trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

S + M

Kategori: Allmänt

Den här bilden låg på hans mobil och hade, liksom alla andra hans bilder, laddats över till vår dator. Det är hans mobilbakgrund. Den som han hade i flera år. Ända sen han överlycklig hittade det där lilla klottret nere i vår tunnelbanestation och tog en bild av det. I alla fall fram till den 6 augusti hade han det som bakgrund. Efter det vet jag inte. Kanske han tog bort den när han inte längre trodde på det. Förutom skärmbilden av det här, fanns en skärmbild av en intetsägande konversation han hade haft med henne på Facebook. En av deras första konversationer vad det verkar. Han valde att spara en skärmbild av den. Och någonstans där antar jag att han också bytte sin bakgrundsbild. För då fanns det inte längre något S + M. Jag vill inte att det ska vara borta. Det skulle ju vara S + M för evigt. Trots att man inte kan lova sånt, lovade han mig det. Han lovade att att han skulle vara hos mig för evigt. 

Kommentarer

  • Kajsa säger:

    Du sjunker allt djupare i dina egna tankar och fantasier. Varför kräver du inte honom på ett svar? Inte via mail eller sms. Utan se till att träffa honom och kräv honom på svar. Sedan kan du utgå från vad det verkligen är. Hantera de känslor som faktiskt är berättigade för nu lider du utav allt, dina tankar och frågor. Du kan inte undgå lidandet men du kan göra det mildare genom att kräva honom på det enda han är skyldig dig. Svar.

    2014-01-04 | 15:16:03
    Bloggadress: http://dogstreet.blogg.se
  • S säger:

    Tänk att ni har hållit ihop i nio hela år, älskat varandra och vågat lägga era liv i den andres händer. Varit beroende av och konsumerat varandras kärlek. Det är stort och vackert. Det är modigt och starkt. Få lyckas hålla ihop så länge och ännu färre med sin ungdomskärlek. Det är uppenbarligen inte bara du som älskat, även han har burit er kärlek framåt.

    Också hände detta, som ingen kunde förutspå. Och att det var svinigt och oförlåtligt är redan konstaterat.

    Men du har all rätt i världen att sörja, så länge du behöver. Det är hälsosamt att bearbeta, gråta, skrika, maila, skriva, glöm inte det. Sorgen får ta sina uttryck. Sluta inte tänka på honom. Låt dina tankar vara uppfyllda av vad och vem du vill. Tills du får nog. Om du fortfarande hoppas att han ska komma tillbaka, så hoppas på det, fortsätt dröm och längta. Ingen vet vad som händer i framtiden. Om detta kunde hända er, så kan faktiskt vad som helst hända nu. Om ditt hopp på återförening får mörkret att ljusna en aning, om det är en motivation för att komma tillbaka till livet, ja då ska du hoppas. På vägen så kan hoppet och drömmarna ändra riktning, vem vet, men sorgen kommer att lätta alldeles oavsett. Inga känslor är fel, orimliga eller destruktiva. Vad folk än säger. Om människor kan få gå i en hel livstid och drömma om att de ska bli Zlatan utan att någon rynkar på ögonbrynet eller kallar det destruktivt, ja då kan du drömma om din (hittills) livs kärlek. Om framtiden vet vi just inget.

    Svar: Det hoppet är sorgligt nog fortfarande det enda som får mig att gå upp på morgonen. Det är så svårt att veta vad jag borde känna och inte. Jag blir så förvirrad.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-04 | 15:48:22
  • Ebba säger:

    Det är skönt att läsa att du ibland orkar fejka, för jag tror att när du "fejkar" dig stark så är det precis vad du är. Du är stark du kommer bli lycklig.

    2014-01-04 | 16:17:49
  • M säger:

    Jag håller med Kajsa. Du borde försöka stämma en träff och prata ut med honom, försöka få svar på dina frågor. Då kanske du äntligen kan finna inre ro och gå vidare i ditt liv, bara tänka på dig själv och vad du vill göra utan att detta står i vägen för dig. Just nu kan du inte gå vidare då du står och trampar i samma spår. Hoppas du finner din inre lycka, lycka till.

    2014-01-04 | 16:25:39
  • e säger:

    Som Kajsa och M är inne på: Du. Måste. Träffa. Honom. Ställa frågorna till honom i stället för dina läsare i cyberrymden. Inse att han är en vanlig människa. Då kanske ett och annat faller på plats. Då kanske du kan ta ett steg vidare. Kram!

    2014-01-04 | 17:49:22
  • Jennie säger:

    <3

    2014-01-04 | 21:31:57
    Bloggadress: http://ineedyoutoneedmeback.devote.se
  • Jools säger:

    Hej igen.
    Min mening var verkligen inte att göra dig så illa med min kommentarer, så förlåt mig!
    Jag skrev den verkligen inte för att vara elak. Verkligen inte!
    Jag vilk bara förklara ett missförstånd i din respons: jag skrev verkligen INTE att beslutet var moget som i att han var vuxen som gjorde slut på det. Jag skrev att beslutet var moget, som i att det mognat hos honom. Jag uttryckte mig kanske klumpigt, men det jag menade var alltså att han antagligen tänkt tanken mer än en gång innan han satte ord på den. Och med det menade jag verkligen inte att hela er kärlekshistoria var ett hittepå! Långt ifrån! Snarare att han ansträngde sig väldigt mycket för att han ville ställe sina känslor till rätta.
    Nu känner jag inte honom eller er, så jag kan inte säga något om just er kärlek, men jag såg ett mönster som jag tyvärr sett i mitt eget och andras liv.
    Och jag skrev det för att hjälpa dig att inte fastna så på de sista kärleksförklaringarna och dra slutsatsen att han måste vara kär utifrån de handlingarna. Men klart han älskade dig djupt och innerligt- annars hade han aldrig varit med dig i nio långa år!
    Än en gång, förlåt!

    Svar: Be inte om ursäkt. Ingenting var ditt fel. Allt ligger hos mig och mina hjärnspöken.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-01-05 | 01:15:02
  • ann-sofie säger:

    du skriver så så så.. ja jag finner inga ord på hur hjärtskärande det är att läsa dina texter som samtidigt är så otroligt vackra att jag håller på att spricka.

    2014-01-07 | 11:27:54
    Bloggadress: http://hennesliviordochmeningar.blogg.se
Kommentera inlägget här: