trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 256

Kategori: Allmänt

Skäms

Finaste läsare, vänner och annat folk därute i cyberrymden. Det har känts obekvämt att skriva ner mina innersta tankar här nu ett tag. Obekvämt för att jag har skämts. Obekvämt för att jag inte vill tänka sånt som jag tänker nu. Fokuset de här senaste veckorna har legat någon annanstans än på mig själv. Fokuset har legat på bekräftelse. Bekräftelse från de där killarna. Och fy fan vad äcklad jag är över mig själv för det. Tro inte att jag inte är medveten om det. För jag är plågsamt, nästan outhärdligt, medveten om hur jag har tyckts tappa fokus från sånt som borde vara viktigt och ersatt det med att intensivt analysera varför den ena killen skrev si eller så, diskutera hur jag ska göra för att vinna någons uppmärksamhet eller bara föra långa monologer över alla killar som passerar. Jag har pratat om den här oron för vad som närmast liknar en besatthet av killars gillande med flera vänner. En del säger: Släpp killarna, lägg ner tinder, häng med vänner, sluta gå på dessa dejter. Vissa andra säger: Kör, kör, kör, lev, prova, testa, gör allt som känns knas om du vill, en dag är du klar med det livet också. Det är svårt. För vad jag vill vilja och vad jag faktiskt vill är just nu två skilda saker. Två väldigt skilda saker.

Igår var jag på galej med mina älskade kollegor. Älskar ta mig fasiken de där människorna. Älskar dem verkligen. Vi slirade runt mellan olika uteställen. Haha. Jag är så ovan vid sånt. Jag är ovan, lättpåverkad och har boys på hjärnan. Dålig kombo... Haha, söker killars blickar som om de vore knark. Det roligaste är att 9 av 10 av blickarna jag fick igår helt säker var relaterade till den jävla stressfinnen jag har fått i ögonbrynet (?!)... Haha. Så värdelöst. I vart fall. Det jag ville ha sagt är helt enkelt att jag vet. Jag vet att jag har snöat in på ett lite konstigt spår där allt verkar handla om bekräftelse och inte alls om min egen utveckling längre. Jag vet och det ska bli ändring på det. Jag måste bara hitta balansen. Hitta den där balansen där jag mår bra och kan träffa familj, vänner och nya bekantskaper utan att hetsa för mycket kring om någon eventuellt gillar mig eller inte. Den där balansen ska jag banne mig hitta. Och det fort. Riktigt fort.

Kommentarer

  • Amanda säger:

    Jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv. Jag går igenom samma resa som du (på dag 261 eller nått sånt, min sambo var otrogen 5 dagar innan du startade din blogg) och jag har också dejtat en del och sökt bekräftelse under den här tiden, det är väl inte så konstigt. Jag försöker fokusera på att trivas med mig själv och göra sånt som får mig att må bra och för mig innefattar det killar och dejter! Det är kul med uppmärksamhet och att träffa nya personer och det är inte alls negativt! Samtidigt är det viktigt att det man gör känns bra även i det långa loppet och tvivlar du där kanske du ska ta det lite lugnt och fokusera mer på kompisar och dig själv framöver.

    Du låter som en typisk "duktig flicka" som vill prestera hela tiden och vara en underbar vän, dotter, dejt osv. Det klarar ingen! Sänk kraven och våga fokusera på dig själv så löser sig det andra så småningom. Dejta och använd tinder du, men i kombination med kompishäng och påhitt som inte är relaterat till killar. :)

    2014-07-12 | 14:29:50

Kommentera inlägget här: