samtal. Jag kunde givetvis som vanligt inte hålla samtalet på kallpratnivå utan dök direkt ner i de djupa ämnena. Även om jag kan undra varför jag aldrig bara kan hålla samtal på en mer ytlig nivå, måste jag säga att det ofta känns bra efteråt. Jag inser att det är skönt att sätta ord på mina funderingar. Särskilt de som ligger djupt, djupt därinne.
Jag har alltid haft lätt för att öppna upp mig när jag pratar med någon på tu man hand, men nu mer än någonsin har jag en tendens att grotta ner mig i riktigt djupa frågor. Ofta öppnar då också den jag talar med upp sig, och det kan verkligen vara skönt att få höra om någon annans känslor och tankar; deras rädslor, farhågor eller bara åsikter om sånt som man normalt sett inte talar om med gemene man.
På senaste tiden har jag haft många såna här djupa konversationer med människor som jag kanske inte ens hade talat med i vanliga fall, och jag måste säga att deras uppriktighet och mod att våga dela med sig av sina innersta känslor på det sätt som många har gjort, gör mig alldeles varm i hjärtat. Och det är så nyttigt att få höra vad andra tänker djupt därinne. Det ger perspektiv och i viss mån större förståelse för mina egna känslor, som ju ofta känns så ofattbart irrationella och ologiska.
Men även om förståelse och perspektiv hjälper, vill jag egentligen allra helst bara stänga av känslorna. För hur mycket jag än förstår, skär det fortfarande i mig som knivar varje gång tanken vandrar iväg till honom. Jag önskar att det fanns en knapp som kunde stänga av alltihop. Så att lugn, frid och ro inte längre bara kändes som en ouppnåelig illusion.
